Det kan vara lite svårt att skilja de årliga konferenserna Medlingsinstitutet har. År efter år redovisar myndighetens medarbetare sakligt sina staplar över medlingar, tvister och löneutveckling. Det är ofta fullsatt, inte sällan känner man igen många i publiken.
I slutet av februari var det dags igen, men det dök upp lite mer oväntade inslag.
Som ekonomen som hade lagt in bilder på blommor i sin powerpoint, för lite skönhet mellan staplarna.
Det blev också påtagligt tyst när chefsförhandlarna Jeanette Hedberg från SKR och Johan Ingelskog från Kommunal kort berättade hur de utsatts för hot, och omfattande hat, efter att de nya reglerna om dygnsvila skulle komma på plats i landet.
De erkände också att de själva varit för sena på den bollen, som är i grunden är ett EU-direktiv om arbetstid som Sverige rätt länge struntat i, om man ska sammanfatta det kort.
”Mentalt är vi inte med i EU”
Och så flög Socialdemokraternas relativt nyvalda arbetsmarknadspolitiska talesperson Ardalan Shekarabi in i salen, för att delta i en panel om EU och den svenska modellen.
Och gav en omedelbar känga till parterna för att vara för passiva i just EU-rätten. Att komma in som remissinstans är för sent, sa han. Och upprepade: ”Mentalt är vi inte med i EU”.
Vad menade han egentligen?
Ardalan Shekarabi har fått byta rum till en annan del av riksdagshuset som ligger bättre till för det nya uppdraget.
I det nya rummet står cognacsfärgade och svarta läderskor uppradade. Som jurist går han igång på cocktailen EU-rätt, svensk tillämpning och en partsmodell som reglerar bortom statens arm.
– Förhållningssättet från Sverige har ju varit att allt som inte är uttalat tillåtet är förbjudet. Vi är mer katolska än påven i synen på hur EU-rätten ska tolkas. Det innebär att vi krympt vårt handlingsutrymme att anpassa den till svenska förutsättningar. Vi är inte med och utvecklar EU-rätten vilket får konsekvenser, inte minst arbetsrättsligt. Vi skulle behöva ett mer aktivistiskt förhållningssätt här.
Men nu har väl den dansk/svenska linjen när det gäller minimilöner ändå påverkat ?
– Vi har fått viss framgång, inte minst tack vare den danska aktivismen. Men vi skulle behöva involvera parterna tidigt i processen. I dag finns ingen modell för det.
Det lobbas väl för fullt?
– Jo, på så sätt är parterna involverade. Men det finns ingen strukturerad involvering. Vill vi att EU ska erkänna vår arbetsmarknadsmodell i sitt förhållningssätt till arbetsrätt måste vi börja med att själva erkänna vår arbetsmarknadsmodell, och ge parterna delaktighet.
Ett statligt initiativ?
– Ja, det måste finnas en länk mellan parterna, staten och regeringen som arbetar både med förhandling och processen inför svensk implementering.
Att påverka riskdagens EU-nämnd räcker inte som ”länk”, säger han.
Det var i oktober förra året som han bytte uppdrag med Teresa Carvalho. Hon blev rättspolitisk talesperson, Ardalan Shekarabi tog över arbetsmarknadsfrågor och är vice ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott.
”Går igång på opinonsbildning”
Han säger att initiativet kom från honom själv, men att beslutet i slutänden alltid är partiledningens. Han kallar det ”mitt drömuppdrag”.
– Opinionsbildning är vad jag går igång, och är skicklig, på. Jämfört med rättspolitiken är det här en fråga som behöver opinionsbildning. Rättspolitiken är där varje dag med skjutningar och sprängningar. Arbetsmarknadspolitiken har hamnat i skuggan av det. Så det blir min uppgift att få upp det på dagordningen. Det är extremt utmanande, men jag gillar svårt.
Efter att SCB i januari visade på rekorddystra siffror om arbetslösheten, 10,4 procent, hamnade ändå frågan ett tag i rampljuset. SCB säger ju själv ut att undersökningen kan vara osäker. Den senare statistiken för februari visade i stället på 9,4 procent, och fick inte lika stort medialt genomslag. Siffror som baseras på frågor till ett urval av befolkningen.
Ser man i stället på Arbetsförmedlingens statistik, som mäter faktiskt inskrivna på myndigheten, ligger arbetslösheten under de här två månaderna på 7,2 procent.
Oavsett myndighet, det har ökat sedan samma period förra året.
Tror på bred överenskommelse
Ardalan Shekarabi tycker att vi befinner oss i en ”arbetslöshetskris”, som framför allt orsakats av en nedmontering av arbetsmarknadspolitiken.
Hans främsta lösning är arbetsmarknadsutbildningar.
