Direkt utanför tunnelbanan i Farsta centrum finns en stor ring på marken full med blommor, ljus och meddelanden. Här hedrar Farstaborna den mördade femtonåringen. Mitt i ringen ligger en sliten fotboll. Jag går i en krok runt minnesplatsen för att ta mig vidare till Farsta centrum och socialförvaltningen på Storforsplan.
Flera veckor innan morden i Farsta hade TCO och fackförbundet Vision bjudit in arbetsmarknadsminister Johan Pehrson (L) på ”prao” för att träffa socialsekreterarna i Farsta för att lära sig mer om deras vardag och yrkets utmaningar.
TCO och Vision ville särskilt uppmärksamma ministern på resursbristen och svårigheten att planera långsiktigt med osäker finansiering. Man vill också lyfta hoten som möter socialsekreterarna i deras arbete.
Saime Civas, sektionsordförande för Vision på socialtjänsten i Farsta Skarpnäck och huvudskyddsombud berättar.
− När jag kom till Sverige 1987 knackade en socialsekreterare, Marghareta, på min dörr och hälsade mig och mina barn välkomna till den öppna förskolan. De berättade var det fanns en socionom att träffa. De satt med oss och förklarade svenska ord. De kunde ordna tolk åt mig om det behövdes. De hade tid för oss. Det är just tiden och resurserna som saknas just nu. Vi behöver mer pengar för att kunna ge barn och unga hjälp i tid innan de blir kriminella.
Fritt flöde mellan Jobbtorg och Af
Men morden kastar sin skugga över mötet. Saime Civas liksom Johan Pehrson vill inte låta det överskugga den sedan länge inplanerade aktiviteten.
− Det är tydligt att de personer som nu är anhållna sannolikt haft uppväxt någon annanstans än i Farsta. Det kanske bär mer slumpens prägel att det här fruktansvärda mördandet utspelades här, säger Johan Pehrsson till Arbetsvärlden.
Vi pratade om att fila ner de här sekretesströsklarna för att öka kraften i skyddet runt barnen. Och då måste det vara mer raka rör.
Kunde arbetsmarknadsministern ge socialsekreterarna några svar eller löften? Johan Pehrson lyfter fram ökat samarbete och mindre sekretess.
− Vi pratade mycket om vikten av att mellan de kommunala arbetsmarknadsenheterna, Jobbtorgen och Arbetsförmedlingen, så måste man få mycket mer fritt flöde för att minska risken att människor hamnar mellan stolarna. Det bygger ganska ofta på att man inte delar information i tillräckligt. Det där går ju att göra något åt så det var ju ett enkelt löfte.
Johan Pehrson nämner också ny lagstiftning som ska ge barn från tolv år rätt till stöd- och behandlingsinsatser i hemmet utan föräldrars medgivande.
− Jag tror man skulle kunna agera tidigare men nu har vi satt tolv som första steg i den här lagstiftningen för att ge socialtjänsten kraft att se till barnens bästa, säger han.
Fila ner sekretesströsklar
Tidöavtalet innebär också att socialtjänsten ska kunna göra omedelbara omhändertaganden av unga, att socialtjänsten ska dela lokaler med polisen och en anmälningsplikt av papperslösa för socialsekreterare.
Riskerar de här åtgärderna att försvåra socialsekreterarnas arbete?
− Vi pratade om risken som finns med att bygga den här järntriangeln för att skydda barn. Vi vill ju att skolan, socialtjänsten och polisen, om det behövs, kan jobba väldigt fritt. Vi pratade om att fila ner de här sekretesströsklarna för att öka kraften i skyddet runt barnen. Och då måste det vara mer raka rör. Det är klart att det finns en risk att det finns information i detta men sekretessen stannar ju i myndigheterna.
Riskerar inte till exempel anmälningsplikten att göra socialsekreterarnas arbetssituation svårare?
− Den frågan ligger ju långt fram och är under utredning så där måste jag avvakta vad det leder till, men vi måste se till att personer som får asyl får stanna och får man inte stanna i Sverige så måste man lämna Sverige. Men utredningen tittar ju på det här och den tittar också på vilka undantag som ska finnas, säger Johan Pehrson.
Det finns dock ännu ingen offentlig utredning i frågan om anmälningsplikt.
Våra medlemmar ska inte vara poliser, de ska göra socialt arbete.
Rädslan ska inte finnas
Saime Civas, Visions huvudskyddsombud, säger såhär.
− Våra medlemmar ska inte vara poliser, de ska göra socialt arbete. Anmälningsplikten riskerar att försvåra vårt arbete och kan leda till att personer i behov av stöd inte söker sig till socialtjänsten.
Jag stressar tillbaka från socialtjänsten ut i solskenet över Farsta torg. Solen gassar över minnesplatsens vissnande blommor. Saime Civas berättade också om hoten som möter socialsekreterarna i deras vardag.
− Vi måste hitta en lösning för att kunna vara fria från hoten som kommer och kunna jobba. Rädslan ska inte finnas om våra barn och deras familjer, var de bor och var de går i skolan. Här måste regeringen agera kring problematiken med hot och våld.