Den här hösten har många industrier och elvärmda villahushåll pressats av osedvanligt höga elpriser. De som har säkrat sina elavtal kommer undan men de allra flesta av oss har elabonnemang där priset är rörligt dvs. följer prisbilden på den nordiska elbörsen. Just nu svider det ordentlig för många.
Tyvärr är det inte stor idé att vi vänder oss till politiken för att söka tröst. Det kan låta som om partierna har snabba quick fixes för att rädda oss men så är inte fallet. Snarare rör sig alla partier i väl nedgrävda skyttegravar och de lämnar stundtals de mest häpnadsväckande besked.
Senast var V-ledaren Nooshi Dadgostar ute på tisdagens DN Debatt och krävde ett ”stopp för utbyggnaden av elkablar till Europa”. Att vara negativ till globalisering, handel och internationellt utbyte må vara en vänsterpartistisk reflex. Men man undrar ändå hur partiet tänker.
På högersidan i svensk politik söker man exploatera stängningarna i Ringhals som orsak till allt elände
Den framgångsrika nordiska elmarknaden har skapats just genom utbyggda elförbindelser mellan länderna. Sammankopplingen har gjort det möjligt för oss att utnyttja den samlade elproduktionsapparaten bättre, vilket varit till enormt stort gagn för både samhällsekonomi och miljö i Norden.
Svensk elindustri är idag en framgångsrik exportindustri. Man kan naturligtvis stoppa den exportindustrin. Genom att kapa omvärldsförbindelserna kan vi sänka det inhemska elpriset. Hur feltänkt detta är blir tydligt om man överför resonemanget till att gälla andra industrigrenar. Om vi till exempel kapar exportmöjligheterna för svensk järnmalm så kommer malmen förvisso att bli väldigt billig i Sverige men förlusterna för Sverige blir förstås enorma.
Handel över gränserna ger oss ökad försörjningstrygghet. Att i stället bygga upp egna, nationella elöverskott skulle bli väldigt dyrt.
Vår nye energi- och digitaliseringsminister vet uppenbarligen mer om digitalisering än om energi
Våra norska grannar har en mycket tydlig affärsidé. Den är att sälja norsk vattenkraft till kontinenten när det inte blåser, för att sedan köpa tillbaka samma el billigt när vinden tilltar och elpriserna följaktligen blir låga. Det är ingen dålig affärsidé men den gör också nytta genom att norsk vattenkraft då kan utnyttjas som en värdefull reglerresurs på kontinenten, det vill säga utjämna svängningarna i den väderberoende elproduktionen.
Samtidigt är det klart att ökad sammankoppling också medför ökad prisutjämning men EU har inte – till skillnad från vad som påstås i Dadgostars debattartikel – någon ambition att få till stånd ett ”enhetligt elpris” i EU.
Andra partier ger heller inte några svar på de frågor som elkunderna ställer. På högersidan i svensk politik söker man exploatera stängningarna i Ringhals som orsak till allt elände. För den som är någorlunda insatt i energifrågorna är det ett stickspår, om än kanske kortsiktigt publikvinnande.
Ingen privat investerare överväger idag att satsa på ny, svensk kärnkraft
Ingen privat investerare överväger idag att satsa på ny, svensk kärnkraft. Vi skulle förvisso behöva mer väderoberoende elproduktion men om den ska komma till stånd genom kärnkraft så ligger det förmodligen 15 – 20 år bortåt i tiden. Och då blir frågan, som Annie Reuterskiöld ställde i den senaste SvD-podden ”Politiken”; vad ska M säga nästa vinter om elpriserna är lika höga?
I samma podd pekade den förträfflige Torbjörn Nilsson också på det paradoxala i den socialdemokratiska argumentationen i elfrågan. När kärnkraften kommer på tal skyndar sig alla socialdemokrater att påpeka att det är marknaden och inte politiken som har stängt de två reaktorerna i Ringhals. Det är visserligen sant men socialdemokrater brukar annars framhålla politikens uppgift och styrande effekt, inte marknadens.
Till detta paras ett betydande mått av okunnighet. Vår nye energi- och digitaliseringsminister vet uppenbarligen mer om digitalisering än om energi. På kort tid har han hunnit göra två mycket märkliga uttalanden.
Det kommer bättre tider och det kommer lägre elpriser. Men kanske inte tack vare politiken
Det första var att skylla på Moderaterna för att det inte byggs havsbaserad vindkraft, när sanningen i stället är att regeringen inte har lyckats rigga en process som ger de många intresserade vindkraftsföretagen rimliga investeringsförutsättningar. (Dessutom har han som förtroendevald lyckats med konstycket att rösta emot vindkraft i hemkommunen Nacka.)
Det andra var att bejaka behovet av ökad överföringskapacitet från norr till söder med orden ”där har Svenska kraftnät fått tre gånger mer för att uppgradera elnätet”. Sanningen är att Svenska kraftnät överhuvudtaget inte ”får” några anslag för detta, utan finansierar alla investeringar över stamnätstariffen. Sån’t borde en energiminister känna till, även om han är ny.
Rådet till elkunderna blir sammanfattningsvis att hålla ut. Det kommer bättre tider och det kommer lägre elpriser. Men kanske inte tack vare politiken.