”I en demokrati finns inget alternativ till fri press”

En alldeles färsk studie av inlägg på Twitter visar att invånarna i Sverige, med världens äldsta tryckfrihetslag, ser ut att i högre grad än andra européer använda tveksamma källor. Det är bekymmersamt, om man oroas av att människor mer än tidigare bekräftar sina egna uppfattningar i bubblor i sociala medier.

Studien har följt vilken typ av valmaterial som delas i svenska tweets under en augustivecka 2018, mitt i valrörelsen. Forskarna vid Oxford University och Lunds universitet har jämfört det med tweets i andra valrörelser nyligen, dels i Tyskland, Frankrike och Storbritannien, dels i USA.

Resultatet visar att Sverige och USA sticker ut: en av tre nyhetsartiklar och annat valrelaterat innehåll som delades innehöll falskt, missvisande eller vilseledande innehåll. Tre sajter stod för 88 procent av skräpdelningarna: Samhällsnytt, Nyheter Idag och Fria Tider, alla med kopplingar till extremhögern.

Det är talande att det mest är vi journalister påpekar den fria pressens roll i demokratin. När det egentligen är varje medborgare som borde inse vad som håller på att hända.

I det här landskapet av sociala medier försöker Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling förklara varför vi alla är beroende av en fri press – och att demokratin bygger på att medierna följer grundlagens yttrande- och tryckfrihetslagar och de frivilliga publicistiska reglerna.

Upplysta medborgare

När Jonas Nordling får frågan om han ser något hot mot demokratin, svarar han att han ser ett hot när fler människor tycker att demokratin leder till felaktiga beslut.

– Demokratin bygger ju på upplysta medborgare, så pass kunniga att de kan göra vettiga bedömningar om vilket val du ska göra. Men vi kan se en situation där många olika krafter tycks ifrågasätta medborgarnas möjligheter att fatta sådana val.

– Folkviljan bygger på majoritetsbeslut, men då måste också folket vilja vara upplyst, fortsätter han. Annars kommer inte demokratin i vissa och allt flera gruppers ögon vara det mest optimala systemet. Och det är det största hotet mot demokratin.

I den liberala demokratin har medierna fått rollen som garant för att medborgarna fortlöpande blir upplysta.

– Eftersom alla inte kan ta del av all kunskap, så har journalistiken erbjudit den kortare vägen in till att bli så upplyst som möjligt.

Systemet har tjänat oss väl i hundra år

Systemet med den svenska pressfriheten är närmast cirkulärt, där delarna hela tiden hakar i varandra. Yttrande- och tryckfrihetsförordningar i grundlagen ger utrymme för olika åsikter och rätt att exempelvis ge ut tidning eller starta webbsajt. Men grundlagen ger också skydd för medborgare att vara anonyma om man vill läcka information till den fria pressen.

För att medborgarna ska kunna lita på att medierna sköter sitt uppdrag finns en ansvarig utgivare utsedd, som straffas om redaktionen bryter mot lagen, exempelvis genom att röja anonyma källor eller hetsa mot folkgrupper.

Den svenska grundlagen ger media en mycket fri ställning, bland de friaste i hela världen. Utgångspunkten är att redaktionen tar sina egna publiceringsbeslut. I utbyte har utgivare och journalister tillsammans tagit på sig en omfattande självreglering, genom frivilliga publicitetsregler.

– Om en annan makt – det vill säga den repressiva statsmakten – inskränker pressfriheten blir det inte bra för någon, säger Jonas Nordling. Systemet har tjänat oss väl i hundra år. Att hålla sig till publicitetsreglerna är den enda hållbara kompassen i systemet.

Ett nytt Vilda Västern

Men det digitala landskapet och de alternativa medierna skakar om systemet i grunden antingen genom att nonchalera det eller genom brist på kunskap om vilka regler som gäller och hur det hänger ihop. Människor hämtar kunskap från en rad olika källor med diffusa eller okända avsändare. Jonas Nordling liknar dagens situation med det ”Vilda Västern” som rådde under pre-demokratisk tid på 1800-talet då ett stort antal tidningen och pamfletter trycktes för att skapa uppmärksamhet och få läsare.

– Det leder på sikt till farliga situationer där statsmakterna – kanske med något som kan se ut som ett gott syfte – vill inskränka friheten om självregleringen ser ut att ha tjänat ut sin roll. Men då riskerar man att även andra grupper åker med i samma lagstiftning, och då är man inne på en farlig utveckling.

– Det är bekymmersamt att det är mest journalister som påpekar den fria pressens roll i demokratin. När det egentligen är varje medborgare som borde inse vad som håller på att hända – tror du på demokratin måste du ha en fri press, säger han till Arbetsvärlden.

Polariserad tilltro till medier

SOM-institutets undersökningar av svenskarnas tilltro till olika samhällsinstitutioner visar på en oförändrad tilltro fram till och med 2017. Generellt. För samtidigt visar den senaste undersökningen att graden av tilltro till medierna allt mer är beroende av andra faktorer, som ålder och politisk hemvist. Polariseringen ökar.

Ett vanligt budskap i alternativa medier är att den traditionella journalistiken undanhåller fakta utifrån en dold agenda. Budskapet upprepas av vissa politiker genom angrepp och nålstick mot journalister. President Trump är kanske den mest välkända utövaren, men metoden används även i den svenska debatten.

Om du inte står för en fri press med redaktionernas rätt att sätta sin agenda – då är du en fiende till demokratin

När Arbetsvärlden intervjuar Jonas Nordling har valet ännu inte ägt rum.

– Jag vill inte ta politisk ställning, men det finns en metod att underminera befintliga traditionella redaktioners trovärdighet genom svängig kritik som inte rör konkreta händelser, säger han till Arbetsvärlden.

I en situation med pressfrihet har alla fria medier ett existensberättigande, menar Jonas Nordling. I ett sådant landskap går de olika medierna olika långt i sin bevakning, både genom olika ämnen och genom vinklingar – det hör till. Alla fria medier har ett existensberättigande, förklarar han, och man kommer att ta bra beslut och dåliga beslut löpande.

– Det viktiga är att en redaktion lär sig av sina publicistiska misstag. Det är så mediesystemet fungerar – det är självreglering som gäller, säger han. Men ibland när vi erkänner fel så tolkas det som att vi är dåliga. Jag tycker att det är ett bevis för att vi är bra. Att erkänna fel och brister är precis det som är demokratins styrka.

– Men om man försöker underminera samtliga redaktioners trovärdighet, redaktioner som spelar enligt de publicistiska reglerna – vilken lösning är det då som man förordar? Oavsett vilken politisk hemvist du har: om du inte står för en absolut fri press med redaktionernas rätt att sätta sin agenda – då är du en fiende till demokratin.

Hur påverkar svepande mediekritik ert arbete som facklig organisation?

– Många av de trakasserier och hot som drabbar våra medlemmar har sin grund i den här misstänksamheten mot mediernas roll med föreställningen att vi har en dold agenda. Det blir rena arbetsmiljöfrågor i det sammanhanget.

Om du vill ha en annan press, starta en tidning själv. Men gör det på riktigt och följ de medieetiska reglerna.

Han säger att hoten också får journalister att undvika ämnen, något som journalister de facto redogör för själva.

– Men om vi får in självcensur av olika slag på redaktionerna är det ett demokratiskt problem. Du som medborgare kommer inte att kunna vara säker på att alla redaktioner vågar skriva om allt.

– Om du vill ha en annan press – gynna den du tycker bedriver bra journalistik, eller starta en tidning själv. Men gör det på riktigt, och följ de medieetiska reglerna.