Att en stor andel av Sveriges arbetsstyrka, och då i synnerhet personer verksamma inom tjänstemannayrken, har arbetat på distans under coronapandemin har medfört stora omställningar för såväl enskilda individer som företag och organisationer.
En aspekt av detta som än så länge inte har ägnat någon större uppmärksamhet är i vilken utsträckning det arbetsmiljöproblem som sexuella trakasserier utgör har påverkats av hemarbetespåbuden. Och hur situationen nu utvecklas när allt fler går tillbaka till att arbeta både hemifrån och på kontoret.
För att göra sig en bild av situationen har Kantar Sifo på uppdrag av Arbetsvärlden genomfört en kartläggning i vilken 1 000 personer yrkesverksamma inom tjänstemannayrken fått svara på frågor relaterade till sexuella trakasserier på jobbet.
Att döma av studiens resultat så har problemet på intet vis suddats ut som en följd av hemarbetet.
De flesta utsattes i digitala sammanhang
Sex procent av tjänstemännen uppger att de vid något tillfälle blivit utsatta för sexuella trakasserier i samband med arbetet under pandemin. Vidare upplever de flesta av tjänstemännen, 67 procent, att problemet med sexuella trakasserier varken ökat eller minskat – och detta trots att 97 procent av dem uppger att de i högre grad än tidigare jobbat hemifrån under den aktuella perioden.
Sammantaget säger sig 52 procent av de tillfrågade ha jobbat huvudsakligen eller mer på distans än på sin fysiska arbetsplats under pandemin.
Man är väsentligt mer ensam när man blir utsatt digitalt
Kantar Sifos siffror tyder på att de sexuella trakasserierna under pandemin har följt med tjänstemännen in i deras hem. Av de som blivit utsatta svarar 46 procent att de sexuella trakasserierna ägt rum i ett digitalt sammanhang, och ytterligare 10 procent uppger att de har blivit utsatta i såväl digitala som fysiska kontexter. Totalt är det alltså 56 procent av dem som utsatts som gjort det i ett digitalt sammanhang. Exempelvis kan det röra sig om att få insinuerande frågor om vad man har på underkroppen när man sitter i ett digitalt möte.
46 procent av de tillfrågade kvinnorna som blivit utsatta för sexuella trakasserier uppger att de blev det av en kollega; 34 procent av de utsatta männen svarar detsamma. De vanligaste förövarkategorierna därefter, för både män och kvinnor, är ”kund eller extern part” (16 procent) och den utsattes chef (12 procent).
Unga kvinnor är extra utsatta
Bland kvinnor i åldersgruppen 18-29 är det 8 procent som uppger att de blivit utsatt för sexuella trakasserier under pandemin.
Fem procent av alla kvinnor i den åldern att de tagit emot mejl eller sms som de upplevt som sexuellt stötande och två procent av dem har varit med om att någon tvingat sig till en sexuell handling av dem i samband med arbetet.
Vidare har tre procent av de tillfrågade kvinnorna i åldersspannet 18 till 29 under pandemin varit med om att någon, på ett sätt som de funnit sexuellt stötande, visat delar av sin kropp för dem på arbetstid. Därtill har två procent av dem varit föremål för sexuella inviter för att de ska få fördelar i sitt arbete.
Att just unga kvinnor i högst utsträckning utsätts för sexuella trakasserier stämmer överens med till exempel Arbetsmiljöverkets studier över sexuella trakasserier på jobbet, varav den senaste visade att var fjärde ung kvinna någon gång blivit utsatt för sexuella trakasserier på sin arbetsplats.
Om det dessutom är så att man har en våldssituation hemma så kan en fysisk arbetsmiljö i sig vara en trygghet
De tillfrågade tjänstemännen har också ombetts att svara på om de tror att sexuella trakasserier på jobbet kommer att öka eller minska om hybridarbete blir vanligare efter pandemin. Enligt svaren tror 14 procent att det kommer att minska, medan nio procent i stället tror att en ökning kommer att ske.
50 procent är av meningen att situationen antagligen inte kommer att förändras åt det ena eller andra hållet.
Hemarbete kan öka isoleringen
Fredrik Bondestam, föreståndare för Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet, är inte särskilt förvånad över att problemet med sexuella trakasserier alltjämt lever vidare när tjänstemännens arbete förflyttas till deras egna hem.
Han säger att risken är att de som utsätts digitalt riskerar att känna sig än mer utsatta i sådana sammanhang än på den fysiska arbetsplatsen.
– Man är väsentligt mer ensam när man blir utsatt digitalt. Detta eftersom det kollegiala stödet finns längre bort, och över lag är det mitt intryck att människors kontakt med sina kollegor minskat under pandemin, säger Fredrik Bondestam och fortsätter:
Som medarbetare kan man ha olika sätt att förstå den digitala arbetsmiljö, vilka beteenden som är att betrakta som gränslösa
– Även om den rent fysiska utsattheten av icke önskvärda sexuella handlingar kommer att minska när vi arbetar på distans, så betyder det inte att det känns mindre fysiskt när man blir utsatt digitalt. Det är lätt att tro att distansarbetet skulle kunna stärka folks känsla av kroppslig integritet, eftersom man potentiellt bara kan stänga av skärmen om man utsätts, men även det kan vara svårt, säger Fredrik Bondestam.
Ökade skyldigheter för arbetsgivare
Han säger att i den mån det är möjligt så är det bra om den som utsätts för sexuella trakasserier digitalt dokumenterar vad som har hänt.
Men han påpekar att det ofta kan vara svårt, eftersom trakasserierna i digitala rum kan komma väldigt plötsligt och att det ibland bara rör sig om antydningar som man svårligen kan bevisa har ägt rum. Inte desto mindre kan dessa subtila trakasserier skapa stort obehag hos den utsatte.
– Om det dessutom är så att man har en våldssituation hemma så kan en fysisk arbetsmiljö i sig vara en trygghet. Så risken är att vissa personer av det här skälet upplever utsatthet inom såväl sin arbetsmiljö som hemma, utan att ens chefer har någon insyn i problematiken.
Fredrik Bondestam säger att distansarbetet, i den mån det fortsätter efter pandemin, ställer krav på chefer och arbetsledningar att följa upp sina medarbetares välmående.
– Som medarbetare kan man ha olika sätt att förstå den digitala arbetsmiljö, vad som förväntas av oss i den och vilka beteenden som är att betrakta som gränslösa. Som arbetsgivare har man en skyldighet att skapa tydliga rutiner för detta. Och eftersom arbetsmiljön är placerad hemma har man en skyldighet att ställa frågor om hur det funkar och stämma av med medarbetarna om de känner sig trygga med att arbeta hemma.