En erfaren analytiker utvecklar en AI-baserad arbetsmetod för att lösa komplexa uppgifter betydligt snabbare. Lösningen bygger på tidigare analyser, egna instruktioner och flera års erfarenhet från olika arbetsgivare och uppdrag. Arbetsgivaren kan sprida arbetssättet och göra det till en del av verksamhetens AI-kapacitet.
För analytikern väcks andra frågor. Leder initiativet till mer kvalificerade uppgifter, större ansvar eller bättre ersättning? Eller gör analytikern arbetsgivaren mindre beroende av sin egen medverkan, kanske till och med genom att rationalisera bort delar av sitt arbete?
Exemplet kan tillämpas på många yrkesroller. Det illustrerar hur relationen mellan individens humankapital och organisationens kunskapsresurser kan förändras. Detta humankapital omfattar inte bara yrkeskunskaper utan också erfarenheter, språklig förmåga, omdöme och andra kompetenser som utvecklats i många olika sammanhang, både professionella och privata. Mycket av detta har tidigare varit nära knutet till individen och beroende av dennes personliga medverkan.
Samspel med AI
Generativ AI vidgar möjligheterna att omsätta delar av detta kunnande i återanvändbara instruktioner och arbetsflöden. De kan ofta skapas utan avancerad programmering.
En studie av Erik Brynjolfsson visar att AI-stöd i kundtjänst ökade produktiviteten mest bland mindre erfarna medarbetare. Resultaten pekar också på lärande och spridning av effektiva arbetssätt från mer erfarna kollegor.
Här möts individuellt och organisatoriskt lärande. När medarbetare experimenterar med AI kan de utveckla sin kompetens och skapa bättre metoder. Men det som tidigare gav en medarbetare ett professionellt försprång kan bli en gemensam resurs som organisationen kan använda även utan den ursprungliga medarbetarens medverkan.
Hur används innovationerna?
I Harvard Business Review diskuterade Eric Anicich och Jeslyn Brouwers varför anställda ibland håller sina AI-metoder för sig själva. De beskriver en läkare som har utvecklat en effektiv metod med ett godkänt AI-verktyg men inte har delat den med sina kollegor. Bland farhågorna finns ökad arbetsbelastning, ifrågasatt kompetens och risken att bli lättare att ersätta.
Arbetsgivare investerar själva i teknik och kompetens och har intresse av gemensamma arbetssätt. Anställningsavtal och arbetsledningsrätt kan också ge arbetsgivaren långtgående möjligheter att styra arbetet och använda de lösningar som utvecklas inom anställningen.
Men det besvarar inte frågan om vad som motiverar medarbetare att dela med sig av sitt kunnande. När medarbetarnas kunnande blir en del av organisationens AI-kapacitet väcks frågor om erkännande, inflytande och fördelningen av det värde som skapas.
Diskussionen om AI på arbetsplatsen handlar ofta om säkerhet och vilka verktyg som är tillåtna. Även godkända metoder kan dock hållas tillbaka om medarbetare oroar sig för hur deras bidrag kommer att användas. Budskapet att AI gör det lättare att ersätta människor uppmuntrar knappast till kunskapsdelning.
Att en organisation kan använda en arbetsmetod innebär inte att den som utvecklat metoden självklart vill dela med sig av den.
Förutsättningar och delaktighet
Arbetsgivare behöver inte förhandla om varje arbetsflöde. Men de behöver skapa förutsättningar för att kunskapsdelning också ska vara värdefull för medarbetarna. Det kan handla om erkännande, bättre ersättning eller möjligheter att utveckla sin kompetens och ta sig an mer kvalificerade uppgifter.
Det handlar också om hur förändringen genomförs. Medarbetare bör kunna vara delaktiga när AI förändrar deras arbetsuppgifter och yrkesroller. Om effektiviseringarna främst leder till högre prestationskrav, ökad arbetsbelastning eller färre tjänster riskerar arbetsgivaren att försvaga medarbetarnas vilja att dela sina mest värdefulla innovationer.
Organisationer som vill bygga sin AI-kapacitet på medarbetarnas kunnande behöver därför mer än fungerande teknik och regler för hur den får användas. De behöver också skapa förtroende för hur medarbetarnas bidrag tas tillvara och hur värdet av effektiviseringarna fördelas. Annars riskerar de att medarbetarna håller inne med just de innovationer som skulle kunna utveckla verksamheten.
