Gigekonomin har fått ännu en rapport att spegla sig i. Det är Expertgruppen i offentlig ekonomi ESO som presenterar ny ojämlikhetsdata. Sedan 2011 sitter de fattigaste svenskarna i allt högre utsträckning fast i låga inkomster. 2006 till 2011 gick utvecklingen åt rätt håll – en allt större andel började lämna den fattigaste tiondelen. Men sedan dess har istället allt fler en långvarigt låg inkomst. De lämnar inte de fattigaste 10-20 procenten av befolkningen.
Forskarna drar inga slutsatser om vad detta beror på. Men samtidigt som den här utvecklingen sker, så växer en gigekonomi fram. De riktigt otrygga jobben blir långsamt fler men ökar trots allt marginellt. Men framförallt får vi otryggare visstidsanställningar, istället för vikariat börjar behovs- och visstidsanställningar att öka. Hyvling, alltså ofrivillig deltid, blir ett begrepp.
Outsourcing pressar löner
Jobb som receptionist, vaktmästare, städare och lagerpersonal försvinner från företagen och upphandlas via konsulter till lägsta pris. Lönerna pressas. Om man ska ta sig upp från de fattigaste 10-20 procenten av befolkningen så är det denna arbetsmarknad som väntar. Det är det här som kallas ”sänkta trösklar”.
Samtidigt har klyftan mellan de som har jobb och de som inte har jobb ökat konstant under perioden. Det är vad som kallas ”incitament”. Jobbskattevadragen har haglat mellan främst 2007 och 2019 men ända fram till idag. Det har fått namnet arbetslinjen och skulle ge jobb genom att sänka reservationslönen.
Avståndet till jobb växer
Så blev det alltså inte. Idag har vi istället rekordhög arbetslöshet. Arbetsmarknadsutbildningar har körts i botten. Under flera år fram till 2018 hade runt 60 000 personer subventionerade anställningar. Idag har endast drygt 22 000 personer en subventionerad anställning. A-kassan som redan minskat kraftigt jämfört med lönerna de senaste åren, ska nu trappas av snabbare. Människor ska istället behöva sälja alla sina tillgångar och sälla sig de allt fler arbetslösa som söker kommunens ekonomiska bistånd.
En arbetsförmedling som försöker matcha ihop arbetslösa med arbetsgivare med hjälp av subventionerade anställningar är en hopplöst omodern idé. Istället ska du som allt fattigare arbetslös själv hitta en arbetsgivare som kan ta emot dig. Det borde ju fungera eftersom du nu är motiverad. Verkligheten har uppenbarligen ännu inte lyckats slå hål på regeringens ”teori” att ju längre bort vi för människor från arbete och inkomster, desto enklare blir det för dem att komma i jobb.
Dags att vända om
Inte vet jag, men det känns som den här utvecklingen har något att göra med varför det enligt ESO tycks vara så förbaskat svårt att ta sig ur fattigdomsträsket idag.
Rapporten kan vara en väckarklocka att avsluta den individualiserade arbetslöshetspolitiken och åter börja matcha långtidsarbetslösa till subventionerade anställningar.