Så här lyder ett förslag som stridsåtgärdsutredningen funderar på:
När arbetsgivaren skrivit under ett rikstäckande kollektivavtal ska fredsplikt råda. Det spelar ingen roll om andra fackförbund också vill ha avtal på området. Arbetsgivaren har köpt arbetsfred. Men en ventil finns. Ett andra förbund ska kunna kräva kollektivavtal om det inte begär bättre villkor än de avtalade. En förutsättning är emellertid – och detta är viktigt – att det första, avtalsbärande förbundet godkänner stridsåtgärden.
– Det här är en modell som diskuterats och nedtecknats på papper för att se hur den skulle formuleras i lagtext, men det är långtifrån säkert att detta skulle vara förslaget, säger man inifrån utredningen till Arbetsvärlden.
I den fackliga världen har den oro som signalerades när utredningen tillsattes vuxit sedan förslaget läckt ut i media. Särskilt inom Saco reagerar både de mindre och de större förbunden hårt.
– Med en sådan lösning sätts den svenska modellen ur spel, säger Camilla Frankelius, förhandlingschef på Sveriges Ingenjörer, om ett förslag som utredningen tittar på.
Foto: Sveriges Ingenjörer
– Detta bekräftar våra farhågor. Om en annan organisation har kollektivavtal kan den blockera för oss om vi begär avtal. I förlängningen kan vi inte företräda våra medlemmar och riskerar att tappa medlemmar om det blir så här, säger Camilla Frankelius.
Den kraftigaste farhågan inom fackliga kretsar är till syvende och sist hur ändrade konfliktregler kan överföra makt till arbetsgivarna. Men redan i dag kan arbetsgivarena spela ut förbundet mot varandra.
Konflikten i kyrkan ett typexempel
När prästernas fack, Kyrkans akademikerförbund, brottades om arbetstidsreglerna med arbetsgivarna slöt Svenska kyrkan avtal i frågan med Vision och rundade prästfacket på det sättet.
– Det är ett tydligt exempel på hur det skulle kunna bli, säger Camilla Frankelius.
På Kyrkans Akademikerförbund, KyrkA, med omkring 5 000 medlemmar, är man extra orolig inför stridsåtgärdsutredningens kommande betänkande mot bakgrund av överkörningen i förra avtalsrörelsen.
– Det skulle vara ett allvarligt misstag att gå vidare med det förslag som diskuteras, säger Vibeke Hammarström, kansli- och förhandlingschef.
Är de senaste förhandlingarna på ert område ett typexempel på vad som skulle kunna bli vanligare?
– Ja, ett förbund som har administratörer som kärngrupp på andra sektorer säljer ut en akademikergrupps villkor för att få något bättre villkor för sina administratörer. Detta är ett skolexempel på vad som kan bli vanligare.
Under förra våren startade avtalsrörelsen mellan KyrkA och Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation. Parterna kunde inte komma överens om reglerna för prästernas arbetstider. Samtidigt förhandlade arbetsgivarna med TCO-förbundet Vision och slöt ett avtal, men lämnade arbetstidsreglerna öppna.
Trots medling kom inte arbetsgivarna och prästernas fack närmare en lösning på stridsfrågan. Efter en hård ordväxling i media frånträdde arbetsgivarna medlingen, vilket egentligen inte var formellt möjligt.
Arbetsgivarnas agerande inom kyrkans område är ett skolexempel på vad som skulle kunna bli vanligare om utredningens förslag blir verklighet, anser man på Vision. På bilden Sofia kyrka.
Foto. Hasse Holmberg
Sent på hösten förra året tog medlarna initiativ till nya möten med parterna. Inför mötet presenterade arbetsgivarna ett färdigt avtalsförslag med arbetstidsregler som KyrkA fick anta eller förkasta i sin helhet. Medlarna förstod att det fanns ett likalydande avtal med Vision och pressade fram avtalet, som visades upp för KyrkA under försäkran om tystnadsplikt.
