Inte sedan 1999 har EU godkänt ett nytt direktiv som bygger på ett avtal mellan Europafacket ETUC och arbetsgivarna. Till sommaren kan emellertid det bli verklighet igen. Då ska förhandlingarna om rätten att inte vara uppkopplad utanför arbetstid ha slutförts.
I korthet handlar det om att reglera att en arbetstagare ska kunna koppla av från arbetet och inte behöva svara på mejl, eller annan arbetsrelaterad elektronisk kommunikation utanför arbetstid. Att reglera en sådan fråga på EU-nivå har varit omdebatterat i Sverige, men liknande lagstiftning finns redan i andra länder, där Frankrike var först ut att lagstifta om detta.
Ska stärka den sociala dialogen i EU
– EU-kommissionen begärde av parterna och de accepterade att förhandla om digitalt arbete och rätten att inte vara uppkopplad. När de är klara någon gång i år kan EU-kommissionen föreslå resultatet som ett eventuellt direktiv, sa kommissionär Nicolas Schmit på en presskonferens i förra veckan, som handlade om att stärka den sociala dialogen inom EU.
Den senaste gången parterna på högsta nivå själva lyckades reglera en fråga gällde det visstidsarbete 1999. Parterna ligger också bakom revideringen av direktivet om föräldraledighet 2009, som har sitt ursprung på 1990-talet.
Sedan dess har parterna inte legat bakom några fler direktiv.
Tre av 70 direktiv resultat av förhandlingar
På arbetsmarknadens område finns 70 direktiv. Bara tre av dem har sitt ursprung i förhandlingar på högsta EU-nivå: Visstidsarbete, deltidsarbete och föräldraledighet.
Inget av de riktigt tunga direktiven på senare år, som direktivet om minimilöner, utstationeringsdirektivet eller direktivet om arbetstider, bygger på överenskommelser mellan Europafacket och dess motparter.
Parterna har inte använt sig av detta verktyg i den utsträckning som det funnits möjligheter till det, konstaterar Mika Domisch, internationell sekreterare på TCO. Det handlar om vilka förutsättningar till förhandlingar som funnits under olika perioder.
– Det måste finnas rätt förutsättningar för förhandlingar. Om man tittar tillbaka historiskt är varje politisk process knuten till sin tid. Det handlar om hur parterna tänkte på den tiden och vilka politiska majoriteter som funnits i EU.
Måste samråda med parterna
Under vissa perioder eller i vissa fall kan till exempel arbetsgivarna ha bedömt att ett förslag till direktiv eller rådsrekommendation kan bli bättre för dem om EU-kommissionen lägger fram det än om parterna förhandlar, förklarar Domisch.
Under andra perioder kan facket göra en sådan bedömning.
– Med detta sagt är det så att parterna alltid påverkar beslutsfattarna. De har stora sekretariat och gör ett starkt påverkansarbete i sina frågor.
Direktiv och avtal i siffror
Antal direktiv på arbetsmarknadsområdet:
- 70 direktiv berör arbetsmarknaden
- 45 av dem skyddar arbetstagare mot risker i arbetsmiljön
- 25 är särskilda direktiv om villkor i arbetslivet
Antalet Europaavtal som blivit direktiv:
1996: Föräldraledighet
1997: Deltidsarbete
1999: Visstidsanställningar
2009: Direktivet från 1996 om föräldraledighet reviderades
Europaavtal på branschnivå som har blivit direktiv, 1999 - 2018. Fem av de åtta gäller sjöfart och ytterligare två transporter.2018: Sjöarbete (anpassning till ILO-konvention)
2016: Arbete på fiskefartyg
2014: Arbetstid vid sjötransporter inre vattenvägar
2010: Stick och skärskador i sjukvården
2009: Arbete till sjöss (ändring av direktiv 1999)
2005: Vissa villkor för arbetstagare vid gränsöverskridande tågtrafik
2000: Arbetstider civilflyg
1999: Arbetstidens organisation för sjömän (ändrat 2005)
Källa: ETUC, EU-kommissionen, Europaportalen
Enligt EU:s grundfördrag måste EU-kommissionen alltid samråda med parterna innan de lägger fram förslag som berör arbetsmarknad. Parterna kan då komma med synpunkter innan kommissionen lägger ett förslag.
– I vissa lägen kan detta bedömas vara tillräckligt.
I förra veckan gjorde EU-kommissionen ett utspel för att stärka den sociala dialogen mellan parterna på både Europanivå och nationell nivå.
Inte första gången dialogen bedöms vara för svag
Det är inte första gången som EU-kommissionen bedömer dialogen vara för svag. För snart åtta år sedan lanserade den dåvarande kommissionen ett program för nystart av den sociala dialogen.
Denna gång läggs ett förslag till icke bindande rådsrekommendation fram för ett stärkande av parternas inflytande på nationell nivå. Det gäller både deras förhandlingskapacitet och deras inflytande över politiska frågor som berör arbetsmarknaden.
På europeisk nivå har EU-kommissionen producerat ett meddelande där den på olika sätt lovar stärka den sociala dialogen både branschvist och generellt.
Satsningen sociala dialogen
EU-kommissionen förslår två åtgärdspaket.
Stöd till parterna som medlemsländerna bör genomföra på nationell nivå:
+ Arbetsmarknadens parter ska höras vid utformning av ekonomisk politik samt sysselsättnings- och socialpolitik.
+ Uppmuntra parterna att titta på nya former av arbete och atypiska anställningar.
+ Uppmuntra parterna att informera om fördelar med arbetsmarknadsdialog och kollektivavtal.
+ Möjliggöra ökning av fack och arbetsgivares kapacitet.
+ Förslagen läggs i en icke bindande rådsrekommendation som ministerrådet ska anta.
Stöd till parterna på europeisk nivå:
+ Stärka den europeiska branschvisa dialogen mellan parterna och modernisera ramen för den.
+ Stödja avtal mellan parterna genom administrativt och juridiskt stöd.
+ Stärka parternas deltagande i utformningen av EU:s politik.
+ Utforma EU:s tekniska och finansiella stöd mer ändamålsenligt.
+ EU-kommissionen framför detta i ett meddelande.
Ett viktigt syfte är att få fram fler avtal som leder till regleringar på Europanivå. Kommissionen utlovar både juridiskt och administrativt stöd, samt bättre finansiellt och tekniskt stöd till parterna.
Vid sidan av de Europaavtal som lett till direktiv har Europafacket med sina motparter slutit avtal som parterna åtar sig att själva implementera nationellt. Det finns sex sådana avtal.
Sex avtal ska implementeras nationellt
Det senaste gällde fyra områden kring digitalisering, behoven av kompetens, artificiell intelligens, integritet och övervakning samt rätten att inte var uppkopplad.
– Dessa avtal är ofta på ett väldigt övergripande plan. De innehåller sällan detaljerade bestämmelser. Tanken är att ge nationella parter stort utrymme när de implementeras, säger Mika Domisch.
Han varnar emellertid för att underskatta deras betydelse:
– De spelar inte så stor roll i Sverige och övriga Norden, även om vi också har haft nytta av dem. Som vi har förstått har de haft större påverkan i länder där parterna är svaga. Där har parterna fått draghjälp av dessa avtal. Fack har använt dem för att tvinga arbetsgivare till förhandlingsbordet. Det ska inte underskattas.