Det fristående Hamnarbetarförbundet och APM Terminals har i ett par års tid slagits med blanka vapen. Samtidigt har arbetsgivarna klagat på att de drabbats av stridsåtgärder trots att de köpt arbetsfred genom att skriva på LO-förbundet Transports kollektivavtal för de svenska hamnarna.
Om stridsåtgärdsutredningen skulle föreslå en annan lösning än ett tillägg i paragraf 41, som till exempel den nämnd för att avgöra strejkrätten som omtalas i utredningens direktiv, kommer förvånade miner sprida sig bland parternas företrädare och bland arbetsrättsjurister.
Det är slutsatsen sedan Arbetsvärlden talat med en mängd personer som har insyn i frågan.
Paragraf 41
I medbestämmandelagens paragraf 41 regleras när stridsåtgärder inte är tillåtna. Hela paragrafen lyder så här:
41 § Arbetsgivare och arbetstagare som är bundna av kollektivavtal får inte vidta eller delta i arbetsinställelse (lockout eller strejk), blockad, bojkott eller annan därmed jämförlig stridsåtgärd, om avtalet har ingåtts av en organisation och denna organisation inte i behörig ordning har beslutat åtgärden, om åtgärden strider mot en bestämmelse om fredsplikt i kollektivavtal eller om åtgärden har till ändamål
1. att utöva påtryckning i en tvist om ett kollektivavtals giltighet, bestånd eller rätta innebörd eller i en tvist huruvida ett visst förfarande strider mot avtalet eller mot denna lag,
2. att åstadkomma ändring i avtalet,
3. att genomföra bestämmelse, som är avsedd att tillämpas sedan avtalet har upphört att gälla, eller
4. att stödja någon annan, när denne inte själv får vidta stridsåtgärd.
Stridsåtgärder som har vidtagits i strid mot första stycket betecknas som olovliga.
Första stycket hindrar inte arbetstagare att delta i en blockad som har beslutats av en arbetstagarorganisation i behörig ordning och som har till ändamål att utverka betalning av klar och förfallen fordran på lön eller på någon annan ersättning för utfört arbete (indrivningsblockad). En sådan stridsåtgärd är inte olovlig. Lag (1993:1498).
I en kommentar till paragrafen på hemsidan lagen.nu skriver författarna följande om tillämpningen av paragrafen:
”Fredsplikten omfattar endast arbetstagare och arbetsgivare som är bundna av kollektivavtal. I det fall ett kollektivavtalslöst förhållande föreligger är huvudregeln fri stridsrätt.
Stridsåtgärder får vidtas om det inte går emot bestämmelser om fredsplikt i kollektivavtal.
Det är inte tillåtet att använda sig av stridsåtgärder för att få igenom ens mening i en tvist om hur ett kollektivavtal ska tillämpas. Där gäller istället det fackliga tolkningsföreträdet med skadeståndspåföljder (se 33 §). När ett kollektivavtal har slutits kan det ej genom en stridsåtgärd ändras, pacta sunt servanda gäller. Att använda stridsåtgärder som medel för att få igenom något annat avtal än kollektivavtal är inte tillåtet.
Trots det ovan sagda är det alltid tillåtet att använda sig av stridsåtgärder för att en arbetstagare ska få sin lön utbetald.”
De fyra punkter som i dag begränsar stridsrätten skulle alltså kompletteras med en femte punkt. När Arbetsvärlden frågar efter konkreta förslag på lösningar vill ingen uttala sig öppet om hur de skulle formuleras.
Kanske det svåraste som man kan tänka sig på arbetsmarknaden
En jurist med god insyn i arbetsgivarleden säger följande:
− Den längst gående lösningen är att förbjuda stridsåtgärder på arbetsplatser där arbetsgivaren redan är bunden av ett kollektivavtal för en viss typ av arbete.
Juristen säger också:
− Ett mellanläge är att förbjuda stridsåtgärder för att framtvinga avtal på en högre nivå än det redan gällande kollektivavtalet.
Kan utredningen komma med någon annan och helt ny lösning?
− Jag har inte hört något sådan och ser inte heller det framför mig.
