Visste du att snart sagt alla beslut påverkas av AI? Det handlar om vad du ska ha på dig för kläder och vilka du träffar. AI-autopiloten vet troligen före dig själv om när du kommer att skilja dig och hur du löser uppgifter. AI kan också avslöja för arbetsgivaren om du funderar på att byta jobb, organisera dig fackligt eller är missnöjd med din lön och villkor. Det här innebär att AI-beslut kräver transparens – och fackligt inflytande.
Makten över enskilda beslut flyttas successivt bort från oss som individer såväl privat som i arbetet, och fattas i stället av algoritmer och digitala system. Det sker gradvis, genom att besluten i vår vardag sakta men säkert outsourcas genom automatisering. Besluten fattas åt oss utifrån kartläggningar av våra preferenser. Det handlar inte nödvändigtvis om att du fråntas möjligheten att fatta egna beslut, men behovet av att fatta aktiva beslut minskar. Om vi människor inte orkar fundera över ett val – vilket vi tenderar att välja bort om vi inte måste – kommer beslut fattas åt oss.
Mängden beslut vi mer eller mindre förlorar kontrollen över blir allt större
Att vi slipper fatta vissa till synes oväsentliga beslut ter sig kanske inte som en allvarlig risk. Däremot blir mängden beslut vi mer eller mindre förlorar kontrollen över allt större, och sammantaget får detta konsekvenser. Dels eftersom besluten då fattas baserat på algoritmer som kartlägger våra beteenden och på så sätt replikerar beslutsmönster, dels då enskilda beslut inte kräver samma uppmärksamhet och noggrannhet. Utan mänsklig eftertanke i beslutsfattandet uteblir resonemang om konsekvenser, riskkalkyler och möjligheter att tänka in oväntade skeenden.
Det är också oklart vilka värderingar som byggs in i algoritmerna. Vad är ”sunt förnuft” enligt en AI-algoritm, och vem bestämmer det? Det är onekligen en utmaning vi står inför.
I AI-debatten, liksom i många andra politiska frågor just nu, efterfrågas att staten ska kliva in. I Sverige har vi historiskt varit framgångsrika i att hantera strukturomvandling. Framgångsreceptet har varit vår unika partsmodell, inte statlig inblandning.
När arbetsmarknaden står inför nya utmaningar som digitala och teknologiska framsteg för med sig, borde parterna bättre kunna komma överens om hur det bör hanteras. Statlig inblandning och lagstiftning som reglerar användandet av AI riskerar att bli statisk och otillräcklig. Långa lagstiftningsprocesser och utredningar skulle innebära att vi hamnar i bakvattnet.
I det läge vi befinner oss just nu är det brådskande att komma överens om hur vi ska hantera den nya tekniken. En överenskommelse mellan parterna är mer sannolik att tillgodose verkliga behov och skulle presentera träffsäkra lösningar som fler kan skriva under på.
Det fackliga perspektivet är särskilt viktigt i en sådan process, eftersom AI-teknikens möjligheter är enorma att övervaka och kartlägga arbetstagare. Vem värnar om din integritet på arbetsplatsen? Det blir ett problem när arbetsgivare samlar in data utan att förankra eller informera om att så sker. Vid införande av nya AI-system måste fackligt inflytande och förutsättningar att utöva det inflytandet därför säkerställas.
Facket måste axla en framträdande roll
Facket måste axla en framträdande roll, och möjligheten att göra detta minskar om lösningen blir lagstiftning snarare än en överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter.
Att frånta parterna makten att forma spelreglerna – när det är deras spelplan som ritas om – vore inte önskvärt för någon.