I våras tog jag för första gången kontakt med svenska myndigheter för att få råd – om a-kassa och det som kallas sjukpenninggrundande inkomst (SGI).
Sedan dess har jag inte litat på att staten på allvar kommer hjälpa mig när jag behöver det.
Som egenföretagare betalar jag ett antal procent av mitt överskott varje månad till socialförsäkringssystemen så att jag en dag ska kunna bli sjuk, utan att förlora hus och hem om det vill sig illa.
Är man anställd står arbetsgivaren för liknande betalningar.
Pengar i sjön, vad det verkar.
För ett år sedan gjorde tidningen Arbetet en stor granskning av Försäkringskassan om sjukpenningen. Det visar sig att det är mycket lätt att få sin SGI nollad.
Du kan under en period i livet vara arbetslös, missa ett möte med Arbetsförmedlingen, och flera år senare få veta att det misstaget har kostat dig hela din inkomst. Vid sjukdom går Försäkringskassan nämligen igenom alla Arbetsförmedlingens gamla papper. Har du gjort fel åker du ut.
Det visar sig också att inte ens myndigheterna själva har koll på vilka regler som gäller.
En väns kille var med om det häromåret, inför sin föräldraledighet. Han hade låtit bli att skriva in sig på Arbetsförmedlingen sommaren mellan att han tog examen och började jobba som lärare inför höstterminen.
Ett par år senare, när ungen var ett faktum, meddelade Försäkringskassan att han borde ha sökt jobb den där sommaren. Ingen föräldrapenning.
Det visar sig också att inte ens myndigheterna själva har koll på vilka regler som gäller. Det fick jag själv uppleva i våras.
När jag ringde Arbetsförmedlingen och frågade vad jag måste göra för att skydda min SGI svarade de att sådana frågor besvaras av Försäkringskassan.
Kanske hade Google trots allt varit bättre.
När jag frågade Försäkringskassan, efter timslånga telefonköer, vad jag kunde göra för fel hos Arbetsförmedlingen och därmed straffas av Försäkringskassan vid en eventuell föräldraledighet svarade de att sådana frågor besvaras av Arbetsförmedlingen.
När jag, efter nya timslånga telefonköer, hörde av mig till Arbetsförmedlingen igen för att få svar på vad som egentligen är bäst för mig i relation till deras regelverk när jag går från anställning till egenföretagande fick jag rådet att googla.
Tack. Kanske hade Google trots allt varit bättre.
Det visar sig nämligen att man kan få råd från Arbetsförmedlingen som har den direkta konsekvensen att kasta ut dig ur systemet vid sjukdom. Jag räknar kallt med att själv ha fått dem. Och då är jag frisk, högfungerande och bara ute efter att göra rätt för mig. Som de flesta andra människor.
Bidragsfuskarna ska sättas dit, och eftersom ett fåtal utnyttjar skyddsnäten tar staten den stora majoritet som inte gör det i gisslan.
Glappet mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan är ett helvetesgap byggt för att så många människor som möjligt ska trilla ur systemen. Det mest provocerande är att det inte är en naturlag, utan ett gap som är systematiserat och institutionaliserat efter årtionden av politiska beslut.
Bidragsfuskarna ska sättas dit heter det, och eftersom ett fåtal utnyttjar skyddsnäten tar staten den stora majoritet som inte gör det i gisslan.
Regelverken radas på varandra, praxis hårdnar och det hela delas upp mellan myndigheter så till den milda grad att inte ens handläggarna har koll på vad som gäller. Socialförsäkringssystemen är inte till för att hjälpa människor, de är byggda för att hålla så många som möjligt ute. Ju sjukare du är desto svårare blir det.
Minst en gång per år kommer nya politiska kampanjer om “bidragsberoende” och människor som inte kan försörja sig själva. Varje gång en sådan kampanj lyckas driva igenom en ny reglering försämras systemet ytterligare.
Ett samhälle bör dömas utefter hur bra det behandlar sina svagaste. Utefter sådana måttstockar har Sverige byggt en anticivilisation.
Ändå har vi inte sett botten än, och jag fortsätter betala staten för hjälp jag aldrig kommer få.