I den situationen valde KyrkA att skriva på avtalet efter att ha övervägt att konflikta under den för kyrkan och prästerna viktiga julhelgen.
– Vi kunde ha valt strejk, men det skulle vi inte ha kunnat göra med stridåtgärdsutredningens förslag om inte Vision i sin godhet skulle ha tillåtit oss att strejka. Men vilket fackförbund skulle tillåta det om man konkurrerar om medlemmarna, säger Vibeke Hammarström.
På Vision håller avtalsombudsman Kjell Svahn med om att arbetsgivarnas agerande inom kyrkans område är ett skolexempel på vad som skulle kunna bli vanligare om utredningens förslag blir verklighet. Risken är att arbetsgivarna spelar ut förbund mot varandra.
– Ja, det är uppenbart att det kan bli på det sättet. Vi ser samma farhågor som Kyrkans akademikerförbund.
Han beklagar den situation som uppstod kring prästernas arbetstider.
– Vi har relativt många präster, ungefär 400. Den fråga som låg på bordet hade varken Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation eller KyrkA lyckats lösa trots medling under ett drygt halvårs tid.
– För vår del kunde vi inte göra annat än att lösa frågan för våra medlemmar, vi hade ingen annan ambition heller. Men det var en beklagansvärd situation som uppstod.
Svårare hålla ihop i offentlig sektor
Kjell Svahn bedömer att liknande händelser skulle kunna inträffa även på det kommunala området och i förhållande till motparten Sveriges kommuner och landsting, SKL.
– Risken är större där, eftersom så många parter på arbetstagarsidan är inblandande. Arbetsgivaren skulle kanske kunna välja att träffa avtal med den man tycker sig ha bäst relation till och sedan vägra övriga att träffa avtal, säger Kjell Svahn.
Han vill inte utesluta den risken trots samverkan inom Offentliganställdas förhandlingsråd, OFR, mellan de kommunala förbunden inom TCO och Saco.
Bakgrunden till nuvarande OFR var att den politiska makten krävde samverkan när förbunden fick sin fulla stridsrätt på 1960-talet. Det samma skedde på det statliga området. Motparterna, stat, kommuner och landsting, ville inte ha en stor knippe fack som motparter.
På det kommunala området är det sex förbund som träffar ett riksavtal. Sedan ska varje kommun och landsting träffa lokala kollektivavtal och har då många fackliga motparter. Varje fack träffar lokala avtal var för sig.
Förslaget skulle förskjuta makt till arbetsgivaren, menar Kjell Svahn på Vision som tecknar avtal inom OFR i den kommunala sektorn. Foto: Isabell Höjman / TT
– Om det här förslaget från utredningen blir verklighet blir det väldigt svårt för förbunden att veta vad man förfogar över, vem som har ansvar för en viss verksamhet, och det skulle förskjuta makt till arbetsgivarna. Då öppnar man för avtalsshopping, säger Kjell Svahn.
Liksom andra stora TCO-förbund har Vision medlemmar inom privat sektor och träffar avtal med Almega. Tjänstearbetsgivarna har under de senaste åren dragit på sig flest varsel om stridsåtgärder och utkämpat flera hårda strider med sina motparter.
– Almega är nog den arbetsgivare där det skulle vara tuffast. Flera organisationer blir inte insläppta hos Almega för att arbetsgivarna bedömer att de redan har avtal på området för verksamheten i fråga.
Industriavtalet påverkas
Inte heller det framgångsrika samarbetet kring industriavtalet är skonat från påverkan om konflikträtten förändras. De fem facken från LO, TCO och Saco som samarbetar fruktar att balansen mellan fack och arbetsgivare kan ändras.
Det kan finnas lägen att ändra konflikträtten utan oönskade konsekvenser, tror Niklas Hjert, Unionens förhandlingschef. Foto: Alex Giacomini.
Ett scenario är att arbetsgivarna inom industrin väljer att skriva avtal med något av de samverkande förbunden först.
