Jag vet inte om det är ett tecken på dåliga ekonomiska tider eller annat, men allt fler uppmaningar jag läser om att resa verkar handla om olika typer av inre resor och personliga processer.
Självhjälpslingot är överallt. Vi ska ständigt “jobba på oss själva”, “bli våra bästa jag” och värst av allt är det svarta hål som uppstått i skärningspunkten mellan mindfulness och skönhetsbransch.
Vi är alla mitt i våra “hudvårdsresor” eller “stilresor”.
Häromdagen frågade ett reklaminlägg på stockholmsk svengelska om jag var redo att inleda min “hair journey” och därmed besöka en av Sveriges anrikaste löshårsbutiker.
Det är inte botox som håller mig från att rynka pannan i förvåning åt att målet denna gång är att sälja på oss ännu fler produkter.
När en gurka på Coop kostar 17 kronor har varken jag eller klimatet råd med en familjesemester till Indien, men kanske med att köpa ett par lockar äkta människohår importerade därifrån, förstår jag.
Jag förstår också att det suttit en marknadschef någonstans och insett att det här med att försöka sälja en ensam produkt som en gång för alla ska lösa våra skönhetsproblem – rynkor, mörka ringar, frissigt hår, finnar, blekhet – inte fungerar längre.
Hellre än att erkänna att man hela tiden ljugit säger man nu att allt är en process – en upptäcktsfärd i “skönhetsdjungeln”. Det är inte botox som håller mig från att rynka pannan i förvåning åt att målet denna gång är att sälja på oss ännu fler produkter.
Just ordet resa skvallrar om att hur vi kvinnor nu förväntas förhålla oss till våra skönhetsrutiner som en livslång sak, som det livslånga lärandet eller den evigt pågående personliga utvecklingen.
På Sephora smetar barn runt i krämtuberna, kedjan Normal kränger hyaluronsyra för tolvåringars fickpengar och tio år senare står de i kö till närmaste tandläkare för att injektionssköterskan ska ge dem Scupltra – faktisk tandvård är för dyrt.
Det senaste stoppet på denna buss till helvetet är ansiktslyft, en procedur som har sjunkit allt längre ned i åldrarna.
Sångerskan Ariana Grande och modellen Bella Hadid sägs ha utfört en ”ponytail facelift”, ett ansiktslyft som är specifikt utvecklad för unga patienter där ärren kan döljas bakom hårlinjen samtidigt som bryn och ögon vinklas uppåt för en förförisk look.
Grande är 31 år gammal. Hadid är 28.
En studie konstaterade att de flesta kvinnor över hela världen lägger fyra timmar på olika skönhetsrutiner varje dag(!).
Jag fyller snart 36 år. Det är sant att jag aldrig sett äldre ut, men jag är inte helt säker på att det bara beror på min livsstil. Den här färden suger livet ur oss för varje produkt, varje tips, varje guru, varje reklamklipp.
En studie från 2022 konstaterade att de flesta kvinnor över hela världen lägger fyra timmar på olika skönhetsrutiner varje dag(!).
För svenska kvinnor, vars medellivslängd i skrivande stund är 84,8 år, och börjar sin skönhetsresa som barn vid Sephora-diskarna ägnar alltså över tolv år av sitt liv på sina yttren.
Skönhetsdjungelns Retinol-lianer verkar med andra ord strypa oss och jag vill lämna denna kvinnoseparatistiska expedition bakom mig. Problemet är bara att jag inte vet vem som är reseledare.
Erotiskt kapital, ett begrepp från sociologin som beskriver hur attraktivare människor också får andra fördelar i livet, är ett fenomen som finns på riktigt.
Vi kan kräkas på storkapitalets marknadsstrategier bäst vi vill, men vad hjälper det när ens sociala liv och karriär faktiskt hänger på lyster i hyn och stjärnor i blicken?
Tro fan att bekymmersrynkan djupnar, eller som Amelia Adamo sa när hon avslöjade sin botox-användning för världen: “Det ser ut att någon huggit en yxa mellan mina ögon”.
Själv vill jag se det som en krigsskada jag bär efter att ha rest runt i den här världen.