Belarus augusti 2022. Sedan en månad är den oberoende fackliga centralorganisationen De demokratiska fackföreningarnas kongress olagligförklarad och upplöst med alla dess förbund. Fackledare har gripits och dömts till långa fängelsestraff. Andra har flytt landet undan samma öde.
Raman Yerashenias telefon ringer. Han vet att det är säkerhetstjänsten KGB. Flera av hans kamrater i fackföreningsrörelsen har svarat. De har gripits, förhörts. Han svarar inte.
– Jag ville inte tvingas säga negativa saker om mina vänner. Jag beslutade mig för att det var dags att lämna landet, säger han.
Före det avgörande beslutet var han redaktör för fackets tidning. För två år sedan vann president Alexandr Lukasjenko åter valet, ett val som av både facket och EU bedömts som riggat. Sedan dess har folk protesterat och facket iscensatt strejker.
En dag i augusti kommer säkerhetstjänsten Gubopik till redaktionen på jakt efter efterlysta. De uppmanar honom att inte uppmana till strejk i tidningen. Till skillnad från hur protesterna bemötts på gatan är de på ytan vänliga. De lämnar, men sedan kommer ett brev.
– I kuvertet låg en fejkad version av tidningen där de bytt ut ursprungstexten mot en massa fula ord och uppmaningar att rösta på Lukasjenko. Som avsändare hade de skrivit adressen till ett känt fängelse, säger han och ler åt barnsligheten i hotet.
Budskapet gick dock fram mot bakgrunden av alla de kollegor och vänner som en efter en arresteras och döms omkring honom.
När Arbetsvärlden träffar Raman Yerashenia är han i Sverige tillsammans med kollegan Yury Yarashuk. De tillhör båda solidaritetsorganisationen Solidarnast och lever idag i exil i tyska Bremen, där organisationen är baserad.
Organisationen har ett fackligt fokus och består till stora delar av veteraner från den nu likviderade belarusiska oberoende fackföreningsrörelsen. Deras verksamhet är i huvudsak inriktad mot att försöka hjälpa landets många politiska fångar.
Rådet till fackliga Belarus: Ta hand om dig!
Idag är det obligatoriskt att tillhöra det statligt kontrollerade facket i Belarus. Ändå är det omöjligt att engagera sig fackligt, om man vill ha förändring det vill säga, säger Raman Yerashenia.
– Före 2022 fanns en öppen opposition inom de gamla fackföreningarna. Nu är de utrensade. De progressiva krafterna är nu avskedade från sina jobb och de flesta av dem i exil, säger han.
Vad är ditt råd till en belarusisk anställd som vill engagera sig fackligt?
– Ta hand om dig, se till din säkerhet. Försök hitta folk omkring dig med samma värderingar, omge dig med dem. Prata om arbetsvillkoren om du känner dig trygg. De små sakerna som arbetskläder. Läs om facklig organisering, om den internationella fackföreningsrörelsen och ha tålamod. Vänta.
När Arbetsvärlden frågar om det existerar någon underjordisk facklig organisering riktar han under tystnad en intensiv blick mot tidningens reporter, innan han svarar:
– Nej.
Flera fackliga bland 1200 politiska fångar
Arbetsvärlden har tidigare berättat om Ala Tsvirko, vice ordförande i en oberoende fackklubb som tvingades fly landet. Efter att regimen olagligförklarat facken och förföljelsen av förtroendevalda och medlemmar intensifierades.
Två av hennes fyra kamrater i fackstyrelsen hann inte undan och dömdes till mellan 4,5 och 5 års straffarbete. Samma öde drabbade många fler. Vid tiden för Arbetsvärldens artikeln satt 50 fackliga fängslade, vissa med domar på 15 år.
Enligt människorättsorganisationer, däribland Viasna, sitter idag minst 1 200 politiska fångar i Belarusiska fängelser och straffkolonier. Av dessa är, enligt Solidarnast, 20 identifierade fackliga. Men organisationen tror att antalet egentligen är närmare 70 personer. Många väljer att inte lägga tonvikt vid sin bakgrund i hopp om att kunna återgå till livet efter att de släpps.
Trump-förhandlad frigivning blev deportation
De senaste veckorna har media rapporterat om att Donald Trump hoppas kunna förhandla med den belarusiska presidenten Aleksandr Lukasjenko om att släppa ytterligare 50 politiska fångar ur belarusiska fängelser och straffkolonier.
Ett likadant avtal har redan tidigare träffats. Men har mötts av kritik. De som släppts har satts på en buss som kört dem från fängelset över gränsen till Litauen där de lämnats utan några identitetshandlingar. De flesta av dem hade bara en kort tid kvar av strafftiden.
Ordförande och pappa bland de frigivna
En av dem var förbundsordförande för De demokratiska fackföreningarnas kongress, Aliaksandr Yarashuk, dömd till fyra års straffarbete för organisering av hot mot nationell säkerhet, som omvandlades till fängelse. Att han var medlem av FN-organet ILO:s valda styrelse, hindrade inte.
Under sin tid i fångenskap har kampanjer drivits för hans frigivning av fackföreningar i hela världen. I april 2025 tilldelades han det norska Arthur Svenssons internationella pris för fackliga rättigheter. Men i sin cell, i total isolering, förblev han ovetande.
Nu sitter hans son, Yury, på andra sidan bordet på Arbetsvärldens redaktion. Men när han fick reda på frigivningen i september, eller de facto deportationen, kastade han sig på första plan till Vilnius.
– Jag ville bara krama honom. Jag berättade att han vunnit pris och om alla artiklar som skrivits om honom. Han var mållös. Han visste ingenting. Han var väldigt rörd över det internationella stöd han fått, säger Yury Yarashuk.
Fria men dömda till utanförskap
Jämfört med oktober 2022 då repressionen, enligt Solidarnast nådde sin kulmen, är det idag lugnare. Men enligt Solidarnast är lugnet bedrägligt.
– Då kände sig regimen hotad. De hade inte förväntat sig att belarusierna skulle reagera så kraftfullt och agera gemensamt. I dag känner de sig säkrare. Avtalen med Trump stärker honom. Men samtidigt är han mer beroende av Putin. Om Putins makt skakas kommer det få direkta effekter i Belarus.
Priset för de fackliga som valde att sätta sig upp mot regimen är dock fortsatt högt. Yury Yarashuk beskriver det som ett byte av fängelse.
I Belarus lever nu runt 5 000 personer med officiell extremiststatus, enligt Solidarnast.
– Du kan inte bli anställd. Du kan inte öppna bankkonto. Två gånger om dagen måste du anmäla dig hos polisen. Där får du ofta sitta och vänta i timtals. Det är ett halv-liv. De är vandrande varningar till andra om vad som händer om du organiserar dig, säger Yury Yarashuk.
Ett hopp om ett Belarus där fack kan verka
Men Solidarnast göder ett hopp om ett annat Belarus där fria fackföreningar åter kan verka.
– Organisationens huvudmål är att få våra kamrater fria, att bevara den fackliga erfarenhet som ackumulerats under 30 års kamp och, efter att regimen fallit, tillämpa den så att Belarus kan återfödas i en annan politisk form, säger Raman Yerashenia.
I förberedelse för det kämpar Solidarnast för att behålla både kontakterna med fack runt om i Europa.
– Fackets främsta verktyg är solidaritet. Det är det vi nu använder. Vi vill kunna visa att Belarus-exemplet inte bara är tragiskt. Vi vill kunna visa att fackföreningsrörelsen utifrån kan förändra situationen i landet genom den internationella solidaritetens verktyg.