I målet med namnet ”Hamnarbetarförbundet vs. Sweden”, utreds nu Sverige av Europadomstolen för brott mot flera paragrafer i Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Detta på grund av effekten av de inskränkningar i strejkrätten som genomfördes 2019. Ändringen hade framförallt konsekvenser för de fackliga organisationerna utanför LO, TCO och SACO. Enligt Hamnarbetarförbundet som begärt prövning har förbundet berövats i stort sett alla möjligheter att påverka sina medlemmars arbetsvillkor.
– Vi är i en skitsits, säger Erik Helgeson, vice ordförande för Hamnarbetarförbundet.
Sverige bestrider och garderar
Vägen till Europadomstolen
• 1972 bildas Hamnarbetarförbundet av flera uteslutna avdelningar ur Transportarbetarförbundet. De går in i avtalsrörelse med krav på kollektivavtal, men nekas av arbetsgivarorganisationen som istället enbart tecknar avtal med Transport.
• Därmed gick de miste om de utökade rättigheterna i medbestämmandelagen, mbl, som rätten att förhandla kollektivt och förtur att utse skyddsombud.
• Båda förbunden hävdar att de är störst i medlemsantal nationellt. Fastslaget är att de olika förbunden har stor majoritet i olika hamnar. I Göteborgs hamnar har Hamnarbetarförbundet absolut majoritet medlemmar.
• Utan kollektivavtal hade förbundet innan 2019 inte fredsplikt och kunde därmed både hota och verkställa strejker. På grund av detta och sin starka ställning i flera hamnar fick de därför del av de utökade rättigheterna i mbl.
• 2015 började arbetsgivaren i Göteborgs hamn utmana den ordningen. Året efter beslutade arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar att medlemsföretagen skulle ta bort Hamnarbetarförbundets utökade rättigheter. Hamnarbetarförbundet krävde då att få teckna ett eget avtal.
• 2016 eskalerade både Hamnarbetarförbundets och arbetsgivarnas stridsåtgärder och inledde den så kallade Hamnkonflikten.
• 2017, efter krav från arbetsgivarna med stöd av LO-facket IF Metall, sjösatte dåvarande socialdemokratiska regeringen en utredning om att göra det olagligt att vidta stridsåtgärder mot en arbetsgivare som hade kollektivavtal.
• 2018 kom facken LO, TCO och Saco överens med arbetsgivarorganisationerna Svenskt Näringsliv och Transportföretagen om ett förslag på inskränkt strejkrätt. Regeringen slopade sin egen utredning och baserade lagen på parternas överenskommelse.
• 2019 trädde de nya strejkförbuden i kraft. Medbestämmandelagen ändrades så att det med ett undantag blev olovligt att vidta stridsåtgärder med annat syfte än att uppnå kollektivavtal. Om en arbetsgivare redan hade avtal fick det nya avtalet inte tränga undan det först tecknade.
• Innan lagen trädde ikraft fick Hamnarbetarförbundet sitt avtal. Det hade exakt samma textinnehåll som det som Transport redan hade i hamnarna.
• I en rad olika domar i Arbetsdomstolen, AD, avgjordes andraavtalets ställning. De flesta kom fram till att bara Transports avtal skulle tillämpas. Domarna avgör hur lagen ska tillämpas.
• AD:s ledamöter kommer från de stora fackliga organisationerna och arbetsgivarsidan. Hamnarbetarförbundet ansåg dessa jäviga och begärde i ett fall att målet skulle avgöras av bara domare, men fick avslag.
• 2023 lämnade Hamnarbetarförbundet in en klagan till Europadomstolen där de hävdade att de nya strejkrättsreglerna tillsammans med AD:s domar och domstolens sammansättning diskriminerade förbundet.
• 2024 gick Europadomstolen vidare med målet och utrikesdepartementet svarar å regeringens och statens vägnar i september. Svenskt Näringsliv lämnar också in ett yttrande. Båda parterna tillbakavisar hamnfackets anklagelse och försvarar de nya reglerna.
Sverige i form av utrikesdepartmentet har nu besvarat anklagelsen. De inskränkningar som skett har inte påverkat ”något grundläggande element i fackföreningsfriheten”.
