Nobelpriset i litteratur har tillkännagivits. För mig är det en händelse som jag aldrig lyckas känna mig som en del av. Även om jag med hjälp av AI kan skriva en kulturkrönika med formuleringar som ”att läsa honom är en kroppslig erfarenhet”, så vore en sådan text bara fejk.
90 sekunder tog det för mig att producera texten ”Apokalypsens långsamma meningar”. Märker man att det är fejk eller går det producera en kulturkrönika med AI på 90 sekunder?
Jag kan inte bedöma det. Jag känner sällan till de som vinner nobelpriset i litteratur, än mer sällan har jag läst dem och jag kan inte värdera om en krönika om detta är bra eller dålig. Helt utan ansträngning känner jag oftast gemenskap med dem som, precis som jag, snarare har populärkulturen som vägledare, inspirationskälla och referensram.
På det temat återkommer jag ofta till filmklassikern Jerry Maguire från 1996 med Tom Cruise, Cuba Gooding Jr och René Zellweger i huvudrollerna. Med er som nu sitter och ler lite njutningsfullt åt minnet har jag min kulturella klassgemenskap.
I den filmen är den mest ihågkomna repliken ”Show me the money” som står för att spelaragenten Jerry Maguires fagra ord och löften om lukrativa spelarkontrakt inget är värda om de inte också kopplas till kontrakt som också ger spelaren bra med pengar.
Vad det gäller AI är det inte pengarna som ska ifrågasättas och visas upp. Det investeras enorma pengar. I Dagens Industri kunde man nyligen läsa att enbart de fem techjättarna (Microsoft, Alphabet, Meta, Amazon och Apple) tillsammans investerar ogreppbara 3 400 miljarder kronor årligen i AI och datalagring. I artikeln jämför man det med att till exempel Finlands BNP är på
2 800 miljarder i år.
Pengar är det lätt att hitta mängder av. Svårare är det att hitta vad dessa investeringar egentligen skapar för värde. Några som har tittat närmare på detta är forskare på MIT. De kommer fram till att 95 procent av företags försök att implementera AI i verksamheterna misslyckas vad det gäller att skapa värde.
”Show me the value” är repliken som idag är väldigt relevant för att gå under ytan på alla fagra ord och löften om vad AI innebär.
Forskare på Stanford i samarbete med BetterUp Labs har lanserat en förklaring till varför AI inte skapar värde. De skriver i Harvard Business Review om det som de kallar för workslop. På svenska kan det översättas till slarvjobb.
De kommer fram till att ofta används olika AI-verktyg för att producera arbete snabbt med en låg arbetsinsats. Vid en första anblick ser resultatet godtagbart ut, men det visar sig snart att det inte håller måttet. Det genererar i sin tur merarbete för den som tar emot arbetsresultatet. Det som verkade vara en genväg för avsändaren, blev en omväg för mottagaren.
Det innebär också ökade kostnader och förlorad produktivitet. Forskarna kommer fram till att varje enskild situation med workslop i genomsnitt generar 1 timme och 56 minuters merarbete. I en större organisation summerar det till flera miljoner kronor årligen.
Forskarna menar att lyckad AI-användning bygger på att göra redan bra arbete ännu bättre, inte på att göra arbete snabbare utan fokus på kvalitet.
Slutsatsen blir att jag som inte ens vet vem nobelpristagaren i litteratur är, och som inte känner någon direkt gemenskap med de som texten ska läsas av, ska avstå från att på 90 sekunder med hjälp av AI producera en sådan kulturkrönika. Den skapar inget värde och mottagarna kommer när de skrapar på ytan se att den brister i kvalitet.
Eller märker man kanske inte det? Fråga inte mig. Jag är från Hisingen och varken skriver eller läser kulturkrönikor.