Fackligt arbete på lokal nivå är grunden för fackförbundet som folkrörelse. Och rätten till att kunna bedriva det är skyddad i lag. Men inte för alla.
Förtroendemannalagen stiftades 1974, och därefter har den inte diskuterats särskilt ofta. En snabb sökning i Rixlex visar att få riksdagsledamöter diskuterat lagen, och att det var väldigt, väldigt länge sedan lagen uppmärksammades aktivt överhuvudtaget av vår lagstiftande församling. Vilket kan kännas tryggt för alla oss som tror på att fackligt arbete på arbetsplatserna stärker det demokratiska samhället. Om skyddslagen som garanterar våra ställningar är allmänt accepterad så är väl allt lugnt?
2017 är det tvärtom de som verkligen behöver skydd för fackligt arbete som tack vare denna lag förvägras den.
Historien visar emellertid att en falsk trygghet ofta är farligare än en konkret känsla av otrygghet, eftersom den senare oftast leder till reaktion och utveckling. Den falska tryggheten leder i sin tur däremot oftast till stagnation och, i värsta fall, chock.
Så utifrån detta är det nog hög tid att utvärdera statusen för förtroendemannalagen. Och det är då viktigt att börja med den första förutsättningen för att denna lag ska kunna åberopas; det krävs nämligen kollektivavtal på den arbetsplats där du vill arbeta fackligt för att lagen ska gälla. 1974 var det kanske rimligt, en stark anslutningsgrad kunde kombineras med ett incitament att försöka ansluta de sista vita fläckarna av avtalsmotstånd på arbetsmarknaden. Men det känns inte riktigt som om tiden har spelat oss som tror på fackligt arbete i händerna. 2017 är det tvärtom de som verkligen behöver skydd för fackligt arbete som tack vare denna lag förvägras den.
Men alla som vet något om fackligt arbete vet att det är svårt att verka för kollektivavtal utan en lokal organisation
Logiken i lagstiftningen är att först driver förbunden arbetet med att teckna avtal, och därefter organiseras arbetet inne på företaget. Men alla som vet något om fackligt arbete vet att det är svårt att verka för kollektivavtal utan en lokal organisation som driver saken in house. Lagen bygger på tanken att även arbetsgivarna är väl organiserade, och att kollektivavtal därmed tecknas med automatik då företagen ansluter sig till en arbetsgivarorganisation. I dag står dock många arbetsgivare utanför modellen, de är helt enkelt inte med i någon organisation. Och det är inte sällan i dessa oorganiserade företag de sämsta villkoren för de anställda också återfinns.
Lokalt fackligt arbete för arbetstagarorganisation som tecknar kollektivavtal bör därför leda till skyldighet för alla arbetsgivare, även de som saknar kollektivavtal, att efterleva förtroendemannalagen. Det sker enklast genom en lagändring som tar bort kravet på kollektivavtal i förtroendemannalagen, vilket skulle innebära att arbetsgivaren alltid måste acceptera fackligt arbete i sitt företag.
Det är rimligt att samhället äntligen erkänner denna grupps rätt till fackligt arbete på riktigt
Ett annat problem med denna gamla lag är den utgår från att fackligt arbete endast kan bedrivas av anställda. Men som alltfler fackförbund inser, så är även uppdragstagare inte sällan i en underlägsen position gentemot sina uppdragsgivare och därmed i behov av kollektiv styrka. Det är därför rimligt att samhället 2017 äntligen erkänner denna grupps rätt till fackligt arbete på riktigt. Och då bör även förtroendemannalagen uppdateras utifrån detta. Då detta kommer handla om uppdragstagare som har en relation med uppdragsgivare kommer arbetet aldrig kunna bedrivas inne på arbetsplatsen, vilket kommer kräva ett helt nytt system. Samtidigt finns redan i dag ett statligt finansierat system för regional arbetsmiljöverksamhet där lokal sådan saknas. Detta stöd förmedlas via dagens fackliga organisationer, och bör lätt kunna byggas ut till att omfattas även insatser för uppdragstagares fackliga arbete. Dessas insatser bör finansieras via arbetsgivaravgifter för att tydliggöra likvärdigheten med dagens förtroendemannalag. Uppdragsgivaren betalar alltså, precis som arbetsgivaren, för fackligt arbete, eftersom detta i slutändan gynnar samhällsutvecklingen.
Jag hoppas att dessa konkreta förslag kan innebära startskottet för en diskussion om förtroendemannalagen
För att snabbt komma till rätta med problemen ovan bör därför riksdagen fokusera på att:
- Förtroendemannalagen ska gälla även på arbetsplatser utan kollektivavtal.
- Införa ett system liknande angående det regionala arbetsmiljöarbetet även för uppdragstagares fackliga arbete.
Jag hoppas att dessa konkreta förslag nu kan innebära ett startskott för en diskussion om förtroendemannalagen. Det är framför allt viktigt att vi som älskar denna lag också utvecklar den. För annars kommer till slut någon annan göra det. Och då kommer du antagligen ångra att du inte tog den här diskussionen.