För tjugo år sedan intervjuade jag för en affärstidning en kvinnlig ekonomistudent som fått en ny utmärkelse. Förutom äran som ”Årets kvinnliga ekonom” skulle hon få pengar, en praktikplats i USA, samt ”tillgång till grundarens nätverk”, med Sean Connery som dragplåster. Jag minns att jag frågade något om vilken hjälp pristagaren hoppades få av denne skådis från 1960-talets mest sexistiska Bondfilmer? Då hamnade masken lite på sned, och hon fräste att man så klart inte kunde ta kontakt med Sean Connery PÅ RIKTIGT.
Det var mycket som var oklart – vilka var kriterierna för att få priset? Den här grundaren, vem var hon egentligen? Varifrån kom pengarna? Det luktade skryt, narcissism och inbördes beundran. Men, redaktören väntade sig en trevlig presentation av en ung mottagare av ett vällovligt nytt pris, inte någon skjutjärnsjournalistik. Och så blev det, vilket grämer mig, när vi nu vet mer om Barbro Ehnbom och Jeffrey Epstein.
Tyvärr är jag dock i gott sällskap. Handelshögskolan i Stockholm till exempel. Hur kunde de, med sin omsorg om varumärket, bländas så av Ehnbom?
Det är svårt att föreställa sig nu, men vid millennieskiftet var det opportunt att vara feminist.
Det är svårt att föreställa sig nu, men vid millennieskiftet var det opportunt att vara feminist. Till och med Göran Persson hävdade att han var det. Det fanns en levande diskussion om att lagstifta om jämn könsfördelning i bolagsstyrelser.
På Handelshögskolan bedrev å ena sidan ett forskarlag under Anna Wahls ledning forskning om genusstrukturer i näringslivet – enligt skolans självbild, den bästa feministiska forskningen i Sverige. På obligatoriska kurser lärde vi studenter oss den forskningens viktigaste resultat, som att män bara väljer män till viktiga jobb, och att de första kvinnorna på chefsposter blir grindvakter som ska hålla andra kvinnor borta så länge som möjligt. Och att det fanns starka belägg för att enkönade organisationer var mindre effektiva än blandade.
Men å andra sidan var det fortfarande Peter Wallenberg, född 1926, som hade sista ordet på Handelshögskolan. Han berättade att han tyckte synd om de kvinnor som behövde vara med på en massa tråkiga styrelsemöten. Och de branscher som typiskt sett väntade efter examen verkade ta Anna Wahls forskningsresultat som instruktioner, snarare än som kritik.
Finansmän kom och höll presentationer om vilket härligt liv som väntade grabbar som slet dygnet runt i några hundår
En lång rad finansmän kom och höll presentationer om vilket härligt liv som väntade grabbar som slet dygnet runt i några hundår, och höll sig väl med rätt gubbar. En enda finanskvinna dök upp, Peggy Bruzelius nämligen, och hånade både förskola och kvotering till bolagsstyrelser, samt avrådde kvinnor från att skaffa för många barn. (Grindvakt, någon?)
Det var i den här lite schizofrena situationen som Barbro Ehnbom gjorde entré. I intervjuer sade hon saker som verkade bekräfta Anna Wahls forskning, som att ”om man tror att alla killar är ens vänner de första tio åren så upptäcker man efter ytterligare tio år att man blivit de medelmåttiga killarnas assistent.” Och hon lade alltså fram lösningen, att kvinnor ska jobba lika hårt som männen, men ta hjälp av varandra, i hennes eget nätverk. Alltså, en förment feministisk lösning, som ändå inte på allvar ifrågasatte finansvärldens grundläggande funktionssätt. Var det en lättnadens suck vi då hörde från rektorsexpeditionen?
Ehnbom fick i alla fall skolledningens välsignelse för sin utmärkelse och sitt nätverk. Narcissismen till trots ska man inte utesluta att hennes engagemang för jämställdhet var genuint. Men med hennes ”lösning” följde fokus på utseende, bara ben och en förväntan på att behaga mäktiga män. Vi vet hur det slutade, i en global skandal av sexuella övergrepp och människohandel, självmord för Epstein, och pariastatus för Ehnbom.
Jag skulle önska att sensmoralen av det här var att, titta så illa det går för skrytsamma narcissister som försöker glänsa med påhittade utmärkelser! Men, det är januari 2026.
Sensmoralen är tyvärr en annan: titta så illa det går för en hel värld, som inte i tid stoppar skrytsamma narcissister som försöker glänsa med påhittade utmärkelser!