Det har ”inte skett någon inskränkning av kärandes fackliga rättigheter enligt artikel 11”, skriver UD. Men man garderar sig också. ”Skulle rätten anse att det har skett en inskränkning av kärande fackets föreningsrätt, anser regeringen att all sådan inskränkning var befogad i enlighet med konventionen.”, skriver utrikesdepartementet till domstolen.
Hamnarbetarförbundet: ”har berövats all rätt”
Till domstolen skriver Hamnarbetarförbundet att en kombination av inskränkt strejkrätt och domar i Arbetsdomstolen har lett till att Hamnarbetarförbundet ”berövats all rätt att försvara våra medlemmars intressen”.
2019 lagfästes principen om att det först tecknade kollektivavtalet ska gälla om arbetsgivaren tecknat två olika avtal för samma arbete. I Sveriges hamnar tecknade Transport det första och Hamnarbetarförbundet det andra. Avtalen har dock exakt samma text.
2021 bröt arbetsgivaren i en av Göteborgs hamnar därmed mot båda avtalen när denna bröt mot avtalsreglerna kring övertid. Men Arbetsdomstolen, som i praktiken avgör hur lagen ska tillämpas, kom fram till att det bara var det fack som tecknat avtal först som hade rätt att få skadestånd. Domen 2023 ledde till förbundets formella klagan till Europadomstolen samma år, något tidningen Arbetaren tidigare omskrivit.
– Arbetsgivaren erkände felet, men Transport sket i det. Utfallet innebär att konsekvensen för brottet blev noll. 86 procent av arbetstagarna i hamnen har nu ett sämre skydd än om det inte hade funnits något kollektivavtal alls. Då hade istället arbetstidslagen gällt. Jag fattar inte hur man kan tycka att det är ett sunt system, säger Erik Helgeson.
I alla domar utom en har AD kommit fram till liknande slutsatser, något som får Erik Helgeson att uppgivet konstatera att ett andraavtal knappt är värt något.
Hamnfacket anser att systemet är riggat
Ur Hamnarbetarförbundets perspektiv är konsekvensen en tredelad låsning: Förbundet får sedan 2019 inte strejka för att påverka arbetsvillkoren. De får bara strejka för att få ett kollektivavtal, men eftersom Transport redan har ett avtal så blir det ett andraavtal. Det avtalet behöver dock inte följas när det gäller arbetsvillkoren. Det spelar ingen roll hur många anställda som är medlem i facken. Det är bara i vilken ordning avtalen tecknades som avgör vilket som gäller.
– I alla andra länder är ordningen kopplat till antalet medlemmar på arbetsplatsen. Är du vingklippt på det här sättet kan du då istället organisera majoriteten så att majoriteten får sin vilja igenom. Det går inte i Sverige.
”Arbetsdomstolen partisk”
Som systemet nu är utformat är systemet riggat till de stora parternas fördel och till fristående facks nackdel, anser Hamnarbetarförbundet.
– Det går inte att göra något åt sin situation som arbetstagare om man är missnöjd med den fackförening som har förstaavtalet på arbetsplatsen. Det är ett jättestort demokratiproblem och det är jätteprovocerande att det inte skrivs eller sägs något om det, säger Erik Helgeson.
För Hamnarbetarförbundet har också ytterligare en invändning. Eftersom ledamöterna i Arbetsdomstolen utses av LO, TCO och SACO och arbetsgivarsidan har de inte heller rätt till en rättvis domstolsprövning. Eftersom parterna själva utformat lagstiftningen är de jäviga, resonerar förbundet i Europadomstolen.
Regeringen: Andraavtal har betydelse
Enligt regeringen har staten Sverige inte brutit mot varken artikel 6, 11 eller 14 i Europakonventionen, som Hamnarbetarförbundet hävdar.
I sitt svaromål skriver regeringen att det inte stämmer att ett andraavtal saknar juridisk verkan. Exemplet på det är det mål 2022 där Hamnarbetarförbundet faktiskt vann och fick skadestånd för brott mot kollektivavtalet.
I det aktuella målet konstaterade AD att arbetsgivaren brutit mot andraavtalet genom att inte informera förbundets medlemmar om rasters längd och förläggning.
