I en intervju med Tidningen Näringslivet binder migrationsminister Johan Forssell fast sig vid att höja lönegolvet för arbetskraftsinvandrare från 80 till 100 procent av medianlönen. Det är en uppvisning i okunnighet – ministern menar både att kravet inte skulle hindra välutbildad och yrkeskunnig arbetskraft som Sverige skriker efter, och att företagen inte skulle bry sig.
Utredning efter utredning, och undersökning efter undersökning ger Forssell fel. Om Moderaterna inte vill gå till val som företagens största fiende är det dags att hans parti sätter ner foten i fråga om Näringslivets mest hatade Tidöförslag.
En av de många myterna är att det skulle komma invandrare hit och ”ta våra jobb”.
Vi har tidigare skrivit i Arbetsvärlden att en begränsning av arbetskraftsinvandring över huvud taget är uppe på bordet är en olycklig konsekvens av LO-marinerad isolationism och högerns invandringsskepticism i kombination. I grunden är det en möjlighet, och inte ett hot, för Sverige att människor vill komma hit för att arbeta och bidra till vår BNP. Att det finns människor som dessutom har utbildning eller yrkeserfarenhet inom ett fält där svenska företag skriker efter kompetens är inget annat än en lottovinst.
En av de många myterna arbetskraftsinvandringen dras med är att det skulle komma invandrare hit och ”ta våra jobb”. Det är inte sant – rekryteringen har tvärtom skett till sektorer som Sverige saknar kompetens inom. Men ministern som borde veta bättre menar att hans främsta uppgift är att ”skifta fokus i arbetskraftsinvandringen från den lågkvalificerade till den högkvalificerade”.
Det är märkligt att han med sådan iver klamrar sig fast vid lönegolvet som skulle drabba just de som han påstår sig värna. Hälften av den arbetskraftsinvandring som lönegolvet skulle omöjliggöra för är nämligen akademiker. Det spelar ingen roll vad Forssell säger att han vill – hans politik talar sitt tydliga språk.
Det är doktoranderna som med flera tusenlappars marginal skulle falla under Forssells lönegolv.
Kanske är det så illa att vi i Forssell har en minister som inte vet vad han talar om eller har en susning om vad svensk arbetsmarknad och svenska företag behöver. I annat fall så menar han att vi har tillräckligt många ingenjörer i Sverige och att behovet av programmerare är mättat. Och att de som inte har tillräckligt fin utbildning för att möta kraven på svensk arbetsmarknad, det är doktoranderna som med flera tusenlappars marginal skulle falla under Forssells lönegolv. Det är svårt att säga vad som är värst – att migrationsministern inte vet vad konsekvenserna av hans politik är eller att han inte bryr sig.
Även om det knappast är troligt att hoppas på en förändring från Forssell, vars personliga agenda sätter minimerad invandring före Sveriges ekonomi och yngre generationers företag, jobb och framtid, måste regeringen tänka om.
I vissa delar av regeringskansliet har det redan börjat: Samtidigt som Forssell gör sitt bästa för att lägga krokben för svenska företag har arbetsmarknadsminister Mats Persson öppnat upp för att sänka lönegolvet efter att ha lyssnat in näringslivet.
För det är just dem som är som mest oroade, och som annars är en viktig del av Moderaternas politikutformning. Om de som parti inte är lika bekväma som Forssell med att bygga hinder för svenska företag och stå i vägen för Sveriges ekonomi är det dags att sätta stopp.