I fredags röstade en majoritet i EU-nämnden för att ge regeringen mandatet att fortsätta förhandla fram ett undantag från EU:s direktiv om minimilöner. Nu är det upp till bevis, och vårt budskap är glasklart: Regeringen måste agera kraftfullt för få till stånd ett starkt undantag för Sverige. Den svenska modellen måste värnas.
1938 slöts Saltsjöbadsavtalet mellan SAF och LO. Det markerar startpunkten för den svenska arbetsmarknadsmodellen – en modell som har tjänat Sverige, svensk ekonomi och svenska arbetstagare väl i över 80 år. Den innebär att löner inte beslutas av politiker, utan förhandlas mellan fack och arbetsgivare.
Liberalerna är det enda borgerliga partiet som säger ja till EU:s sociala pelare. Den behövs.
Den svenska modellen måste värnas. Lönesättning är, och ska vara, en fråga bortkopplad från politiken. Denna grundläggande princip har länge utgjort fundamentet för svensk konkurrenskraft, välstånd och tillväxt. Därför har Sverige, i motsats till många länder runt om i Europa, inte har någon lagstadgad minimilön. Så måste det få fortsätta vara.
Vi beklagar att regeringen misslyckats med att stoppa förslaget om europeiska minimilöner i sin helhet. Nu krävs det därför ett undantag som garanterar att den svenska modellen inte kommer att påverkas. EU-domstolen behöver ett vattentätt undantag att luta sig mot till förmån för de nordiska arbetsmarknadsmodellerna. Annars finns risken att förslaget på sikt försvagar vår lösning för lönebildning.
Förslaget har goda intentioner. Det handlar om att få bukt med fattigdom och att höja standarden för de allra mest på den europeiska arbetsmarknaden. Att det 2020 var mer än 7,5 procent av de som arbetade heltid i EU som har en lön så låg att den inte går att leva på är inget annat än en social och ekonomisk katastrof. Samtidigt visar det att en politiskt beslutad minimilön, vilket är fallet i många av EU:s medlemsländer, inte är någon garanti för drägliga villkor på arbetsmarknaden.
Nu är det upp till Eva Nordmark att bevisa att hon och regeringen sätter Sveriges intressen först.
Även detta inser EU-kommissionen, och stora delar av förslaget syftar till att stärka parternas roll i medlemsstaterna. Det är bra och något Liberalerna välkomnar. Det är uppenbart att vi måste hitta lösningar på problemet med arbetande fattiga i EU. Men lösningarna måste hittas för varje medlemsstat och får aldrig riskera att leda till försämringar i andra medlemsstater.
Liberalerna är det enda borgerliga partiet som säger ja till EU:s sociala pelare. Den behövs för att sätta ljus på de sociala problem som finns i unionen, för att se till att EU ska kunna värna den inre marknaden, vässa konkurrenskraften och klara av ökade välfärdskostnader. Men Liberalerna har alltid varit tydliga med att vårt stöd för den sociala pelaren är inte innebär stöd för gemensam lagstiftning på områden utanför EU:s kompetens. EU ska ha gemensamma mål, men dessa nås ofta bäst på olika sätt.
Lönebildning är ett område som ska hanteras på nationell nivå. Liberalerna har därför hela tiden varit tydliga: Vi kommer inte att acceptera europeiska minimilöner med mindre än att ett starkt skydd för den svenska modellen säkerställs.
Sverige och världen behöver ett sammansvetsat EU. Vi Liberaler är övertygade om vikten av ett starkare EU, inte minst i frågor om fri rörlighet, handel och hur vi ska ta oss an klimatförändringarna. Men ett starkare EU-samarbete måste byggas på ömsesidig respekt – för såväl fördragen som för medlemsländernas självbestämmande.
Ännu finns möjlighet att säkra ett reellt undantag för vår arbetsmarknadsmodell. Fredagens besked i riksdagens EU-nämnd innebär ett viktigt förhandlingsmandat för regeringen, som nu har möjlighet att förhandla fram ett starkt skydd för den svenska modellen. Nu är det upp till Eva Nordmark att bevisa att hon och regeringen sätter Sveriges intressen först och står upp för den svenska modellen i de kommande förhandlingarna med EU-parlamentet och Kommissionen.
Den svenska modellen måste skyddas.