Inskränkning ”nödvändig i ett demokratiskt samhälle”
Men regeringen vänder sig också mot att inskränkningarna av strejkrätten 2019 skulle inneburit någon konventionsbrytande generell försämring av de fackliga rättigheterna i Sverige och Hamnarbetarförbundet i synnerhet.
Konventionens artikel 11 anger att inskränkningar kan vara godtagbara om de sker ”till skydd för andra personers fri- och rättigheter”. Det är det som varit syftet med och var ”nödvändigt i ett demokratiskt samhälle”.
Fakta: Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna
Artikel 6 – Rätt till rättvis rättegång 1. Var och en skall, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag. /.../ Artikel 11 – Mötes- och föreningsfrihet 1. Var och en har rätt till frihet att delta i fredliga sammankomster samt till föreningsfrihet, inbegripet rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen. 2. Utövandet av dessa rättigheter får inte underkastas andra inskränkningar än sådana som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter. Denna artikel hindrar inte att det för medlemmar av de väpnade styrkorna, polisen eller den statliga förvaltningen görs lagliga inskränkningar i utövandet av de nämnda rättigheterna. Artikel 14 – Förbud mot diskriminering Åtnjutandet av de fri- och rättigheter som anges i denna konvention skall säkerställas utan diskriminering på någon grund såsom kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan åsikt, nationellt eller socialt ursprung, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt.
”Regeringen anför att eventuell inskränkning gjordes med legitimt syfte att skydda andras fri- och rättigheter, närmare bestämt andra fackföreningar och anställda, fackligt organiserade eller ej, och arbetsgivare.”, skriver utrikesdepartementet till rätten.
Hamnarbetarförbundets klagan på rätten till rättvis rättegång bör ogiltigförklaras helt och hållet, anför regeringen. Detta eftersom förbundet inte uttömt alla möjligheter att överklaga i Sverige. Men oavsett så avvisar de idén om att Arbetsdomstolens ledamöter skulle ha några motstridiga intressen gentemot förbundet. Vidare förnekas också att LO, TCO och Saco skulle ha påverkat lagstiftningen.
Hamnarbetarförbundet kallar i sitt gensvar regeringens hållning för ”missledande” och på flera områden ”inte i enlighet med sanningen”.
Svenskt Näringsliv yttrar sig på eget bevåg
Även om målet står mellan Hamnarbetarförbundet och svenska staten har även Svenskt Näringsliv, på eget initiativ begärt att få yttra sig.
I sin inlaga bekräftar de statens tidigare anförda hållning och vittnar om att svensk arbetsmarknad fungerar väl. Och noterar att Europakonventionen faktiskt inte i sig själv garanterar rätten till kollektivavtal.
De deklarerar sitt stöd till principen om förstaavtals företräde. De skickar också med ett varningens ord kring farorna med att vara tvungna att tillämpa olika kollektivavtal på anställda som utför samma jobb.
”Detta skulle öka den administrativa bördan och driva upp kostnader. Vidare skulle villkoren på individuella arbetsplatser bli beroende av de närvarande fackens relativa styrka. Avslutningsvis skulle tillämpningen av en alternativ princip kunna väsentligt störa den svenska arbetsmarknadens effektivitet.”, skriver Svenskt Näringsliv till Europadomstolen.
Målet kan avvisas närsomhelst
Nu väntar parterna på besked om nästa steg. Om domstolen bedömer att den behöver mer underlag kan regeringen uppmanas att svara på Hamnarbetarförbundets svaromål på deras svaromål. I sådant fall kommer sedan förbundet att i sin tur få svara på det. Det skjuter ett eventuellt avgörande månader framåt i tiden.
Även om rätten är nöjd kan det nu dröja upp till ett år innan domslut meddelas. Men till skillnad från en process i Sverige kan Europadomstolen också välja att lägga ned målet när som helst utan avgörande alls.
Inget svar från regeringen
Arbetsvärlden har sökt statsminister Ulf Kristersson för en kommentar och skickat frågor. Men ingen från regeringskansliet har återkommit.
Tidningen har också vänt sig till utrikesdepartementet. Inga svar på Arbetsvärldens frågor, eller övrig kommentar har inkommit vid denna artikels publicering.