Punkten ”undertecknande av presidentdirektiv” återkommer så gott som dagligen i Donald Trumps almanacka. Hittills har han satt sin svarta tuschpenna under nästan 150 stycken ”executive orders”.
Orden forsar ur Cathy Feingolds mun när hon beskriver allt Trump gjort på förhållandevis kort tid. Avskedat federal personal. Försatt arbetsrättsliga panelen NLRB ur spel. Strypt federala medlingsmyndigheten FMCS. Rivit upp rätten till kollektivavtal i stora delar av den federala sektorn. Sjösatt planer på att lägga ner hela departement och krympa anslagen till vård och utbildning.
Var ni inte förberedda inom fackföreningsrörelsen?
– Jo, vi var medvetna om innehållet i Project 2025, säger Cathy Feingold om tankesmedjan Heritage Foundations hårdföra manifest på över 900 sidor för ett andra trumpskt presidentskap.
Trump själv tog avstånd från Project 2025 under valrörelsen. Han hade absolut ”inget med det att göra”, sa han, samtidigt som han övertygade arbetarklassväljare att han stod på deras sida.
Han hade förvisso motverkat facket och fackliga krav under sin första presidentperiod. Men med tanke på retoriken i kampanjen var det ändå svårt att förutse att den andra perioden skulle bli Project 2025 på anabola steroider, som man säger i AFL-CIO.
Flera av upphovsmännen fick topposter i administrationen och det är möjligt att kartlägga att Trump målmedvetet uppfyllt flera punkter i manifestet. Det finns för all del ordvändningar om högre löner och bättre villkor i texten, i enlighet med en del republikanska politikers tankar, däribland JD Vance. Men samtidigt är tydligt att den gamla högerkapitalismens antipati mot facket består.
Facket slår tillbaka
En ny verklighet råder alltså efter fyra år med Joe Biden – även känd eller ökänd under smeknamnet ”Union Joe”, en av de mest fackföreningsvänliga presidenterna någonsin. Trump har redan rivit upp mycket som Biden genomdrev.
Till exempel regler som gynnade facklig organisering och kollektiva förhandlingar vid federal upphandling.
Vreden har börjat koka ute i landet, framhåller både Cathy Feingold och AFL-CIO-ordföranden Liz Schuler som räknar med ökade medlemstal.
– Miljoner människor är berörda. När ditt land är i kris måste du agera, summerar Cathy Feingold med tillägget att inget av Trumps många beslut bidragit till att stärka arbetsrätt eller miljö.
Hur kan facket slå tillbaka?
– Vi går till domstol. Vi uppvaktar kongressen. Vi mobiliserar. Vi organiserar. Vi har bildat en motpart till DOGE – Department For People That Work For A Living, svarar Cathy Feingold.
Det sistnämnda gäller miljardären Elon Musks så kallade Department For Government Effiency, DOGE, som gått fram som en lie i federala förvaltningen men som ifrågasatts alltmer och redan fått bakläxa i domstol. Musk väntas snart träda tillbaka och ger uttryck för stor bitterhet över att hans (och Teslas) rykte skadats.
Flera fackförbund har gått samman om stämningar mot det de uppfattar som Trumpadministrationens brott mot arbetsrättsliga lagar när tiotusentals federalt anställda sparkades. De begär skadestånd på 500 miljoner dollar.
Facklig splittring kring tullarna
Det faller sig naturligt att fråga Cathy Feingold om hennes internationella kontakter tycker synd om facken i Trumps USA. Hon svarar med att påminna dels om att liknande trender mot exempelvis mångfaldsarbete märks i andra länder, dels om att det spelar roll för resten av världen vem som är president i USA.
– Alla borde vara medvetna om hur snabbt rättigheter kan urholkas, varnar Cathy Feingold.
Beträffande Trumps tullar blir det lite känsligare. Flera stora fackförbund, med några allierade i det demokratiska partiet, har länge vänt sig mot globaliseringen som bidragit till avindustrialiseringen och allt elände som följt i dess spår.
Här bekräftar Cathy Feingold att tullar förvisso kan vara ett verktyg, men att Trumps oberäknelighet och överdrifter bara skapat osäkerhet. Det hade varit bättre att satsa på eftersatt inhemsk industri, menar hon.
Deportationer i fokus för AFL-CIO på första maj
Det råkar vara första maj när vi träffas, så Cathy Feingold måste rusa iväg. USA firar sin egen Labor Day i början av september och normalt är första maj vilken vårdag som helst.
Men inte i år. AFL-CIO och andra fack markerade med demonstrationståg i storstäder runt hela landet, med fokus på invandringspolitiken och i synnerhet två fall: fackmedlemmarna Kilmar Obrego García och Rümeysa Öztürk.
García deporterades till det ökända fängelset Cecot i El Salvador utan rättslig prövning och Öztürk skickades till en av många anläggningar där människor som tagit sig över gränsen illegalt förvaras. Varken García eller Öztürk hade dömts för något brott. Till en början erkände Trumpadministrationen att det var ”ett misstag” att utvisa García.
Foto: Chris Van Hollen
Jennifer Vasquez Sura, Garcías hustru, höll tal i en park framför Vita huset den första maj.
– Den högsta domstolen i vårt land fastslog att Kilmar måste få komma hem. Varför dröjer det? Det räcker nu. Sluta leka med min mans liv i ert politiska spel, sade Jennifer Vasquez Sura.
Hon syftade på HD-domen om att administrationen bör ”underlätta” Garcías återvändande. Något kretsen kring Trump hittills struntat i med hänvisning till att El Salvadors president vägrar. Detaljerna om vilka villkor, till exempel kostnaderna, som ingår i avtalet om hyra fängelseplatser är inte offentliga.