Gig-ekonomin som personligt frihetsprojekt

När Maria Eriksson, skribent på borgerliga tidningar och tidigare redaktör på tankesmedjan Timbros nätmagasin Smedjan, tog steget in i delnings- och gig-ekonomin 2016 lovade hon sig själv att testa allt.

Under ett år hyr hon ut rum i sin lägenhet via Airbnb, lägger ut sina verktyg för lån via delningssajter, tar gig-jobb som hantverkare och går ut med hundar. Bland annat. Och så det som journalister tyckt vara det roligaste: hon lägger ut besök på sin gästtoa på en toa-delningssajt för en euro besöket, toapapper ingår.

Nu har hon skrivit en bok, Delad – Min berättelse om tillit, teknik och att hyra ut sin toalett, där hon berättar en riktig feelgood-historia. För hon lär sig att leva mer flexibelt, utmana sig själv i gig-jobb som hon egentligen inte har tidigare erfarenhet av. Hon vågar lita på främmande människor. Belöningen kommer bland annat i form av spännande samtal, nya vänner och en ny pojkvän.

Det faktum att Maria Eriksson under det där året inte kunde försörja sig på delnings- och gig-ekonomin ägnas ingen uppmärksamhet i inslaget.

När hon intervjuas om boken i P1 Morgon i början av augusti släpper inte intervjuaren den glättiga vinkeln. Det faktum att Maria Eriksson under det där året inte kunde försörja sig på delnings- och gig-ekonomin ägnas ingen uppmärksamhet i inslaget. Och i boken avvärjer Maria Eriksson gång på gång frågor som rör konsekvenserna av gig-jobben i ett större sammanhang.

Maria Eriksson är i vanliga fall skribent, och tidigare redaktör för tankesmedjan Timbros Smedjan. Foto: Ewa Persson

Så Arbetsvärlden bokar en intervju för att fråga just detta – hur ser hon på konsekvensen av gig-jobben i ett större sammanhang än individens perspektiv?

– En bidragande orsak till projektet var att jag hade tänkt på hur gig-ekonomin och digitaliseringen kommer att påverka arbetsmarknaden i stort, berättar hon när vi ses på ett halvtomt kafé i hennes hemstad Uppsala. Så jag var nyfiken, hade skrivit någon krönika om det innan och ville testa själv. Så det har nog funnits med hel tiden.

Jag måste ta ansvar för att dra in mina intäkter själv, och kan inte bara gå till ett kontor och sitta där, och hoppas att få lön när månaden är slut.

Hon förklarar att hon har frilansat under många år.

– Sedan blev det gig-jobb, men jag tycker inte skillnaden är så himla stor, egentligen. Jag måste ta ansvar för att dra in mina intäkter själv, och kan inte bara gå till ett kontor och sitta där, och hoppas att få lön när månaden är slut. Jag måste ju tänka: vad ska jag göra nu och vad kan vara intressant för nån att anlita mig, och att ta ansvar för att bestämma min arbetstid och mina inkomster.

Framställs som innovativ

Delningsekonomin har länge haft en air av ungdomlighet och frihet: Res ut i världen, sov på soffan hemma hos nya vänner och bestäm själv när du vill jobba genom korta gig-jobb via plattformar.

Bilden har vidareförmedlats av medierna. Den amerikanska tech-journalisten Sam Harnett har nyligen beskrivit hur delnings- och gig-ekonomin länge har fått skjuts av okritiska medier. Den nya ekonomin har framställts som innovativ och omdanande utan att den har satts in i ett bredare sammanhang. Sam Harnett efterlyser ett mer kritiskt förhållningssätt till gig-sektorn.

Och i stället för att problematisera de konsekvenser som Maria Eriksson intresserade sig för inledningsvis, blev boken en historia om alla möten, människor, och om att utmana sig själv.

Det är svårt att slå ifrån sig tanken: Kan det stora intresset för gig-ekonomin egentligen förklaras med att här realiseras en oreglerad marknadsekonomi på en arbetsmarknad som annars varit reglerad genom parternas avtal?

I en krönika i Timbros Smedjan 2019 uttrycker sig Maria Eriksson så här:

I gig-ekonomin råder du över din egen arbetstid. Du får också en tydlig koppling mellan antalet arbetade timmar och de pengar som du drar in. Den förlorade sociala samvaron med kollegorna på kontoret vägs upp av mer tid med vännerna, och den förlorade tryggheten från en fast anställning vägs upp av friheten i tillvaron.

Vad vill du att folk ska tänka när de har läst boken?