Även jurister som företräder facket säger att det är i medbestämmandelagens paragraf 41 som en eventuell förändring kan väntas.
− Ja, enligt min mening är det där, men man kanske också måste tydliggöra att syftet med en stridsåtgärd är att träffa kollektivavtal för att komma åt de fall då ett fackförbund varslar om konflikt i rättstvister.
Hur sjutton ska problemet kunna lösas utan att det medför svåra, negativa skadeverkningar
MBL är inte lagen som tillåter stridsåtgärder, utan den rätten är skyddad i grundlagen. I stället begränsar medbestämmandelagen konflikträtten i några speciella situationer som räknas upp i paragraf 41 (se faktaruta).
− Det är inget lätt uppdrag som utredningen har. Tvärtom, kanske det svåraste som man kan tänka sig på arbetsmarknaden. Hur sjutton ska problemet kunna lösas utan att det medför svåra, negativa skadeverkningar, säger en facklig företrädare.
− Det här är svårt, men inte omöjligt. Arbetsrätten innehåller många kniviga avväganden. Varför skulle inte det här gå, säger en företrädare för arbetsgivarna.
Ingen vet ännu hur stora skadeverkningarna av konflikten är.
Svenskt Näringsliv har genom opinionsbildning hållit frågan vid liv och gång efter annan larmat om den omöjliga situationen i Göteborgs containerhamn. Men faktum är att Hamnarbetarförbundet bara strejkade en enda gång förra förutom de blockader som förbundet iscensatte. Och arbetsgivarna genomförde en lockout av nattskiftet under maj och juni.
Ingen vet ännu hur stora skadeverkningarna av konflikten är. Hamnen hanterar 60 procent av all containertrafik till och från landet. Enligt Medlingsinstitutets årsrapport saknas en övergripande sammanställning av konsekvenserna.
Göteborgs containerhamn hanterar 60 procent av all containertrafik till och från landet.
Foto: Björn Larsson Rosvall / TT
För Arbetsvärlden understryker flera arbetsgivarrepresentanter att de enbart vill komma åt det svårlösta problemet i Göteborgs containerhamn.
− Jag ser en skyddsregel som är väldigt kirurgiskt utformad så att vi inte rubbar funktionssättet på arbetsmarknaden, säger en arbetsgivare som har hamnproblemet i knät.
Motstånd från facken
Från fackligt håll är emellertid motståndet mot inskränkningar i stridsrätten kompakt, som Arbetsvärlden tidigare rapporterat. Inom TCO, LO och Saco säger i stort sett alla förbund nej till begränsningar av strejkrätten. Några förbund har inte tagit ställning än. Unionen och IF Metall vill avvakta utredningens förslag innan de uttalar sig.
– Det gäller våra jobb, säger en metallare till Arbetsvärlden.
Flera stora företag som Volvo, SKF och Stora Enso har varnat för de konsekvenser som osäkerheten i containerhamnen medför. I flera fall har företagen hotat med att överge hamnen och sköta containertrafiken till och från landet på andra och förmodligen dyrare sätt.
LO-ordförande Karl-Petter Torwaldsson. Foto: Lars Forsstedt
Mot den här bakgrunden svarade LO-ordförande Karl-Petter Thorwaldsson på frågor om konflikten i Ekots lördagsintervju. Under tio minuter pressades han i frågan, men lyckades undvika dess kärna; kan LO acceptera någon form av inskränkning i strejkrätten?
Thorwaldsson såg en enda lösning: Att Transport tecknar avtal i hamnen och Hamnarbetarförbundet anpassar sig till det.
I spelet om strejkrätten har LO-ledningen träffat Hamnarbetarförbundet. Transports nye ordförande Tommy Wreeth, sa när jag intervjuade honom i somras att han ville ha tillbaka utbrytargruppen i Transport.
– Det skulle vara tjänstefel att inte försöka.
Förbunden har träffats vid ett par tillfällen, men enligt Hamnarbetarförbundet har mötena varit resultatlösa, och Transport skickade ut ett pressmeddelande i januari med rubriken ”Nu räcker det” och uppmanade utbrytarna att gå in i Transport.
