Januari är för många en nystart. Gymkort köps, träningsscheman planeras och nyårslöften om bättre hälsa ska försöka infrias. Ambitionen att må bättre är stark. Men när den möter arbetslivets förutsättningar blir det samtidigt tydligt att ett av våra viktigaste hälsoverktyg inte har utvecklats i takt med behoven. Friskvårdsbidraget är utformat för en annan tid och räcker inte längre till för de behov människor faktiskt har i dag, inte minst när ohälsan i allt högre grad är psykisk.
Friskvårdsbidraget är ett hälsoverktyg som fungerar.
Vd Epassi
I ett arbetsliv där psykisk ohälsa växer måste friskvårdsbidraget moderniseras. Det behöver både höjas och breddas så att insatser för mental hälsa, som till exempel terapi och samtalsstöd, inkluderas.
Idag har bidraget stått stilla i sju år, samtidigt som kostnaderna för träning och hälsotjänster ökat med omkring 20 procent under samma period. Hade bidraget följt inflationen hade det motsvarat ungefär 7 000 kronor i dag. Bara där finns det en tydlig problematik.
Samtidigt är det inte bara den fysiska ohälsan som ökar. I dag är omkring 630 000 svenskar sjukskrivna, nästan 200 000 fler än i början av 2010-talet. Långtidssjukskrivningarna kostade samhället 91,9 miljarder kronor under 2024, och psykisk ohälsa står för nära hälften. Det är inte hållbart. Tidigare forskning från OECD visar på att kostnaden för psykisk ohälsa i Sverige uppskattas till omkring 320 miljarder kronor per år, nästan fem procent av vår BNP.
Dessa siffror visar med all tydlighet att vi inte kan fortsätta behandla psykisk och fysisk ohälsa som två separata områden.
Jag vill poängtera att friskvårdsbidraget inte bara är en trivselförmån. Det är ett hälsoverktyg som fungerar. Förebyggande hälsovård fungerar. Studier påvisar även enorma ekonomiska fördelar. För varje investerad krona i förebyggande insatser för psykisk hälsa sparas mellan fyra och sex gånger så mycket.
Vi sitter mer, arbetar mer digitalt och upplever högre stressnivåer än tidigare.
Trots detta står friskvårdsbidraget still i sin utveckling och är fortfarande främst utformat för fysisk aktivitet. Det må ha varit rimligt när bidraget infördes, men inte i dag. Vi sitter mer, arbetar mer digitalt och upplever högre stressnivåer än tidigare. Gränsen mellan arbete och privatliv suddas ofta ut, och brist på återhämtning är för många ett lika stort hinder för välmående hälsa som fysisk inaktivitet.
Att höja och bredda bidraget handlar inte om att utöka en förmån, utan om att ge människor rimliga förutsättningar att må bra i ett arbetsliv som ställer allt högre krav. Vi behöver ett friskvårdsbidrag som följer utvecklingen och som inte bara uppmuntrar till fysisk aktivitet, utan också möjliggör för människor att ta hand om sin psykiska hälsa. I praktiken innebär det att terapi, psykologiskt stöd och andra insatser måste vara självklara delar av friskvårdsbidraget framöver.
Att modernisera friskvårdsbidraget handlar inte bara om att följa tiden. Det handlar om att ge fler chansen att faktiskt må bra. Det är en investering i människor och svenskt arbetsliv.