Industrifackens krav på en särskild höjning av lägsta lönerna i avtalet kommer påverka förhållandevis få i Unionen. Däremot kan det få stor betydelse för lågavlönade LO-medlemmar.
− Det handlar om solidaritet. Vi värna om dem som påverkas allra mest av den höga inflationen, säger Unionens förhandlingschef Martin Wästfelt.
Det är runt 1 procent − ungefär 6 000 − av Unionens medlemmar som kommer att påverkas direkt av en ökning av avtalets lägsta lön. De allra flesta har betydligt högre lön än avtalets lägsta lön och det är enligt Martin Wästfelt helt i linje med Unionens strävan att lönen ska vara individuell och differentierad.
Han tillägger att en höjning av avtalens lägsta lön får stor effekt för Unionen-medlemmar som arbetar på exempelvis callcenter på olika avtalsområden.

Bakom resonemangen finns tanken att industrins avtal blir styrande − ett normerande märke − för alla andra på arbetsmarknaden. Veli-Pekka Säikälä, avtalssekreterare säger:
− Det är klart att vi ställer kravet för att påverka LO-förbundens avtal också. Vi är glada att tjänstemannafacken i industrin ställer upp på det här.
IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikälä säger att höjda lägsta löner får stor betydelse på tvätteriavtalet, för några tusen metallarbetare på Teknikavtalet samt för bland annat Hotell och restaurangfacket och Handels.

Malin Ackholt, ordförande för Hotell och Restaurangfacket, berättar att en stor del av branschens anställda betalas med avtalets minimilöner − som motsvarar lägstalöner, eller har löner som ligger nära dessa. Förbundet har prioriterat höjda lägstalöner i många avtalsrörelser.
Teknikföretagens förhandlingschef Tomas Undin vill inte kommentera kravet på höjda lägstalöner nu utan hänvisar till vad han sagt tidigare. På en presskonferens före jul vände han sig mot kravet:
− När det gäller anställda som har svårt att klara sig kan inte arbetsgivarna ta det fulla ansvaret för dem.
Olika bud om kostnaden
Tomas Undin säger att låglönesatsningarna gör att de nya avtalen kommer kosta mellan 4,4 procent och 5,2 procent – om man utgår från de krav facken ställer. Och då är LOs krav på ett krontalspåslag på 1 192 kronor för dem med en månadslön under 27 100 kronor medräknat.
Unionens Martin Wästfelt säger att höjningen av lägstlöner i Unionen ryms inom ramen på 4,4 procent. IF Metalls Veli-Pekka Säikkälä har kommit fram till att kostnaden för arbetsgivaren kan bli upp mot 5 procent på vissa avtalsområden.
− Märket kostar mer på områden med många lågavlönade. Det är extra viktigt att stå upp för dem i dessa tider, säger IF Metalls avtalssekreterare.
Ovanligt krav
Kravet på en höjning på 1600 kronor i månaden av avtalets lägsta lön är ovanligt för industrifacken. År 2007 lyfte dock Facken inom industrin fram ett liknande krav − höjning av lägsta lönerna med 1 400 kronor. Förhandlingsresultatet var en ökning med 1 100 kronor.
− Effekten kanske inte var dramatisk men det var en viktig förändring, säger Martin Wästfelt.
Martin Wästfelt tror att en ordentlig höjning av avtalets lägsta löner kommer få betydelse för hela den privata arbetsmarknaden. Dessutom får den direkt effekt för dem med de kommande etableringsjobben, som är ett nytt anställningsstöd för nyanlända och långtidsarbetslösa. Deras ersättning ska motsvara avtalets lägsta lön.
Låglönesatsning kan smitta av sig
Däremot får höjda lägsta löner inget direkt genomslag bland de andra tjänstemannafacken. Många har inga bestämmelser om lägstalöner i sina avtal medan andra inte har några medlemmar som har löner i närheten av avtalets lägstalön.
Fackförbundet ST har inga konstruktioner med lägsta löner i sina avtal. Men Åsa Erba Stenhammar, förhandlingschef hos fackförbundet ST, säger att ST inte bara tittar på märkets nivå utan också kan vilja använda industriöverenskommelsens innehåll. Som exempel tar hon flexpension. Om då industrins parter avsätter ett visst procenttal till flexpension så kan ST sträva efter att ta över detta.

Åsa Erba Stenhammar kan tänka sig att ST kan komma att använda en låglönesatsning som höjda lägsta löner på samma sätt. Och kräva ett visst krontalspåslag för lågavlönade istället för procentpåslag. ST kallar det krontalsskiva och har använt kravet flera gånger.
ST är ett vertikalt förbund − facket strävar efter att organisera alla på en arbetsplats. Bland fackets låglönegrupper finns tågvärdar och de som tar hand om bagage på flygplatser.
Lokala parter avgör
På områden med sifferlösa avtal, som bland annat finns hos Vårdförbundet, Finansförbundet och Vision, får en höjning av lägsta lönerna ingen direkt betydelse.
Visions biträdande förhandlingschef Oskar Pettersson förklarar att Vision centralt inte fastställer några siffror i sina krav gentemot SKR − Sveriges Kommuner och Regioner. Just nu förhandlar Vision med bland annat Svenska kyrkan. I dessa förhandlingar har Vision centrala lönekrav men inga krav på låglönesatsningar. Nästa år kommer Vision förhandla med arbetsgivarna i. Då handlar det bland annat om tandhygienister och medicinska sekreterare som har låga löner.
− Vi kommer analysera läget inför förhandlingarna. Hittills har vi inte sett att det behövs några särskilda metoder för att få upp dem med låga löner. Det är de lokala parterna som fastställer lönen utan central fastställda lönekrav, säger Oskar Pettersson.
Industrins överenskommelse märke vid konflikt
Veli-Pekka Säikälä, IF Metall, tycker det är svårt att säga om ett märke med höjda lägsta löner kan påverka ett sifferlöst avtal utan lägsta löner. Men han menar att parterna på ett avtalsområde med sifferlöst avtal ändå utgår från märket. Och han tillägger att Medlingsinstitutet har industrins överenskommelse som märke vid en konflikt − även om det rör sig om ett sifferlöst avtal.
Medlarna flexibla
Till sist handlar det om vad märket är och vad man kan använda det till. Kan ett fack peka på en låglönesatsning och hävda att det är en del av märket?

− Märket är det parterna är överens om, säger Irene Wennemo, Medlingsinstitutets generaldirektör. Och hon tillägger att märket måste funka på alla avtalsområden.
Men om parterna inte är överens så kan det bli svårare. En grund är i alla fall att det är en ram för kostnadsökningar. Det sägs att Opos − industrimedlarna − är lite flexibla och säger att det kanske inte gäller till sista hundradelsprocent och öppnar på så vis för större påslag för dem med låg lön.