– Jag vill få fram den här känslan att vi ofta har fler möjligheter att testa något nytt, eller förändra saker i vår tillvaro, än vi kanske tror. Om man öppnar upp för det tror jag ändå att det finns stora möjligheter. Och det kan vara att man om man inte trivs på sitt jobb, men det kan också vara att det händer saker i ens privatliv.

Jag har inte utrustning, jag kan inte få jättebra betalt. Det är ungefär som om en snickare skulle ge sig in i en tillvaro som frilansskribent

Det var intressant att läsa om hur svårt det var för dig att få ihop ekonomin i gig-jobben. Du saknade rätt utrustning, skulle resa fram och tillbaka till varje gig-jobb, och hade inga rutiner för uppdragen. Så hur ska man leva på gig-jobb – och vem ska leva på dem?

– De här hantverksjobben som jag gjorde en del via Taskrunner blir på ett sätt lite missvisande. För det är ju som du säger: det är inte min kompetens, jag är ju inte hantverkare. Jag kan göra enklare grejer för att jag är lite allmänt händig. Jag har inte utrustning, jag kan inte få jättebra betalt. Det är ungefär som om en snickare skulle ge sig in i en tillvaro som frilansskribent.

Maria Eriksson berättar att hon under det här året letade efter just skribentjobb via plattformar, men plattformarna är ofta amerikanska, och texterna ska skrivas på engelska – uppdrag som är svårare att få för en svensk.

– Om det redan när jag genomförde projektet hade funnits många sådana uppdrag skulle det gjort skillnad. Men nu kommer det ju mera mer kvalificerade uppdrag.

Taskrunner: ”Vi fixar det du inte orkar”

Ett besök på Taskrunner visar dock att den fortfarande marknadsförs som en plattform för privatpersoner som vill köpa enkla tjänster, med en slogan: ”Hjälp redan i dag. Vi fixar det du inte orkar”. Enligt sajten är de populäraste tjänsterna IKEA-montering, flytthjälp, köra skräp till återvinning, trädgårdsarbete, reparera och fixa, hänga och borra.

Hur ser du på att den som exempelvis cyklar ut med maten tjänar väldigt lite pengar och inte själv kan konsumera någonting?

– Det är antagligen så att den personen som cyklar omkring för Foodora har mer pengar än om den inte skulle göra det. För annars skulle den inte cykla runt här. Alltså – jag tjänar inte särskilt mycket pengar på att gå ut med någons hund, men jag får ju någonting i alla fall, som jag inte skulle haft annars.

Men det skulle väl vara mer samhällsekonomiskt lönsamt om du ägnade tiden åt det du är riktigt bra på i stället? I en ekonomi är väl grejen att folk ska vara på rätt plats?

– Jamen det håller jag med om. Det var ett experiment, jag ville testa, och jag testade hantverksgrejen som jag inte är särskilt bra på. Det är absolut bättre för mig och för samhällsekonomin. Men man får väl hitta det som man är mest kompetent på, för det är där som man kan tjäna mest pengar.

Så vad är grejen, förutom den egna friheten?

– Vem utformar man ett jobb för? Jo man utformar det för en köpare. Och då är det praktiskt att jag kan anlita någon för precis det uppdraget som jag behöver. Jag behöver någon som går ut med min hund i morgon, perfekt. Eller jag behöver någon som programmerar den här lilla delen av programmet. så det blir mer flexibelt för köparen, också. Precis som man har konsultjobb. Eller frilans. Du behöver någon som går in och utför jobbet.

– Det som är lite nytt är hur man använder den digitala tekniken som gör det lätt att hitta folk som du kanske inte skulle ha känt till annars, från andra delar av världen. Jag tror att vi leds lite fel i tankarna. För när man pratar gig-jobbare tänker man billigt, pratar man konsult tänker man dyrt. Men i grund och botten är det samma typ av anställning.

Tycker du att fler borde göra det här?

– Just nu kanske det inte finns så stort utbud. Man kanske gör det som student eller för att komma in lite på arbetsmarknaden, och det kanske inte är en heltidsförsörjning för de flesta idag. Men jag tror att vi rör oss mot det hållet på arbetsmarknaden. Och jag tror att det i grund och botten finns mycket positivt med det.

Det är klart att det kommer vara lättare för mig att påverka min situation än för en person som har lägre utbildning, eller som har mindre kompetens och är mindre efterfrågad

I boken blir det här som ett personligt frihetsprojekt: du sitter med en bostadsrätt som du kan hyra ut rum i, du är inte trångbodd eller lågutbildad – du har friheten att göra det här, resa runt i världen och träffa människor som är inne på samma grej.

