Jimmie Åkesson, Richard Jomshof och ett antal andra män satt i ett rum och skrek på varandra. Hur många som var med över länk och vilka som var på plats fysiskt vet jag inte, men mötet ska ha avslutats med att Jomshof stormade ut, skrev en rasande tweet och hoppade av sitt uppdrag som justitieutskottets ordförande.
SD skakar – på grund av vapen.
Det hela kallas av kommentatorer för den största krisen i Sverigedemokraterna på 20 år. Partiet skakar – på grund av vapen.
Regeringen vill efter den brutala masskjutningen på Risbergska skolan i Örebro förbjuda vissa halvautomatiska vapen. SD stöttar förslaget. Eller. Jimmie Åkesson stöttar förslaget. Stora delar av partiet har nämligen protesterat, inklusive Jomshof.
Specifikt handlar frågan om det halvautomatiska AR-15 som varit tillåten för jakt sedan augusti 2023. Det ser ut som något ur en krigsfilm. Ett långt, ofta svart, vapen som för tankarna mer till Kabul än till en älgjakt utanför Östersund.
Det som är unikt för AR-15 är just dess militära utseende. Det finns andra halvautomatiska jaktvapen med liknande funktion som regeringen inte vill förbjuda.
I Sverigedemokraterna har det dock utvecklats något som Dagens ETC kallat “vapenhets”. Många företrädare har poserat på sociala medier med just AR-15.
De ser alla så små ut bredvid sina nattsvarta gevär. Pojkar som äntligen får leva ut sina lekar i verkligheten. Den estetiska relationen mellan män och vapen är fascinerande.
På en kompis svensexa för ett par år sedan fick jag för första gången testa att skjuta pistol. Vi var på en skjutbana i Stockholm och leddes resolut genom hårda säkerhetsinstruktioner. Vapnen ska skjutas med två händer, det funkar inte som på film.
Vi fick absolut inte rikta en pistol mot varandra, ens om den vore oladdad, ens om vi bara skulle råka.
Vi testade kanske fem olika vapen. Jag fick lära mig att det finns en vanlig Glock och en så kallad tjej-Glock – en mindre pistol som skulle vara lättare för mindre händer att hantera.
Det var kul att skjuta prick. Jag kände mig som en tolvårig småkille, eller som en tjej i Kristdemokraterna.
Jag har aldrig varit vapenintresserad men där och då måste jag medge att jag någonstans fattade grejen. Det var kul att skjuta prick. Jag kände mig som en tolvårig småkille, eller som en tjej i Kristdemokraterna. Tjej-Glocken var dock förnedrande.
Men inte ens i det rigoröst säkerhetskontrollerade rummet kunde jag se ett vapen och känna mig trygg.
Trygghet är annars den främsta orsaken till varför män vill äga vapen när de tillfrågats i amerikanska undersökningar. USA har högst antal vapen per capita – 120 per 100 invånare enligt en studie från 2017. Vapenförsäljningen sköt dock i höjden under pandemin och efterföljande år. Siffran lär alltså vara högre idag.
USA har som bekant också världsrekord i skolskjutningar. I västvärlden toppar de också statistiken inom polisvåld med dödlig utgång. De kan båda härledas till vapentillgången. Ju populärare vapen blir desto farligare blir det offentliga rummet.
I USA har det lett till en militarisering av polisväsendet, för om människorna du möter på gatorna kan ha militära vapen, vad ska du då bära som polis? American Bar Association – den nationella organisationen för rättegångsjurister – kopplar utvecklingen direkt till det ökade statliga och dödliga våldet mot amerikanska medborgare.
Samtidigt blir den där eftersökta tryggheten snabbt ihålig när alla andra omkring dig bär vapen.
På andra sidan Atlanten verkar alla ha fastnat i en ond spiral. För tio år sedan, efter ännu en amerikansk skolskjutning, skrev den brittiske hjärnforskaren och författaren Bean Durnett om männens kärlek till puffror för The Guardian.
När “trygghet” blir svaret på varför män skaffar en viss typ av vapen avskrivs det ofta som båg eller självbedrägeri, men inte av Durnett.
Han ser inte varför de svarande männen skulle ljuga. Samtidigt blir den där eftersökta tryggheten snabbt ihålig när alla andra omkring dig bär vapen. Plötsligt måste du alltså ha bättre vapen, större vapen eller varför inte coolare vapen?
Vapen kan nämligen bära med sig en viss typ av status och en stor dos maskulinitet enligt Durnett. Att över huvud taget kunna skydda sig och sina nära är en grundbult i traditionell maskulinitet.
Samtidigt skriver Durnett att män som eftersträvar just denna typ av maskulinitet också kan sammankopplas med aggressivare och impulsivare personlighetsdrag.
Så blir också frun oftare ett offer för skjutvapnet än en inbrottstjuv.
I Sverige är dock den här typen av manlighetskulter och vapenfetischiseringar ovanliga. I sak verkar de begränsade till männen i SD.
Sportskytteklubben vi besökte på den där svensexan var knappast en hypermaskulin miljö. Vapen kändes inte coola, utan kul. Med dem följde också en enorm ansvarskänsla vilket verkar vara den främsta mentaliteten också i svenska jaktlag för vilka vi över huvud taget har vapenlicenser i det här landet.
Ska man skriva om maskuliniteter och vapen måste dessa miljöer också nämnas. Jaktlag är sällan exklusiva herrklubbar och det finns många kvinnliga jägare, men de har en särskild betydelse för män.
Jaktlagen är gemenskap och social samvaro, de är ansvar och umgänge. Sådant mår alla människor bra av, men statistiskt sett är dessa saker mindre tillgängliga för män än kvinnor.
I Sverige 2025 är män fortfarande mer ensamma än kvinnor.
Vårt land skulle alltså må bra av fler jaktlag. Men nog kan man umgås utan just militära vapen.