”Om Donald Trump till slut blir president i USA tror jag det är dags att vi beger oss av mot bunkrarna.”
Så skrev Carl Bildt på dåvarande Twitter sensommaren 2015. Vi vet alla vad som hände: Trump blev president, inte en utan två gånger. Twitter köptes av världens rikaste man som också blev president Trumps närmsta vapendragare i att rasera myndigheter, demokratiska principer och den internationella världsordningen.
Om vi inte begav oss mot bunkern för 10 år sedan kanske det är hög tid nu.
Tidigare brukade man tala om att fly till en öde ö när man ville bort från samtidens galenskap. Men i dag är det ingen fristad längre. Realityserierna har förstört illusionen – och Starlinks satelliter garanterar uppkoppling även i världens mest avlägsna hörn – så länge man inte gjort sig till ovän med Elon Musk.
Idén om bunkern som skydd och den öde ön som flykt är idag beroende av att man lyckas leva sitt liv utan digital uppkoppling.
Nu går techbolagen i armkrok med en av världens mäktigaste regeringar.
I Övervakningskapitalismen beskriver Shoshana Zuboff hur vi blivit produkter snarare än medborgare. Techbolag som Google och Meta samlar in våra digitala fotspår och förädlar dem till verktyg för att påverka vårt beteende. Boken kom 2019 som en varning. Läget i dag är ännu värre.
Nu går techbolagen i armkrok med en av världens mäktigaste regeringar. I USA monteras myndighetsapparaten ner – data och information om medborgarna ska inte längre hanteras av byråkrater på myndigheter, nu ska den i stället matas in i AI-system.
Samtidigt används utrikespolitiken för att säkra techjättarnas globala dominans.
Vill Europa undvika handelstullar och få amerikanska säkerhetsgarantier kommer kraven: svagare reglering av datainsamling, större frihet för techbolagen att påverka våra liv.
I Tech Coup (2024) visar Marietje Schaake hur techbolagen utnyttjat avsaknaden av regler för att infiltrera centrala samhällsfunktioner. Hennes lösning: starkare lagar och politiska ledare som står emot lobbyismen.
Yanis Varoufakis menar i Technofeudalism (2023) att vi inte bara förlorar vår integritet och våra samhällssystem – utan att även kapitalismen som idé raseras. När techplattformarna agerar feodalherrar, och tar hyra från sina användare, ersätts marknad och konkurrens av maktkoncentration.
Man kunde tro att åtminstone näringslivet skulle värna kapitalismen.
Trots detta hör vi ofta från näringslivet och dess megafoner att EU reglerar sönder sig självt. Man menar att regleringar hindrar många innovationer. Att vi riskerar halka efter USA och Kina i AI-utvecklingen.
Även om det kanske kan anses vara innovativt så tycker jag det är en mycket dålig idé att låta teknologin rasera människors rätt till integritet, demokratiska principer och system.
Man kunde tro att åtminstone näringslivet skulle värna kapitalismen. Men det är dåligt med det. Ur led är tiden.
Det borde inte ens behöva sägas: USA och Kina är inga förebilder som EU ska ta efter vad det gäller att ta demokratisk kontroll över hur techbolagen utvinner data från oss alla. Data som sedan används för att styra våra beteenden, infiltrerar och raserar våra samhällssystem och demokrati. Som bekant står just demokratiska principer inte så högt på dagordningen hos de styrande i USA och Kina.
Låt oss därför spika fast våra principer som överordnade i EU. Vi behöver rädda demokratin, samhällssystemen, människors frihet – och faktiskt kapitalismen.
Vägen dit är tydlig: Vi behöver nya och hårdare regleringar.
Det är det som ska vägleda oss, inte techfeodalisterna eller de narcissistiska autokraterna i Washington och Peking.