Från andra sidan driver både arbetsgivarna och allianspartierna på för en lagändring så snabbt som möjligt. Tydligen har det påverkat arbetsmarknadsdepartementet.
Vi har inte hört något sådant eller fått andra instruktioner än att lämna slutbetänkandet den 31 maj
I förra veckan förklarade statsekreterare Irene Wennemo för näringslivsföreträdare i Göteborg att departementet vill ha ett förslag på sitt bord så fort utredningen har hittat ett som den tror fungerar. Vi har skickat sådana signaler till utredningen, hävdade hon.
Men utredningen dementerar statssekreterarens uttalande.
− Vi har inte hört något sådant eller fått andra instruktioner än att lämna slutbetänkandet den 31 maj. Vi har inget annat att gå på, säger kansliet till Arbetsvärlden.
Att utredningen inte vill hasta fram ett förslag är begripligt. Förändringar av stridsrätten är ett minfält, vilket de fackliga invändningarna visar.
Förutom risken för oförutsedda följder vid en begränsning, beskriver den fackliga sidan svagheter som den tydligt ser i alla former av lösningar.
Inte ens lösningen att låta det först tecknade riksavtalet vara normerande är enkel, utom i vissa fall som i Göteborgs containerhamn. Där skulle Transports avtal kunna vara normerande och garantera arbetsfreden. Det andra förbundet, Hamnarbetarförbundet, fråntas i detta exempel stridsrätten eftersom arbetsgivaren har ett gällande avtal som reglerar allt arbete i hamnen.
Men på många andra arbetsplatser skulle lösningen vara svår att tillämpa av flera skäl.
Flera svårigheter på tjänstemannasidan
I tjänstemannaleden skulle ett problem vara att tjänstemannaavtal överlappar varandra. Vilket är i sådana fall det rikstäckande avtalet?
Juristerna ser även andra svårigheter på tjänstemannasidan.
– För att ett avtal ska kunna vara normerande måste alla som sysselsätts inom avtalsområdet kunna bli medlemmar i det förbund som bär avtalet, säger en jurist.
I fallet Göteborgs containerhamn är Transport öppet för alla hamnarbetare som vill bli medlemmar. Men om ett Saco-avtal skulle vara normerande uppstår en annan situation.
I stället är man i Saco-kretsar oroliga för att Unionen blir helt dominerande
Saco-förbunden organiserar inte alla tjänstemän på en arbetsplats, utan utgår från individens yrke. För medlemskap krävs akademisk examen, ofta minst 180 högskolepoäng eller kandidatexamen. I detta exempel skulle det finnas tjänstemän som omfattas av det normerande avtalet, men inte släpps in i förbunden.
Men möjligheten för Saco-avtal att i framtiden bli normerande är kanske inte så stor. I stället är man i Saco-kretsar oroliga för att Unionen blir helt dominerande i näringslivet om konflikträtten begränsas. Saco skulle kunna förlora möjligheten att teckna avtal.
Saco varnar för att akademikerförbunden inte längre skulle kunna företräda sina medlemmar och förhandla för dem. Med kollektivavtalet följer fackliga rättigheter enligt mbl, LAS, förtreondemannalagen med mera.
– Förhandlingsrätten är den problematiska delen. Så som arbetsgivarna beter sig i dag tycker de nog att det skulle vara enklare att göra upp med en enda motpart och slippa krångla med andra, säger en Saco-källa.
Facken varnar om skadeverkningar
På den fackliga sidan varnar man också för avtalsshopping. Om en arbetsgivare som skrivit på ett kollektivavtal blir fredad från alla andra fack är det nära till hands att välja det billigaste avtalet.
– Det har redan hänt, säger en facklig företrädare.
Ett exempel är när butikskedjan Seveneleven försökte välja restaurangavtalet med dess lägre OB när Handels krävde avtal på bolaget. Arbetsgivarna hävdade att verksamheten skulle ses som restaurangverksamhet.
