Dagens diskrimineringslagstiftning bygger på att den som diskrimineras ska kunna utkräva ett skadestånd och att verksamheter därmed ska avskräckas från negativ särbehandling.
– Hela regelverket har handlat om att vi behöver en enskild som lider skada. Det innebär att man tvingar någon att alltid bråka och säga ”hej, det är jag som är diskriminerad.” Det har vi tagit intryck av, säger Thomas Bull, som varit utredare för den statliga utredningen Ett utökat skydd mot diskriminering.
Det innebär också att den som inte personligen utsätts för diskriminering, exempelvis om ett företag i en jobbannons på sociala medier antyder att personer av ett visst kön, religion eller sexuell läggning inte är välkomna att söka ett jobb, inte kan anmäla saken.
Vem som helst ska kunna anmäla
Det vill den statliga utredningen ändra på. Den föreslår därför att ett diskriminerande uttalande ska kunna anmälas till Diskrimineringsombudsmannen, DO, av vem som helst. Sedan kan DO avgöra om verksamheten ska åläggas att ta bort uttalandet. Om den inte gör det ska ett vite kunna utdömas.
– Det huvudsakliga skälet till varför vi lägger det här förslaget är att många människor kan bli avskräckta från att söka jobb eller vård om man får höra att till exempel arbetsgivare säger i olika sammanhang att ”vi anställer inte muslimer” eller ”vi vill inte ha homosexuella som jobbar här”, även om det inte är riktat mot en speciell person, säger Thomas Bull.
Många människor kan bli avskräckta från att söka jobb eller vård
Att DO ska få rätt att säga till att ett uttalande ska tas bort från sociala medier innebär vissa inskränkningar i yttrandefriheten, anser utredningen. Den går dock inte så långt som att föreslå att den även ska gälla för uttalanden publicerade i medier som omfattas av tryckfrihets- eller yttrandefrihetsgrundlagen och har en ansvarig utgivare. Det innebär att en annons på twitter går att anmäla, men inte samma jobbannons om den publiceras i DN.
– Vi har inga möjligheter att föreslå grundlagsändringar i den här utredningen, men vi har uttryckt oss lite försiktigt att, om man i framtiden tycker att det behövs skulle man kunna se över det, säger Thomas Bull.
Dagens regler kommer att finnas kvar så att den som drabbas enskilt också kan anmäla och få skadestånd.
Ska förebygga trakasserier från utomstående
Utredningen föreslår också att arbetsgivaren ska få ett visst ansvar för att motverka trakasserier och sexuella trakasserier mot anställda från kunder, patienter och andra utomstående.
”Utgångspunkten i våra direktiv är att ingen anställd ska behöva utstå trakasserier och hot på sin arbetsplats utifrån diskrimineringsgrunderna”, skriver utredningen.
Däremot går den inte lika långt som TCO hade önskat.
– Vissa mindre förbättringar föreslås, även om vi hoppades på mer av denna utredning, säger Lise Donovan, jurist vid TCO.
Vi hoppades på mer av denna utredning
– Utredningen föreslår en viss förstärkning i diskrimineringslagen när det gäller trakasserier och sexuella trakasserier från tredje man, och det är bra. Men det gäller bara en ändring avseende aktiva åtgärder och krav på riktlinjer och rutiner, och inte samma utrednings- och åtgärdsskyldighet vid trakasserier från tredje man som mellan arbetstagare, vilket vi har föreslagit, säger hon.
Varför föreslår ni inte att arbetsgivaren ska ha samma skyldighet att skydda de anställda mot sexuella trakasserier från utomstående som från andra anställda?
– Vi har vänt och vridit på den där frågan flera gånger och landat i den begränsade approachen, eftersom det gäller väldigt många typer av verksamheter, som restauranger, inom vården och i butiker, säger Thomas Bull.
– Rent strikt har arbetsgivaren ganska goda möjligheter att se till att de anställda sköter sig mot varandra och kan också genom chefer och anställda se till att de följer reglerna. Men det är något svårare för en arbetsgivare att kontrollera vad kunder, eller patienter som kommer och går, gör.
Trakasserier mot unga kvinnor väldigt omfattande
Däremot ska arbetsgivaren enligt förslaget tvingas ta fram riktlinjer och rutiner.
– Vi lägger ett visst ansvar på arbetsgivaren, framför allt i det förebyggande arbetet. Om man som arbetsgivare vet att det förekommer ska man se till att personer inte jobbar ensamma eller att det inte finns ytor som är skilda från insyn. Det är viktigt att man skyddar de anställda så långt som möjligt och vårt underlag visar att sexuella trakasserier från tredje man, framför allt mot unga kvinnor, är väldigt omfattande.
– Och det går redan i dag för en restaurangägare att säga till en gäst att ”nu är du inte välkommen, nu håller du på att tafsa på våra servitriser, du är full och dum”, säger Thomas Bull.
Är det här ett sätt att hjälpa människor att få mer civilkurage och göra det lättare för dem att säga till när de ser att andra diskrimineras?
– Jag har inte tänkt på det så, men ja, det kan nog i bästa fall hjälpa folk att ha lite ryggrad, säger Thomas Bull.
Privata utförare ska ha samma ansvar
Ytterligare ett förslag i utredningen är att alla myndigheter ska få samma utökade ansvar att motverka diskriminering. I dag har vissa myndigheter, exempelvis Skatteverket och Polisen, bara ett utökat ansvar att inte diskriminera i sitt bemötande gentemot allmänheten.
– Är det rimligt? Ska inte till exempel polisen arbeta mot diskriminering när det gäller andra frågor än bemötande? Vi anser att det blir en underlig diskrepans och att arbetet mot diskriminering bör gälla i alla avseenden, till exempel även när det gäller handläggning och beslutsfattande, säger Thomas Bull.
Förvaltningsuppdrag som läggs ut på privata entreprenörer föreslås omfattas av samma regler som om de hade utförts av det offentliga.
– Annars skulle det halta på ett sätt som vi inte tycker är särskilt snyggt. Om till exempel polisen har en sådan regel och många uppdrag i praktiken utförs av ordningsvakter som förordnas av polisen utövar de offentlig makt på polisens uppdrag.
Två traditioner som möts
Är det något som har förvånat dig som utredare under utredningens gång?
– Det är ett ganska speciellt område när man som utredare möter det. Det handlar om arbetsrätt och arbetsmiljöfrågor å ena sidan, där parterna på arbetsmarknaden har starka intressen och det är ett perspektiv som är väldigt tydligt. Å andra sidan finns ett annat väldigt tydligt perspektiv och det är mänskliga rättigheter, där man inte kan förhandla. Mänskliga rättigheter är i någon mån absoluta, de kan man inte förhandla med facket om, säger Thomas Bull och fortsätter:
– Det är två olika traditioner som möts på det här området, det har varit intressant att diskutera med de inblandade.
Det är inte självklart att det är en uppdelning som måste bestå över tid.
Thomas Bull tar som exempel upp Arbetsmiljöverket som har 600 anställda och kontrollerar allt från kemikalier till ljudnivåer och diskriminering. Och DO, som är en betydligt mindre myndighet som håller på med diskrimineringsfrågor specifikt.
– Det är inte självklart att det är en uppdelning som måste bestå över tid, men det har historiska förklaringar.
Tror du att det är därför som Magdalena Andersson har gett arbetsmarknadsministern ansvaret för jämställdhetsfrågorna också?
– Haha, det låter lite bestickande, men det har jag ingen koll på.