Den tionde december 2025 införde Australien en lag som innebär att vissa sociala medier-plattformar åläggs ansvar för att användare yngre än 16 år inte finns på dem – och det är första gången en frihetlig stat på allvar försöker inskränka techbolagens makt över sina medborgare.
Medan techbolagen tjänar på användare som tidigt blir beroende av dem och vars beteende låter sig styras, skadas nationalstater och deras invånare av detsamma. Staten och bolagen har alltså motsatta intressen; medan idealet för en stat är att fostra frihet, plikt och lycka medan techbolagen söker ekonomisk utdelning.
Trots att vår tid är besatt av maktanalys har folk svårt att förstå vem som är David respektive Goliat i den här kampen
Trots att vår tid är besatt av maktanalys har folk svårt att förstå vem som är David respektive Goliat i den här kampen och särskilt tycks det gälla de som kallar sig sociala medier-experter. Av någon anledning väljer de instinktivt vad de tror är en anti-prussiluskan-position, men resultatet blir att de går de globala techbolagens ärenden.
I samband med att lagen trädde i kraft lyssnade jag på Studio Ett och läste kommentarer i större dags- och kvällstidningar. Man fokuserade på 1) att förbudet inte kommer att efterlevas och 2) det är redan idag förbjudet för unga att vara på de värsta plattformarna. Vidare framställdes Australiens nya restriktioner som om det vore internet eller att vara digital som man förbjöd för dem under 16? Unga som skulle förlora möjligheten att vara sociala sjasades fram för intervjuer.
WhatsApp, Messenger, eller typ Discord duger inte? För restriktionerna gäller tio specifika plattformar, till exempel Youtube, Snapchat och TikTok – som man vet är särskilt olämpliga för unga. Och barn och vårdnadshavare straffas inte utan äntligen säger man att det är bolagen som ansvarar för vilka som finns på deras plattformar.
Vi vet att många unga fostrade av sociala medier generellt riskerar att utveckla idioti i högre grad
Folk är så rädda för Siewert Öholm-samhället att de inte agerar på vad som sker på vissa sociala medier. Det handlar inte om småsaker: gängkriminella groomar tolvåringar för att ta sig an mordkontrakt, pedofiler tar sig in i barns sovrum via anonyma profiler, konspirationer sprids till de utan utvecklade frontallober, barn mobbas till självmord, hjärnor fylls av propaganda och vad någon tjänar på – långt mer effektivt än vad som sker i en analog värld.
Dessa är extremfall men vi vet att många unga fostrade av sociala medier generellt riskerar att utveckla idioti i högre grad. Det blev inte som Ray Bradbury beskrev det – att en tech-diktatur hindrar befolkningen att tänka, utan som Aldous Huxley beskrev det – människor väljer dumheten.
Vi är för bekväma med att allt fler växer upp som illitterata och vi vet att tänkande utvecklas jämte grov- och finmotorik. Och moralisk mognad, påpekar redan Sokrates i Staten, sker alltid lokalt där det finns ansvarsutkrävande. Bara förlorarsamhällen tycker att det är rimligt att barn i stor omfattning ska sitta och glo på versioner av andras liv hellre än att med sina sinnen och kroppar utforska sina egna liv.
Invändningarna om att det kanske inte efterlevs eller redan är förbjudet är därför ointressanta: vad Australien försöker göra är att skapa nya normer som kan hjälpa föräldrar att skydda sina barn mot nätets dåligheter, och förhoppningsvis får vi data ur det. Vår tids hat mot paternalism resulterar ibland i den starkes rätt – men det intressanta med vad som skedde den tionde december var att en stat sa åt techjättarna att det är de som ska underordnas demokratin, och inte tvärtom.