#metoo har avslöjat problem med sexuella trakasserier och övergrepp inom inte minst mediebranschen. Många menar att osäkra anställningsvillkor och pressade produktionsförhållanden hos exempelvis underleverantörer till stora bolag och public service skapar en grogrund för trakasserier.
Nu går Journalistförbundet SJF ut och kräver insatser från branschen för att alla medieföretag ska leva upp till diskrimineringslagen. SJF kräver även branschstandard för anlitande produktionsbolag, det för att säkerställa rimliga arbetsförhållanden och en arbetsmiljö fri från trakasserier.
Vi hoppas att krav på branschstandard ska bli en ögonöppnare
– Det är ett sätt att bjuda upp till diskussion mellan parterna i branschen, förklarar förhandlingschefen Johan Lif för Arbetsvärlden.
– Vi hoppas att det ska bli en ögonöppnare. Dels så att folk som arbetar i branschen ska inse att de inte är ensamma, utan vågar prata utan risk för repressalier. Dels att uppmärksamma inte bara sextrakasserier utan även andra arbetsvillkor.
Fyra av fem är tillfälligt anställda
För något år sedan kartlade journalisten Kent Werne på uppdrag av Journalistförbundet SJF villkoren i mediebranschen. 2016 kom han med rapporten Outsourcad journalistik, som skildrar just hur teveproduktionerna görs av leverantörer och underleverantörer till public service och de stora tevekanalerna. Enligt den rapporten har fyra av fem som arbetar i produktionsbolagen tillfälliga anställningar, varav många på korta projektanställningar.
Rapport om produktionsbolagen
I rapporten Outsourcad journalistik har Kent Wernes kartlagt produktionsbolagen, vilka som är de viktigaste uppdragsgivarna i bolagen och huruvida det finns kollektivavtal eller inte hos leverantörerna. Listan finns att läsa i rapporten.
Kartläggningen visar att av 50 kartlagda produktionsbolag saknar 31 bolag kollektivavtal. 18 av dessa bolag används av public service, alltså SVT och Sveriges radio (inklusive Utbildningsradion). Några av dessa bolag är små, men här finns också flera bolag med 70–120 anställda som regelbundet producerar åt SVT men alltså inte har kollektivavtal.
Även om Kent Werne inte hörde talas om sexuella trakasserier i branschen när han undersökte anställningsvillkoren, blir han inte direkt förvånad över omfattningen av trakasserier och övergrepp som kommit fram i samband med #metoo.
– Maktrelationerna i bolag med så många tillfälligt anställda blir speciella, vilket gör att maktbalansen tippar över till ledning och chefer.
Ju längre ner i leverantörskedjan, desto otryggare villkor och sämre ställning har de som jobbar där
– Det hänger i sin tur ihop med vad de stora bolagen gör: Ju längre ner i leverantörskedjan, desto otryggare villkor och sämre ställning har de som jobbar där. Vilket också gör det svårare för anställda att motverka sådant som sexuella trakasserier.
Förebild från byggsektorn
Och ett sätt att motverka detta skulle alltså kunna vara en branschstandard för produktionsbolagen. SJF:s förhandlingschef Johan Lif ser arbetsmiljöskrivningar som används i leverantörskontrakt inom byggsektorn som ett intressant exempel.
– Det handlar om att säkerställa att grundläggande arbetsmiljölagar följs. Leverantörerna kan göra riskbedömningar och lämna namn på skyddsombud. Bara det skulle göra att mediebranschens parter kan ta ett större ansvar.
Leverantörerna kan göra riskbedömningar och lämna namn på skyddsombud. Bara det skulle göra att parterna kan ta ett större ansvar.
I kontrakten skulle man kunna kräva svar från leverantörerna på frågor om: följer man arbetstidslagen, respekteras regler för veckovila, inventerar man graden av psykisk ohälsa och så vidare.
– Jag tycker inte man ska utmåla produktionsbolagen som skurkar generellt, men det finns exempel i underleverantörskedjan som skapar grund för trakasserier. Dessutom är det obalans i tillgång och efterfrågan på arbete, och det finns få fasta arbetstillfällen. Det skapar en obalans som innebär att man behöver ha en extra koll.
Vad händer nu?
– Vi ska först träffa våra klubbar på bolagen och diskutera detta internt. Men sedan är vi naturligtvis öppna för kontakter med vår motpart.
Han säger också att det skulle behövas att någon av de fyra stora uppdragsgivarna – SVT, Sveriges Radio, Utbildningsradion och TV4 – gick före, som gott exempel. Just nu pågår bland annat en diskussion på SVT mellan lokala parter.