– Ja, absolut kan det bli så, men det är viktigt att framhålla att vi under nu rådande förhållanden jobbar tillsammans på den fackliga sidan för att gå i mål samtidigt. Vi är naturligtvis starkast tillsammans, säger Camilla Frankelius, Sveriges Ingenjörer.
På stora Unionen, med 640 000 medlemmar mot Sveriges Ingenjörers 149 000, vill förhandlingschef Niklas Hjert inte kommentera utredningen eller hur det kan påverka samarbetet inom Facken inom industrin.
– Jag har inte sett något förslag. Därmed finns inget för mig att kommentera.
Han medger emellertid att en inskränkning av stridsrätten är ett problem.
Flera Saco-förbund är oroliga för att inte kunna företräda sina medlemmar i framtiden. Ser ni några sådana rädslor i Unionen?
– Man måste vara oerhört omsorgsfull när man tar sig an den här frågan så att man inte löser ett problem, men skapar andra. På tjänstemannasidan finns en tradition att flera förbund tecknar avtal. Den traditionen får inte en lagändring stoppa.
Vill ni ha kvar den traditionen även om en ny lagstiftning om konflikträtten skulle stärka Unionen som största förbund?
– Vi betraktar inte den här frågan som en organisationspolitisk fråga där det handlar om att se om ett enskilt förbund kan stärka sin ställning. Det får man jobba med på andra sätt.
Men kan man på något sätt ändra konflikträtten utan att det får oönskade konsekvenser?
– Jag tror att det finns lägen att göra det.
Oro för gula fack i det statliga området
På det statliga området reglerar huvudavtalet vilka parterna är. Och tillhör man inte den statliga TCO-grupperingen där även fristående Ledarna ingår, akademikerförbundens sammanslutning Saco-S eller LO-förbundet Seko kan man heller inte få avtal.
I OFR bildar TCO-grupperingen en särskild förbundsgrupp. Konstruktionen, som har sitt ursprung i de krav staten ställde på förbunden när de fick förhandlings-och konflikträtt i mitten av 1960-talet, gör att arbetsgivaren inte kan spela ut facken mot varandra.
Ett vinnande företag i en upphandling skulle kunna lockas att bilda ett för arbetsgivarna närstående fack, menar Åsa Erba Stenhammar på ST. Foto: ST
– Vår ordning innebär att förbunden i gruppen måste nå konsensus i både vad vi yrkar och vad vi säger ja till, säger Åsa Erba Stenhammar, förhandlingschef i ST och förhandlingsledare på det statliga området i OFR.
Både på central och på lokal nivå måste de ingående förbunden uppträda som en enda motpart i förhandlingarna med arbetsgivarna.
– Vi är liksom surrade vid varandra och det var en förutsättning för att vi skulle få förhandlingsrätten.
Konstruktionen innebär också att om ett nytt förbund vill ha avtal på det statliga området måste det inte bara accepteras av arbetsgivarna, utan även av facken som är part enligt huvudavtalet. Det nya förbundet måste bli en del av de fackliga grupperingar som redan finns.
Men trots konstruktionen på det statliga området är Åsa Erba Stenhammar orolig för inskränkningar av konflikträtten. Liksom andra förbund har ST avtal med Almega för medlemmar som arbetar i företag med statliga bindningar.
Hon ser risker, inte minst efter en upphandling där priset pressats hårt. Om ett vinnande företag i detta fall skulle lockas av att bilda ett för arbetsgivarna närstående fack eller göra något annat oönskat är svårt att överblicka, enligt Åsa Erba Stenhammar.
Hon betonar att hela det svenska partsystemet är en noggrant utprövad balansakt.
– Vid en ändring av balansen kan det vara svårt att överblicka konsekvenserna. En part skulle kunna dra åt något håll som ingen egentligen vill se konsekvenserna av. Om man dessutom går så långt och lagstiftar på grund av ett enskilt, enstaka exempel, är det ett misslyckande.
