Som alltid när ny teknik slår igenom reagerar vi med ryggmärgen: Helvete är det jag som kommer bli arbetslös nu!
Medierna och analysinstituten svämmar över med listor på ”300 jobb som försvinner”. Sen kommer nästa fas: förståsigpåarna som berättar att ”för varje jobb som försvinner så kommer nya” och ”den nya tekniken är också ett redskap, inte bara en ersättare”.
Det är högst otroligt att vi alla kommer ligga heltid på en äng och studera filosofi för nöjes skull.
Den andra approachen är förstås den historiskt rimliga. Även om alla tekniksprång inte med nödvändighet leder till fler jobb, så minskar de inte heller vårt behov av människor som tar hand om oss när vi blir gamla eller sjuka. Det kommer finnas uppgifter att utföra även i framtiden. Det är högst otroligt att vi alla kommer ligga heltid på en äng och studera filosofi för nöjes skull. Någon måste i alla fall slå ängen och skriva böckerna. Forskningen tyder heller inte på att AI skulle minska antalet jobb.
Men det extra intressanta med varje nytt teknikgenombrott är ju vilka som vinner och förlorar.
Kommer tillämpningen av AI att ske till arbetsgivarnas eller arbetstagarnas fördel? Kommer AI:s kompetenser utvecklas för att tillfredsställa företagens behov av att skära kostnader och ersätta löntagare? Eller utvecklas de för att bli redskap i händerna på tjänstemän och göra oss mer produktiva och skapa nya arbetsuppgifter med mer kunskapsinnehåll?
Tidigare teknikskiften har ofta missgynnat lågutbildade och gynnat högutbildade. AI verkar påverka tjänstemannayrken av typen juridik, marknadsföring och programmering, men ändå göra något mittemellan.
Ni har kanske hört om studien som visade att nyanställda med hjälp av AI snabbare kom ikapp kunskaperna hos sina mer erfarna kollegor? Studien genomfördes inom flera sektorer som krävde universitetsutbildning. De anställda fick skrivuppgifter som rörde deras arbetsområden och AI fungerade alltså utjämnande.
En svensk studie tyder på att personer med något kortare utbildning kan gynnas aningen mer än personer med längre utbildning.
Ekonomiskribenten Katrine Kielos-Marçal har liknat AI vid ”hantverksyoutube”. Alltså de där filmerna som dyker upp om man googlar på meningar av typen ”hur bygger man en carport?”. Filmerna hjälper dem som har lagom mycket förkunskaper. De som varken är helt utan kunskap, men heller inga experter. Det vill säga medelmåttorna.
Ibland kan det gå fel. En kompis berättade om en junior kollega som fått i uppdrag att genomföra en undersökning av hur företagets produkter uppfattades bland kunderna. Istället för att fråga kunderna själva lät kollegan AI göra en analys av potentiella för- och nackdelar med produkterna. På sedvanligt ChatGPT-vis avslutades analysen med disclaimern ”Kom ihåg att analysen inte är uttömmande och att det kan förekomma både för- och nackdelar som behöver tas i beaktande”. Rapporten accepterades märkligt nog av företagsledningen. Ändå blev kollegan inte långvarig på arbetsplatsen.
Hittills verkar AI duktig på att sammanställa stora mängder data. Och hjälpa de nyaste på arbetsplatsen att komma ikapp. Den är lite som tjänstemännens schweiziska armékniv. Den är ofta nyttig men hjälper sällan hela vägen. Ska du hugga dig fram i djungeln vill du hellre ha en machete.
Men kommer den i framtiden kunna utmana skrivande och analys på en högre expertnivå?
Ja, då kan spelplanen kastas om.