Så är det fredag igen. De aktivitetsbaserade arbetsplatserna i landskapet gapar tomma, förutom i det hörn där Powerpoint-prästerskapet och ledningen sitter. Där samlas de på fredagar, fnittrar, ryggdunkar och pratar kotterispråk. Kompetensbaserad rekrytering, vertikal och horisontell prioritering verkar vara vad som gäller just nu.
Prästerskapet och ledningen hade visst haft någon workshop. De gula lapparna från 3M med oläslig text satt uppsatta på den rullbara whiteboarden, de fladdrade i ventilationsdraget. Fönstren går inte att öppna, sedan flera år tillbaka, det kan ju komma in verklighet då.
De är lika spännande som att prata kvadratmeterpriser med någon renoverande 35-åring som precis köpt en bostadsrätt i en gentrifierad förort.
Jag tjuvkikar, försöker läsa vad som står på de gula lapparna, men de är oläsliga. Fast egentligen vet jag, utan att läsa vad som står på dem.
- Vi är en grupp med mycket kompetens.
- Vi har viktiga uppdrag.
- Vi behöver bli bättre på att nå ut med våra resultat.
- Vi kan samverka bättre mellan enheterna och bättre utnyttja varandras kompetens.
Som uppvuxen i en annan tid där reformer, framåtanda och en tro på att saker kunde bli bättre ter sig dagens ”klickboxövningar” som tämligen meningslösa. De är lika spännande som att prata kvadratmeterpriser med någon renoverande 35-åring som precis köpt bostadsrätt i en gentrifierad förort.
Det viktiga är inte vad vi gör, utan hur det ser ut att vi har gjort, hur korrekta vi framstår och i synnerhet om ”media” skulle börja gräva. Vi är jätterädda för media. Att vi har en process och rutin.
Jag summerar veckan. Häromdagen blev jag inbjuden till ett av ledningens och prästerskapets möten. Jag skulle få vara med i finrummet. De ville veta hur vi på bästa sätt kan använda resultaten från våra undersökningar. Jag hade egentligen ingen lust, men hyfsat lydig som jag är spelade jag spelet och tackade för möjligheten att få dela med mig av några Powerpointbilder.
Född ett stenkast från Ultrahuset i Handen fick jag ett infall av punk. Jag bestämde mig för att använda ChatGPT: ”Beskriv de fem viktigaste användningsområdena för våra undersökningsresultat”, beordrade jag boten.
Tre sekunder senare fick jag fem punkter. Klippte in dem utan att redigera i min PPT. Klart.
Dagen för mötet, alla var samlade, de riktiga höga högdjuren och det självutnämnda prästerskapet, var på plats. Konferensmackorna stod utanför mötesrummet och torkade.
Vi har inga serietidningar på kontoret, jag köpte lite aktier i stället.
Jag fick sitta utanför och vänta på min tur, snodde ett par mackor. Samma känsla infann sig som när jag i barndomen fick vänta utanför kompisens dörr i trapphuset medan han åt middag. På 1970-talet fick jag i alla fall en bunt serietidningar att roa mig med medan jag väntade.
Vi har inga serietidningar på kontoret, jag köpte lite aktier i stället.
Jag drog min presentation och kom till bilden med användningsområden av våra resultat. En engagerad diskussion tog vid: Koppla till våra strategier! Utmärkt underlag för att se över våra processer! Jag ser synergier! Det här kan vi använda!
Jag tackade för mig. Samtidigt som vetskapen om mitt meningslösa arbete manifesterade sig brutalt medan jag tuggade i mig de halvtorra tjuvmackorna och konstaterade att jag förlorat pengar på börsen.