Nu har det gått mer än ett år sedan konflikten om kollektivavtal inleddes mellan IF Metall och Tesla. Från facket har man upprepade gånger förklarat att man använder de verktyg som finns inom ramen för den svenska modellen på arbetsmarknaden.
Det låter korrekt beskrivet och det finns inget att invända mot det. Men efter mer än ett år kan man samtidigt konstatera att trycket på Tesla inte blivit tillräckligt för att teckna kollektivavtal. Det fick mig att i samband med ettårsdagen fundera på frågan om löntagarmakt och konsumentmakt.
Trots att konflikten pågått länge, rapporteringen har varit relativt stor och det finns stöd från allmänheten för fackets krav så är det inget direkt tryck från Teslas kunder. Och det finns inte heller något kollektivt grupptryck på Teslas kunder att de borde skämmas eller åtminstone tydligt stödja fackets kamp för kollektivavtal.
Varför kan man fråga sig?
Att facket i normala fall inte ser konsumentmakt som en del i sin verktygslåda tycker jag inte är så konstigt. Facket organiserar och företräder löntagare, inte konsumenter. Men vänta nu, vi är nog många som använt appen ”Schysta villkor” för att ta reda på om restaurangen har kollektivavtal eller inte. Om du har städhjälp i hemmet, eller anlitat byggare för altanbygget har du säkert kollat om företaget i fråga har kollektivavtal eller inte. För städhjälp och byggande utan kollektivavtal har mer än en framträdande politiker och facklig företrädare hängts ut i media med anklagelser om dubbelmoral.
Teslas kunder är en så stark grupp att få verkar vilja stöta sig med den.
Folkdomstolen är å andra sidan väldigt förlåtande när du använder Facebook eller Spotify. Det är välkänt att dessa företag inte bara saknar kollektivavtal utan också aktivt motarbetar att omfattas av kollektivtal. Ändå använder en stor del av befolkningen, företag och organisationer, även fackliga, dessa tjänster dagligen utan att skämmas eller blir anklagade för dubbelmoral.
Som anställd blir man generellt sett inte utsatt för kritik för att man tar anställning på ett företag som inte har kollektivavtal. Där är strategin istället väldigt tydlig, att genom facklig organisering ställa krav på kollektivavtal. Detta gäller såvida du inte är före detta statsminister eller statsråd, då anses du göra fel om du jobbar åt ett företag som inte har kollektivavtal.
Vad är egentligen den röda tråden i detta? Det verkar vara så att när den enskilde uppfattas vara den svagare parten, ha en svag förhandlingsposition och om det inte finns alternativ tillgängliga, då säger majoritetsnormen att man inte ska beskyllas för hur man agerar som konsument eller löntagare vad det gäller kollektivavtal. Å andra sidan verkar det vara så att om den enskilde anses vara den starkare parten, ha en stark förhandlingsposition och alternativ finns, då säger normen att du förväntas kräva kollektivavtal eller välja en annan leverantör eller arbetsgivare.
Så vad beror det på att det inte finns något tryck på Teslas kunder att kräva kollektivavtal eller att välja ett annat märke? Det är svårt att komma runt att det verkar bero på att Teslas kunder snarare är en så stark grupp, med en så stark förhandlingsposition, att få verkar vilja stöta sig med den. Inte heller facket. Man kan också dra slutsatsen att varumärket, trots motståndet mot kollektivavtal, är så starkt att kunderna inte upplever att det finns andra alternativ som man vill välja.
För facket innebär det att man måste fundera på hur man ytterligare kan stärka kollektivavtalets varumärke ur löntagarnas perspektiv. Argumentet att man vet bättre än företaget vad som är bäst för företaget är nog ganska svårsålt i detta fall. Det kanske är så att man från fackligt håll också måste organisera konsumentmakt för att sätta ytterligare press på företaget?
Konsumentmakt handlar ytterst om att rösta med fötterna genom att helt enkelt sluta handla från företaget i fråga. Logiken är att när det börjar synas i företagets försäljningssiffror är företaget berett att ändra sig. När detta organiseras handlar det ofta om att uppmana till köpbojkotter.
Det är alltså inte helt enkelt för facket att använda konsumenterna som en del i påtryckningsarbetet. Men det i sig kan inte vara skäl för att avstå.
Här har du en förklaring till varför facken inte är så pigga på att använda konsumentmakt: Det riskerar helt enkelt att påverka anställningstryggheten för medlemmarna. Om företaget inte ändrar sitt agerande så riskerar medlemmarna att bli uppsagda som en konsekvens av sjunkande intäkter.
Ett annat skäl till att inte uppmana till bojkott kan vara att det inte finns andra alternativ. Så kan man hävda att det är med till exempel Facebook. Det är alltså inte helt enkelt för facket att använda konsumenterna som en del i påtryckningsarbetet. Men det i sig kan inte vara skäl för att avstå.
I Teslas fall är kunderna redan organiserade i olika former. Facebookgruppen Tesla Owners Club Sweden har till exempel över 30 000 medlemmar och där pågår diskussionen för fullt. Man pratar om konflikten, hänvisar till Saltsjöbadsavtalet, diskuterar sympatiåtgärder med mera. Ofta sprids där myter och felaktigheter, kanske inte av illvilja utan för att det saknas kunskap. Man kan lugnt säga att här har om inte annat facken en folkbildande uppgift att ta sig an.
Enligt uppgifter från Transportstyrelsen finns det drygt 70 000 Tesla-bilar registrerade i Sverige. Rent statistiskt är det sannolikt så att en stor del av dessa kunder också gillar kollektivavtal, men är osäkra på hur de kan agera för att bidra. Ingen annan än facket kan eller kommer hjälpa till med det. En bra början kan vara att fråga om Tesla-ägarna vill bidra.
I slutändan kanske det visar sig att lojaliteten är större med Tesla än med facket och kollektivavtal. Om det visar sig vara så är det en viktig insikt för världens starkaste fackföreningsrörelse. En insikt att agera på, inte att blunda för.