Den här veckan lämnar Storbritannien EU. Det sker efter 30 års infekterad EU-diskussion. Just arbetsmarknadsfrågor har varit väldigt viktiga i debatten.
Här är de fyra arbetsmarknadsfrågor som ledde till brexit.
1. Brexitörerna vill få bort byråkratin på arbetsmarknaden
De kallar det för ”röd tejp”. Det sägs att uttrycket kommer från 1500-talet när man brukade binda ihop dokument med någon form av röda band. ”Röd tejp” betyder helt enkelt byråkrati. Att tvingas fylla i mängder av formulär och ta hänsyn till sida upp och sida ner av finstilt juridik.
I över 30 år har EU-motståndare i Storbritannien argumenterat för att EU dränker brittiska företag i komplicerad lagstiftning. När ekonomer i Storbritannien pratar om de potentiella ekonomiska fördelarna med att lämna EU är det också detta som de menar. Om brittiska företag bara slapp ta hänsyn till dessa saker skulle de kunna ägna sig åt att vara företag i stället.
Tillväxten skulle öka.
Huvuddelen av det som brukar kallas för ”rödtejp” rör arbetsmarknaden. Brexitörerna har till exempel varit mycket kritiska till EU:s arbetstidsdirektiv. Det innebär bland annat att alla arbetstagare ska kunna vara lediga från jobbet minst elva timmar i sträck under ett dygn. Arbetsgivaren bör kunna bestämma själva om dessa saker, menar många brexitörer.
Inte Bryssel.
En annan EU- lagstiftning som många ogillar är rätten till minst 18 veckors obetald föräldraledighet. Och reglerna som ger anställda i bemanningsföretag rätt till lika lön.
2. Klyftan mellan stad och land har drivit på
En av de drivande faktorerna bakom Storbritanniens beslut att lämna EU var klyftan mellan stad och land. Väljare i storstäderna röstade i hög grad mot brexit, väljare i mindre städer och på landsbygden röstade för.
Storbritannien är samtidigt ett av de länder i Europa med störst regional ojämlikhet. BNP per capita i den rikaste delen av landet (de centrala bitarna av västra London) är sex gånger högre än det brittiska genomsnittet.
När Storbritannien gick från en ekonomi med fokus på tillverkningsindustri till en ekonomi dominerad av tjänstesektorn, växte de högbetalda jobben fram just i och runt London.
Finansdistriktet har blivit en symbol för klyvningen mellan land och stad. Här samlas människor efter valet med ”walkie talkie-byggnaden” i finansdistriktet i bakgrunden. (AP Photo/Thanassis Stavrakis, FILE)
Detta hänger i hög grad (men naturligtvis inte bara) ihop med hur den brittiska arbetsmarknaden ser ut. När Storbritannien gick från en ekonomi med fokus på tillverkningsindustri till en ekonomi dominerad av tjänstesektorn, växte de högbetalda jobben fram just i och runt London. Det berodde på att så många av dem var inom finanssektorn.
Detta skapade stora politiska spänningar. I debatten blev EU-medlemskapet en symbol för globaliseringen som sådan. Och denna globalisering uppfattades i hög grad ha gynnat London och missgynnat andra delar av landet. Brexit var för många en längtan tillbaka till en äldre brittisk ekonomi där det fanns välbetalda jobb i hela landet.
3. Storbritanniens beslut att inte införa övergångsregler för arbetare från nya medlemsländer
2004 välkomnade EU tio nya medlemsländer från Central- och Östeuropa. Storbritannien var ett av få länder som (tillsammans med Sverige och Irland) inte införde några övergångsregler för arbetare från dessa länder. Tony Blairs regering hade utrett saken och kommit fram till att bara mellan 5 000 och 13 000 invandrare från EU:s nya medlemsländer troligen skulle komma.
I stället kom 129 000 till Storbritannien bara de första två åren.
Den brittiska arbetsmarknaden behövde folk och pundet var starkt. De flesta ekonomer menar att Storbritannien ekonomiskt tjänade på den stora arbetskraftsinvandringen. Samtidigt förändrades delar av landet mycket snabbt.
2016 när Storbritannien höll folkomröstning om brexit var invandringsfrågan en av de viktigaste för väljarna. Sedan dess har den minskat i betydelse. Inför valet 2017 var invandringen väljarnas tredje viktigaste fråga. Inför valet förra året var den nere som femte viktigaste fråga.
EU-invandringen till Storbritannien har också gått ner under samma period. Exempelvis visar data från LinkedIn att andelen europeiska sökanden till tjänstemannajobb i Storbritannien har minskat med nästan tio procent.
Storbritannien verkar med andra ord betraktas som mindre attraktivt att söka sig till i dag.
4. Produktivitetsproblem och jakten på högproduktiv arbetskraftsinvandring
Debatten om arbetskraftsinvandring har i hög grad handlat om vilken typ av arbetskraftsinvandring Storbritannien bör ha. Många brexitörer försvarade sig mot anklagelser om rasism med att det minsann handlade om ekonomi. Storbritannien behövde ställa om sitt invandringssystem så att det premierade mer välutbildad arbetskraft. Det hade Storbritannien ingen möjlighet att göra som EU-medlem, menade man. Som medlem i EU måste du acceptera den fria rörligheten för arbetskraft inom EU. Den enda del av invandringen som därmed gick att begränsa politiskt eller styra var den från resten av världen.
Varför skulle en lågutbildad arbetare från Centraleuropa ha företräde framför en indisk civilingenjör?
Varför skulle en lågutbildad arbetare från Centraleuropa ha företräde framför en indisk civilingenjör? sa brexitörerna. ”Vi måste bygga ett invandringssystem som välkomnar människor baserat på vilken kompetens de har, inte utifrån vilket pass de har”.
Den här diskussionen hänger samman med en större debatt om Storbritanniens produktivitetsproblem. De senaste tio åren har produktivitetstillväxten i brittisk ekonomi bara varit 2 procent. Detta har förstås en stor effekt på lönerna som inte stiger på det sätt som folk tidigare var vana vid.
Något hände med andra ord efter den globala finanskrisen 2008.
I debatten pratar man ibland om de brittiska biltvättarna som ett exempel. För tjugo år sedan var de automatiserade. I dag består de oftast av arbetare med slangar och hinkar som tvättar bilar på parkeringen utanför det lokala snabbköpet.
Arbetslösheten i Storbritannien är låg men alldeles för många jobb är av den här lågproduktiva typen. En del menar att det beror på att lönerna är för låga: i stället för att investera i maskiner har företag anställt människor till att göra saker som maskiner hade kunnat göra lika bra.
Detta är inte bra för produktiviteten.
Brexitörerna menar i stället att det berodde på den fria rörligheten för arbetskraft inom Europa. Ett brittiskt invandringssystem som premierar högutbildade kommer därför också att kunna vända produktivitetsutvecklingen.
Tänker de sig.