Almega pekas ut av facken
Flera av de förbundsföreträdare som Arbetsvärlden intervjuat är oroliga för hur Almega kommer att agera vid en förändring av stridsrätten. I den senaste avtalsrörelsen, som Medlingsinstitutet bedömer som ovanligt fredlig, drog Almega på sig de utan jämförelse flesta varslen.
Arbetsgivarna i Almega har också varit ovanligt tuffa i flera sammanhang. När Unionen och Sveriges Ingenjörer varslade om konflikt för att få flexpension för ett par år sedan stoppade Almega stridsåtgärderna genom att gå till Arbetsdomstolen.
När sjöbefälen konfliktade i skärsgårdstrafiken för ett par år sedan upprätthölls trafiken och Almega bemötte anklagelserna om strejkbryteri med orden att det var ett ”hittepå-begrepp”.
Mannen som gjorde uttalandet, Stefan Koskinen, arbetsgivarpolitisk chef på Almega, har ett annat perspektiv än de fackliga företrädarna. Han ser en fara för den svenska modellen om arbetsgivarna undertecknar riksavtal och ändå inte får fullständig fredsplikt.
Arbetsgivarna vill ha avtal med det fack som finns på arbetsplatsen. Därmed är risken för avtalsshopping liten, menar Stefan Koskinen, Almega. Foto: Almega
– Då eroderar värdet av att ha kollektivavtal. Då blir det svårt att förklara för arbetsgivare varför de ska vara med hos oss och betala en avgift för det.
Han betonar att den konflikt som pågår i Göteborg mellan Hamnarbetarförbundet och APM Terminals gäller landet viktigaste exporthamn.
– Det drabbar inte bara exportindustrin, utan också våra medlemmar, som är underleverantörer eller bemanningsföretag, saneringsföretag och andra. Någon lösning för Göteborgs hamn måste man hitta.
Men kan inte en ändrad konflikträtt leda till att ni på ett område enbart slutet avtal med ett enda förbund och inte andra för att minska antalet motparter?
– Jag har svårt att tänka mig det. Redan idag kan man enligt rättspraxis inte konflikta för att tränga undan gällande avtal. Men det kringgås.
Han tar exemplet med Elektrikerförbundet som tog strid på Sector Alarm för kollektivavtal när arbetsgivaren gick in i Almega 2014. Enligt Koskinen krävde LO-förbundet bland annat tjänstebil för alla i ett försök att använda stridsåtgärder utan att tränga undan det kollektivavtal som tjänstemännen redan hade träffat för företaget.
– Det var i uppenbart syfte att tränga undan kollektivavtal. Man måste tänka över avtalssystemet i grunden. Finns ett centralt tecknat kollektivavtal ska man vara skyddad, annars kommer inte den svenska modellen att överleva.
Stefan Koskinen tror att oron för att arbetsgivarna skulle ägna sig åt avtalsshopping är överdriven. Ett av hans argument är att arbetsgivarna vill ha avtal med det fack som har medlemmar på arbetsplatsen.
Farhågor om rubbad maktbalans
Men sådana argument biter inte på den fackliga sidan och särskilt inte på Saco-förbunden:
Strejkrätten är viktig om arbetsmarknadens parter ska vara jämbördiga, menar Anna Troberg, DIK. Foto: DIK
– I realiteten skulle en inskränkning av konflikträtten leda till att arbetsgivarna kan shoppa fackförbund. Det är en stor och dålig förändring som vi inte vill se, säger Anna Troberg, ordförande i DIK med 21 000 medlemmar.
Men kan inte utredningens läckta förslag gynna er om arbetsgivaren vill ha sifferlösa avtal och därför väljer er som motpart?
– Visst skulle det kunna hända. Men man ska vara försiktig med att ändra något i den svenska partsmodellen som i grunden fungerar. Strejkrätten måste finnas i vågskålen i förhandlingarna för dessa bygger på att organisationerna vid förhandlingsbordet är jämbördiga parter.