Men friheten är bara för vissa, för högutbildad medelklass som kan välja. Men det ramlar in en massa frågor kring konsekvenser om alla skulle tvingas göra så.

– Javisst, jag är ju medelklass och högutbildad, och allt det som du sa. Som många andra här i Sverige är. Det är klart att det kommer vara lättare för mig att påverka min situation än för en person som har lägre utbildning, eller som har mindre kompetens och är mindre efterfrågad. Så är det, och jag vet inte vad jag ska säga om det.

– Det skulle man också kunna skriva om. Men det har jag inte gjort.

”Otroligt svarta jobb” i tunnelbanan

Det finns en annan historia som hon kunde ha berättat (spoilervarning till den som inte vill veta hur det gick sedan). Boken avslutas med en cliffhanger: en förälskelse som Maria Eriksson har inlett digitalt över Atlanten tack vare delningsekonomin med en person som i boken kallas Argentinaren. I slutet av hennes projekt kommer han till Europa från Argentina.

–  Det är ju ett land med otroligt dålig ekonomi och stor fattigdom. Många har svårt att se en framtid där, och många emigrerar. Som tur är så är han spansk medborgare. För det är inte alla som kan åka till Europa på vinst och förlust, tyvärr. Han kom ju till Europa med tanken att han kan ta vilket jobb som helst.

Efter en tid kommer han till slut till Sverige för att stanna, och redan efter några dagar tar de två ett gemensamt gig-jobb.

– Det var en man som ville ha hjälp att montera ett växthus, och då gjorde vi det i tre dagar.

då kan jag tycka att det är bättre att vara cykelbud åt Foodora än att stå med en slägga och slå sönder ett rör, i en tunnel

– Min sambo har läst ekonomi och har jobbat med att sälja bilar men har inga kontakter här, han kan inte språket, så vad gör man då? Men då sa den här killen: jag har bekant som kan behöva någon, jag tipsar honom om dig. Och det visade sig vara otroligt svarta jobb hos en underleverantör till Stockholms landsting, och innebar att jobba i tunnelbanan.

– Det var ju inte gig-jobb. Men då kan jag tycka att det är bättre att vara cykelbud åt Foodora än att stå med en slägga och slå sönder ett rör, i en tunnel. Jag känner ingen bland mina kompisar som jobbar med det, men så kan det ju också se ut på arbetsmarknaden.

Hennes sambo slutade ganska snart. Själv menar Maria Eriksson att orsaken till det slitiga jobbet till låg betalning inte beror på en oreglerad arbetsmarknad, utan att de regleringar som finns hindrar människor från att arbeta vitt i Sverige.

Ju mer jag höll på, desto svårare var det att definiera saker på ett visst sätt. De där gränserna flyter ihop mycket

Året är för länge sedan slut. Den digitala förälskelsen visade sig hålla, i dag är hon sambo med Argentinaren och när Arbetsvärlden intervjuar henne är hon höggravid.

Vad gör du nu?

– Det varierar så mycket. Under våren vikarierade jag på Timbro, som redaktör för deras nätmagasin. Förra veckan satt jag och skrev en essä till tidningen Kvartal. Den här veckan har jag hållit på med bokföring i min firma. Fram till förra veckan skrev jag krönikor till Norrbottenskuriren, men det har jag avslutat nu, säger hon med en blick på den runda magen. Och i vanliga fall brukar jag hyra ut rum i lägenheten via Airbnb, men nu har jag inte kunnat göra just det.

Det låter som en vanlig frilanstillvaro, och inte så mycket delningsekonomi?

– Ju mer jag höll på, desto svårare var det att definiera saker på ett visst sätt. De där gränserna flyter ihop mycket. Under våren gjorde jag en del hundvaktarjobb via en app, och det är väl gig-jobb. Att ha Airbnb–gäster räknas inte som gig-jobb, om man skattar för det så är det som kapitalinkomst men man utför ju en tjänst. Oavsett vad man kallar det så är det ändå någon form av flexibelt sätt att jobba.

– Det här att vara hundvakt tycker jag är bra, och jag gör gärna grejer via Taskrunner också. Så jag fortsätter gärna att göra de där sakerna.

Vad tjänar du på att gå ut med en hund?

– Jag tror att det är 120 kronor för en halvtimme. Men då blir det ofta att man ska cykla dit och efteråt ska jag cykla hem. Så det blir som för ett cykelbud när jag räknar in den effektiva tiden. Då blir det inte så mycket.