Christina J. Colclough, tidigare direktör och digitaliseringsexpert hos globala tjäntemannafacket UNI, menar att balansen mellan arbetstagare och arbetsgivare är starkt på väg åt fel håll över världen. För att jämna ut kampen utvecklades appen WeClock.
– Rätt digitalt rustad kan du, när arbetsgivaren säger att arbetstiden är rimlig, säga ”det är den inte, här är vår data, svart på vitt”.
Men trots stor omsorg om den digitala säkerheten finns riskerna även där.
– Användare måste snabbt kunna ta bort information och hela appen om man hamnar i en ogynnsam situation.
Tillgång till data ger makt
Makten vid förhandlingsborden hänger på vem som skriver historien och har tillgång till hårda fakta.
– De som sitter på informationen skriver berättelsen som blir till sanning. Arbetstagare behöver kunna slåss mot detta. Därför behöver facken höja sin digitala kompetens, och det behöver ske rätt snart, säger Christina J.Colclough.
Hon var tidigare direktör och digitaliseringsexpert inom UNI och driver nu företaget The Why Not Lab. Bolaget tillhandahåller appen WeClock, utbildar arbetstagare och fackförbund digitalt, och sätter arbetstagarnas intressen i centrum i framtidens digitala regelverk.
– Appen kan användas gratis av alla och andra utvecklare kan fritt ta den vidare, så det finns inga pengar i det för oss. Vi stödjer fackförbund som vill använda den, säger Christina J.Colclough.
Möjligheterna med de nya apparna har en baksida som behöver hanteras av facken med största medvetenhet och omsorg om medlemmarnas integritet
Appen, som Arbetsvärlden skrev om när de var på teststadiet, är tänkt att samla in data under begränsade tidsperioder vid kampanjer och inför förhandlingar för att ha med sig till förhandlingsbordet. Allt med medlemmarnas medgivande där de själva styr vilken information de vill ladda upp till facket.
Men – möjligheterna med de nya apparna har en baksida som behöver hanteras av facken med största medvetenhet och omsorg om medlemmarnas integritet. Hur säkert man än bygger en app kan varje telefon stjälas eller hackas. Enligt Christina J. Colclough har anställda en dålig vana att spara privata foton och privat, känslig information i företagets ägda telefon.
– Vårt råd är att bara använda företagets telefon i jobbet och inte privat. De kan ha installerat en bakdörr, eller så samlar de helt enkelt in telefonerna, vilket de kan eftersom de är deras.
Teknologin löser inte allt
Så hur ser Christina J.Colclough på fackens möjligheter att införliva dessa snabbfotade verktyg i sin rätt tröga demokratiska process?
– Det är en stor men väldigt viktig fråga. Först och främst ska facken inte tro att teknologin är lösningen på alla problem.
Vi överskattade fackens tillgång till dataanlytiker. Facken får massor med information, men vet inte hur de ska hantera den
Hon har bott i Sverige, och säger att många fackförbund här samlar mängder med information. Men finns policy om vem som har tillgång till informationen? Har medlemmarna informerats om insamlingen av uppgifter? Hur länge har den legat där, kan den laddas ned och av vem?
– Det finns ett brådskande behov av personal med rätt dataanalytisk kompetens, och av digitala policies som behöver spridas inom förbunden så att ledare, förhandlare, skyddsombud blir medvetna om möjligheterna, men också om riskerna med teknologin.
Detta blev än tydligare när de lanserade WeClock.
– Den kom kanske två år för tidigt. Vi överskattade fackens tillgång till dataanalytiker. Facken får massor med information, men vet inte hur de ska hantera den.
Signal bättre än Whatsapp
Att få till en rätt rustad organisation med genomtänkt strategi tar tid, och redan i starten av processen är det dags att ställa sig frågan; vilka digitala verktyg är aktuella för oss?
– Här finns tveksamma exempel på att man inte riktigt tänkt sig för, som att man fortfarande använder Whatsapp, trots att vi vet att de delar sin information med Facebook/Meta. Det kanske inte är en bra idé att ge medlemmarnas och fackets känsliga uppgifter till dem. Det är bättre att använda pålitlig teknologi, som Signal i stället för Whatsapp, säger Christina J.Colclough.
En tydlig strategi krävs för vilken data man vill samla in, och att endast samla in, analysera och sammanställa detta.
– Sedan ska man radera informationen när den fyllt sitt syfte och man nått ut med informationen, säger Christina J Colclough.
Det är förstås bekvämt och billigt. Men det sker till ett pris: medlemmarnas integritet.
Undvik Big Techs molnsystem
Men under tiden lagras informationen någonstans, och här duger det inte med Dropbox, Microsofts, Googles eller Amazons molnservrar. I det finstilta ger sig ägarna tillgång till dokumenten.
– Det är förstås bekvämt och billigt. Men det sker till ett pris, och priset är medlemmarnas integritet.
Vad bör facken göra?
– Det här handlar om en lång process för att säkra alla dokument, databaser, ja all information. Man bör förbereda egna decentraliserade molnsystem som inte är i kontakt med big tech, men som kan delas med andra fackförbund.
Vad gör man innan dessa system är klara?
– Man kan försöka få big techs ofördelaktiga klausuler strukna. Om det inte går och man inte är nöjd med säkerheten får man ta bort känsliga data och så länge lägga den på egna hårddiskar så länge.
Hon säger att det vilar ett ansvar på nordiska fackförbund att använda sin makt och styrka för en alternativ digital etik.
– De behöver leda arbetet. Svenska fackförbund behöver omfamna möjligheterna med digital teknologi, men utan skygglappar för riskerna, säger Christina J.Colclough.
Det starka konsensus och generella samförstånd som följer med den svenska modellen kan leda till fackförbunden inte ställer nödvändiga frågor
Arbetsgivarnas system ofta inte säkra
Och tuffa till sig, menar Christina J. Colclough.
– Det starka konsensus och generella samförstånd som följer med den svenska modellen kan leda till fackförbunden inte ställer nödvändiga frågor om vilken digital teknik som arbetsgivaren använder och för vilka syften.
Hon har noterat att i många nordiska företag kan facken inte ens tänka sig att företagen kan göra fel inom digital teknologi.
– Jag vill inte kalla det naivt, men genom att inte ställa de rätta frågorna tänker sig fackförbunden att arbetsgivarens system är säkra och att de inte kan göra någon skada. Båda antagandena är oftast fel.