En annan facklig farhåga gäller gula fackföreningar. Arbetsgivarna skulle kunna ha ett avgörande inflytande på villkoren i de normerande riksavtalen genom att göra överenskommelser med fackföreningar som de själva startat eller som på andra sätt står arbetsgivarna nära.
Men från arbetsgivarhåll avfärdar man dessa farhågor.
– Jag tycker argumentet låter konstruerat och inte har någon större bäring i verkligheten, inte med de etablerade fackliga parter vi har och de förhandlingar vi har på arbetsmarknaden, säger en jurist.
Utredningen har också fått i uppdrag att se om en nämnd kan vara lösningen på problemet i Göteborgs containerhamn, och har redan besökt Norge där ett sådant system finns.
Nämnden är ett ofog. Vi har ett rättesnöre i form av Arbetsdomstolen
Nämnden skulle ”vid behov kunna fatta beslut om till exempel konkurrerande kollektivavtal och om vilket kollektivavtal i en viss bransch, för ett visst arbete eller på en viss arbetsplats som ska medföra fredsplikt även för andra arbetstagarorganisationer”, skriver regeringen i direktiven.
Varken fack eller arbetsgivare vill se en sådan lösning, enligt vad man säger till Arbetsvärlden.
– Jag personligen är skeptisk till en nämnd, som skulle allmängiltigförklara avtal. Det är bättre att Arbetsdomstolen får avgöra vad som är tillåtet eller otillåtet, säger en jurist.
– Nämnden är ett ofog. Vi har ett rättesnöre i form av Arbetsdomstolen, säger en förhandlare.
En proportionalitetsregel har också nämnts som en möjlig begränsning av stridsrätten. Man skulle inte få vidta stridsåtgärder om förbundet inte har en viss andel av medlemmarna.
– Även denna lösning blir krånglig. Hur ska den representativa andelen beräknas, ska det vara på arbetsplatsen eller för hela riket, frågar sig en jurist.
Ett sätt att pressa parterna
Efter att ha hört alla fackliga invändningar är frågan given: Har arbetsmarknadsminister Ylva Johansson gjort en taktisk miss när hon tillsatte utredningen? Kanske spelade hon samma spel som ministrar före henne gjort. Utredningen skulle knuffa igång parterna och få dem att göra upp.
– Jag har sett tydligt i forskningen att statsmakten använder utredningar för att sätta press på parterna, säger en forskare.
På 1990-talet hände det vid tre tillfällen. Den första, Rydmanska utredningen, skulle kartlägga arbetsmarknadskonflikter i det moderna samhället. Därefter kom två utredningar med förslag.
– Vad hände då? Parterna enades om industriavtalet och regeringen skapade ett starkare medlingsinstitut. Konflikträtten ändrades däremot inte, säger forskaren.
Det är ingen som tar ansvar för någonting i ett sådant fack.
Problemet den här gången är att Hamnarbetarförbundet för fyrtio år sedan bröt sig ur Transport, som inte vill samarbeta med utbrytarna och ogillar dess form av direktdemokrati. Varje enskilt beslut, till exempel detaljer i avtal, ska förankras hos medlemmarna. Det är inget fel, skriver Transport i ett pressmeddelande, men avvisar av den anledningen förslaget om gemensamma förhandlingar om villkoren i landets hamnar.
En av Arbetsvärldens sagesmän är mer rakt på sak:
– Hamnarbetarförbundets direktdemokrati innebär att allt ska ut på omröstning innan beslut fattas. Det är ingen som tar ansvar för någonting i ett sådant fack.
En bakdörr hålls öppen
Stridsåtgärdsutredningen har en synnerligen svår uppgift. Kanske kommer utredaren därför utnyttja den bakdörr som regeringen håller öppen. I direktiven har utredningen som första punkt att ta ställning till om det över huvud taget är möjligt eller lämpligt att förändra fredspliktsreglerna. Ett nej på den frågan är inte helt utesluten.
– Det skulle kunna blir utredningens slutsats. Det är ju ingen idé att lösa ett problem och skapa fem nya, säger en jurist men tillägger:
− Utredningen skulle nog även i detta fall skissa på några förslag till lagändringar även om den inte rekommenderar dem.