I februari var cirka 4100 människor inskrivna i sådana på Arbetsförmedlingen. Det är en dryg procent av de inskrivna.
Och de har blivit något fler än förra året. Regeringen har också uppmanat myndigheten i regleringsbrevet att få in flera människor i sådana utbildningar.
– Men det händer ju inte. Det är för låga siffror. När vi vet att de här utbildningarna är anpassade till näringslivet och den offentliga sektorns behov. Och att de stärker förutsättningarna för att människor ska komma till egen försörjning.
Ardalan Shekarabi börjar prata Arbetsförmedlingen, ”Sveriges mest misshandlade myndighet”. Om nedskärningar, ständiga omorganiseringar, olika bud i styrsignaler från regering och riksdag. Och om personal som inte får förutsättningar att sköta sitt jobb.
– Det har gjort att Arbetsförmedlingens lokala och regionala förankring har krossats. Vilket innebär att kommuner byggt upp parallella arbetsmarknadsenheter.
Ni var ju med och privatiserade Arbetsförmedlingen, och har ju också bidragit. Vad vill ni nu?
– Det bästa är att försöka nå en bred överenskommelse om en arbetsförmedling som har mycket starkare lokal och regional förankring.
Mikael Damberg (S), finanspolitisk talesperson och Ardalan Shekarabi (S) på väg till en pressträff i början av mars där de presenterade en budgetnyhet riktad mot ungdomar.
Foto: Axel Narving / TT
Hur ska det gå till, arbetsmarknad är ju en ideologisk fråga?
– Nu säger sig ju alla vilja ha en aktiv arbetsmarknadspolitik. Alla vill ha folk i arbetsmarknadsutbildningar. Då kan vi väl ta avstamp i det.
Så vad blir det första ni gör vid maktskifte?
– Att skapa någon form av kontinuitet. Och om det finns öppningar, skapa bred enighet. Så måste vi förhålla oss till det här att många kommuner nu har egna arbetsmarknadsenheter. Hur bygger vi ihop det här?
Fem snabba med Ardalan Shekarabi
1. Arbetstidsförkortning
Socialdemokraterna är splittrade i synen på arbetstidsförkortning. I slutet av maj har partiet kongress, där det väntas bli en stridsfråga.
”Det är rimligt att produktivitetsökningar också används till att sänka arbetstiden. Men en av mina viktigaste uppgifter som arbetsmarknadspolitisk talesperson för att parti som bildades av ett antal fackförbund är att stå upp för den svenska modellen. Lagstiftning här skulle urholka den. Det kommer jag inte bidra till.”
2. Säkerhetsprövning
Allt fler blir av med jobbet på grund av att de inte klarar säkerhetsprövning, Den som hamnar där får i stort sett inte reda på varför. En utredning föreslog en nämnd dit anställda ska att överklaga, men var också tydlig med att det är juridiskt svårt och hade krävt mer tid.
”Det här är en stor fråga, som både rör rättssäkerhet och diskriminering av människor med utländsk bakgrund, bland annat som inte kan avsäga sig sitt medborgarskap. Säkerhetsprövning får inte bli ett verktyg att gå runt arbetsrätten, vilket man ser risker för. Förslaget är i rätt riktning men vi behöver arbeta vidare med det.”
3. Etableringsjobb
Parternas, och statens, modell har blivit verklighet. Men särskilt många jobb är det inte. I skrivande stund finns 34 enligt Arbetsförmedlingen. Arbetsmarknadsminister Mats Persson (L) har sagt att de är från krångliga, och vill ta bort kravet på avtal med facket lokalt.
”Leveransen har uteblivit, vi har en reform som inte lett till de förändringar vi velat se. Det är ett problem att staten tillgodoser parterna, så levereras det inte. Det blir problematiskt för möjligheterna att bekämpa långtidsarbetslösheten, men också för att behålla trovärdigheten för parterna. Men att ta bort krav på kollektivavtal vore förfärligt.”
4. Kvinnor och män
Löneskillnaden mellan kvinnor och män ökar för första gången på över tio år.
”Eftersom vi vill att parterna sköter lönesättningen, så behöver det här arbetet intensifieras från parternas sida. Och så behöver transparens öka. Vi måste sätta press på alla aktörer för att utjämna de här skillnaderna.”
5. Organisationsgrad
Arbetsgivarna blir alltmer organiserade, medan det sjunker på arbetstagarsidan.
”En ohållbar utveckling. Men det är helt bisarrt att det är avdragsgillt att betala till arbetsgivarorganisationer men inte medlemskap i ett fackförbund. Här behöver vi lägga mycket fokus, politiken har sin del. Men det största hotet mot den svenska modellen är ju inte EU-rätten, utan det är det här.”