Företagen borde enklare och billigare kunna säga upp anställda. Det visar coronakrisen, enligt näringslivsfinansierade forskningsinstitutet Ratio i en artikel på DN Debatt. Lägstalöner borde också sänkas eftersom det ger mindre lönsamma företag en bättre chans att överleva.
Hur hade detta recept fungerat i coronakrisen? De som hittills drabbats hårdast av krisen är tidsbegränsat anställda, småbolag och egenföretagare. Att dessa grupper skulle utgöra en större del av arbetsmarknaden, som Ratio tycks vilja, skulle knappast ha underlättat i ett krisläge.
Problemet för ”flexibla” grupper på arbetsmarknaden eller för mindre bolag, är inte reglerna för avsked, utan att skyddsnäten är för dåliga. De skyddsnät som visat sig hålla uppe samhället i en kris.
Utan skyddsnät blir det svårare att ta sig tillbaka till arbetsmarknaden.
Utan skyddsnät blir det svårare att ta sig tillbaka till arbetsmarknaden. Svenska politiker har insett det och nu ökat ersättningen i a-kassan och tillgången till den och dessutom ökat antalet utbildningsplatser.
Att som Ratio föreslår, avskaffa turordningsreglerna, skulle också leda till att just de som har svårast att platsa på arbetsmarknaden, snabbast skulle avskedas. Vi riskerar ökad långtidsarbetslöshet.
Företagen som nu helt rimligt räddas av staten, skulle med Ratios modell få ännu lägre kostnader. Frågan blir då vad de långsiktigt hade använt sin ökade lönsamhet till. Om de byggt upp en buffert för liknande kriser framöver hade allt varit gott och väl. Men vad talar för det? Tvärtom blir de ju i krisen utlösta av staten, med ganska få motkrav. Och de stora utdelningarna tyder på att investeringsviljan inte är skyhög.
Det är lätt att rasta sina käpphästar i en kris, att säga ”vad var det jag sa”.
Att hävda att skyddsnäten är för svaga, att a-kassa och sjukförsäkring haltar, att arbetsgivarens godtycke inte ska få råda eftersom vi då riskerar att få de svagaste arbetslösa, ja, det kan också uppfattas som käpphästar.
Men det är skyddsnäten som räddar ekonomin och människor i den här situationen. Det är dem vi kan, eller borde kunna, lita på. Socialförsäkringssystemen behöver byggas ut, och fler måste omfattas. Det är inte bara jag som är ute och rastar en käpphäst. Det här tycks faktiskt de flesta politiker i Sveriges riksdag vara överens om. Just nu i alla fall.