Jag börjar med en bekännelse. Jag är ingen expert på AI. Men jag vet att vi är i en AI-bubbla. Hör jag hemma någonstans på den teknologiska utvecklingskurvan så är det förmodligen bland de så kallade ludditerna. Det vill säga de av historien hånade brittiska vävarna och textilarbetarna som slog sönder de mekaniserade vävstolarna och argumenterade att dessa maskiner förstörde deras egna intjäningsmöjligheter och att kvaliteten på de nya produkterna var helt undermålig.
Och min yrkesgrupp, journalister, hör ju till den yrkeskategori som i modern tid har halkat ner i samma branta ekonomiska utförslöpa som dessa gamla vävare. Våra textilier och vävar kallas för texter och betalningsviljan hos den breda allmänheten, den så kallade marknaden, och betalningsförmågan hos arbetsgivarna är inte alls vad den en gång var. Detta oavsett kvaliteten på dessa ordvävar.
Det var inte tänkt att det skulle bli så. Minns en chef på en rosa daglig affärstidning som i början på 00-talet målade upp vilken fantastisk ”business” som nyhetsproduktion skulle bli när digitaliseringen skulle slå igenom. ”Tänk att vi kan plocka bort kostnaderna för papper, tryckeri och distribution, vilka marginaler vi kommer att ha!”
Det låter korkat idag. Men även några på den finansiella sidan såg som det heter ”möjligheterna”. Centerpartiet gjorde ju ett miljardklipp på försäljningen av sina Centertidningar så sent som 2005 till ett konsortium lett av Göteborgs Postens ägarföretag Stampen och Mittmedia. Familjen Bengtsson hemma i Dalarna kunde runt 2007 casha hem en halv miljard när de sålde sina Dala-tidningar, med Falu-Kuriren i spetsen, till Mittmedia. Mittmedia skulle som det heter ”konsolidera” lokaltidningsmarknaden och på så sätt håva hem de goda marginalerna.
För man hade missat något. Intäktsströmmarna torkade upp till mindre rännilar.
Det blev inte så. Stampen ansökte om rekonstruktion 2016, då skuldbördan var allt för hög efter dessa vidlyftiga affärer. Och 2019 tog Bonnier över Mittmedia till en inte allt för hög köpeskilling.
För man hade missat något. Visst försvann en stor del av kostnaderna, men det var ingenting mot vad som hände med intäkterna. Intäktsströmmarna torkade upp till mindre rännilar. Det gällde inte bara tidningar utan även privatfinansierad tv och radio.
Flödena av pengar letade sig helt enkelt andra vägar. De som tog över var de stora så kallade plattformsbolagen, Google och Meta. När Larry Page och Sergey Brin drog i gång Google 1998 sägs det att de inte hade en aning om hur de skulle kunna tjäna pengar på sin sökmotor. Men det problemet har de löst.
Det finns uppgifter om att digitala medier idag tuggar i sig upp emot 65 procent av alla marknadsföringskostnader och av dessa går 85 procent till de två stora plattformsbolagen. Någon skärv går till så kallade ”influerare”, med eller utan egna hudvårdsmärken.
För liksom de gamla mediabolagen så kommer vi få se en hel del företag som helt kommer att tappa sin intjäning.
Det är detta jag tänker på när jag ser på hur börserna häver sig i tysta tunga kullar, för att sno en fras från den gode Kjell Höglund, inför den AI-våg som nu rullar fram. Länge sågs denna våg kunna lyfta alla båtar, då alla börser värderades upp. Men inga lika mycket som dessa så kallade plattformsbolag, dit förutom Meta och Alphabet även Apple, Amazon, Microsoft, Nvidia och Elon Musks Tesla räknas. De så kallade ”magnificent seven”, dit man numera även kan lägga de ännu ej börsnoterade AI-storheterna Open AI, Anthropic och Elon Musks X-AI, där gamla Twitter och ”free speach”-agenten GROK paketerats.
För även om det skulle bli så att AI kommer att leda till att ”den blomstertid nu kommer” och den ”enorma produktivitetspotentialen” realiseras så kommer det finnas stora förlorare. För liksom de gamla mediabolagen så kommer vi få se en hel del företag som helt kommer att tappa sin intjäning.
Denna insikt har nu nått ett antal mjukvarubolag, framför allt så kallade Saas-bolag (software as a service), vars aktiekurser och framtidsutsikter torpederats. En annan rapport som hävdade att AI kommer att leda till massarbetslöshet och ”the mother of all recessions” skakade om börserna häromveckan, innan ekonomer som Paul Krugman och finansjättar som Goldman Sachs kunde förklara att så behöver det inte bli, utan tvärtom.
Men i min värld kommer mera. Jag är ju luddit, från Ludvika.
Jag frågade både Googles AI-tjänst och Microsofts Copilot om exakt detta och de håller med mig.
Hela värderingen av dessa ”magnificent seven”-bolag är enligt mina surt förvärvade ekonomiska kunskaper fullständigt absurd. De står idag för 25 procent av det samlade värdet av all världens börsnoterade storföretag. Lägger vi till de uppskattade värdena på de nämnda onoterade bolagen så är vi kanske uppe i 30 procent. Ett värde är per definition det förväntade nuvärdet av framtida kassaflöden, så dessa tio bolag ska håva in 30 procent av världens framtida vinster, eller rättare sagt positiva kassaflöden.
Men för att en ekonomi ska fungera så måste det finnas en distribuerad intjänings- och betalningsförmåga. En ekonomi där 30 procent av överskotten i den globala ekonomin förväntas flöda till tio enskilda aktörer är fullständigt obalanserad och kommer inte att fungera.
Jag frågade både Googles AI-tjänst och Microsofts Copilot om exakt detta och de håller med mig. Vi riskerar hamna i en slags finansiell entropi.
Hoppet står till att AI leder till ”proletariatets demokrati” där all kunskap är fri, produktionsmedlen gratis, men alla har tappat sin intjäningsförmåga.
Vi får lära oss samarbeta helt enkelt.
