− Aptiten är rätt stor på en del ställen, säger Tomas Undin, förhandlingschef hos Teknikföretagen och han förklarar att bilden av de höga lokala lönekraven bygger på rapporter från de stora industriföretagen.
− Vi tecknar avtal centralt som betalar för fredsplikten. Därefter förhandlar de lokala parterna utan att vi lägger oss. De är vuxna att fatta egna beslut, säger Teknikföretagens Tomas Undin.
Martin Wästfelt är förhandlingschef hos Unionen. Han säger:
− Jag ska inte säga emot Tomas Undin om de lokala kraven. Våra lokala avtal är utformade så att de lokala parterna kan föra reella förhandlingar utifrån hur det går för företaget.
Det centrala avtalet är bara siffror.
Petter Hällberg, Medlingsinstitutet
Han vill dock inte berätta vilka lönekrav Unionenklubbarna ställer, men han säger att det går bra för många företag nu medan det även finns arbetsgivare som försöker övertala facket att slå samman det centrala avtalets två lönerevisoner till en.
Just över märket på livsmedelsområdet
Det dröjer innan de flesta lokala förhandlingarna är klara. Martin Wästfelt berättar dock att för en del klubbar på livsmedelsområdet är de lokala förhandlingarna avslutade. De har ingått lokala överenskommelser som ligger några hundradels procentenheter över märket.
I fortsättningen ska vi växla upp lönekraven.
Veli-Pekka Säikkälä, IF Metall
Det centrala avtalet innebär kostnadsökningar för arbetsgivarna på 7,4 procent under två år med start 1 april i år. De centrala påslagen under det första avtalsåret är 4,1 procent och 3,3 procent andra året och det är detta som ses som märket för resten av arbetsmarknaden.
Det lokala avtalet på Scania omfattar alla metallarbetare i Scania-koncernen och löneökningarna med 5,1 procent gäller det första avtalsåret.
Påverkar mindre industriföretag
Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare hos IF Metall, tycker inte det är underligt om klubbarna ställer krav på höga lönehöjningar utöver det centrala avtalet.
− Går det väl för företaget är det inget konstigt att ställa lokala lönekrav också, säger han.
Veli-Pekka Säikkälä tror att det lokala avtalet på Scania kommer att få betydelse för tjänstemännen på företaget och avtalet kommer också att påverka lönesättningen på alla mindre industriföretagen kring Scanias anläggningar.
Begränsad löneglidning efter 90-talet
Han berättar att det fanns en ambition när industriavtalets ingicks på 90-talet att minska de lokala påslagens del av löneökningarna. Han säger att syftet var att inte öka löneskillnaderna och att öka reallönen samt att stärka företagens konkurrenskraft. Veli-Pekka Säikkälä tillägger att löneglidningen − de lokala påslagen − varit liten efter finanskraschen 2008.
Du ska inte ställa en sådan fråga till mig.
Tomas Undin, Teknikföretagen
Ökad löneglidning efter 2020
Petter Hällberg jobbar med konjunkturlönestatistik på Medlingsinstitutet. Han har samma bild av löneutvecklingen efter finanskraschen, men han tillägger att under den senaste avtalsperioden − under tiden efter 2020 − har löneglidningen ökat och de utbetalda lönerna har ökat med 0,5 procentenheter mer än de centrala avtalet och under den allra sista tiden har de verkliga löneökningarna varit 3 procent medan de centrala avtalen föreskrivit 2 procent.
− Det centrala avtalet är bara siffror. I och med den lokala lönebildningen vet de anställda vad de verkligen får i lönelyft, säger Petter Hällberg.
Arbetare inom teknik vinnare
Petter Hällberg ser en svag grad med ökad löneglidning och den sker framför allt bland privata tjänstemän. IF Metalls Veli-Pekka Säikkälä ser en liknande för industriarbetarna. Han pekar på att arbetarnas löneökningar på Teknikområdet förra året var 1,5 procentenheter högre än de centralt avtalade ökningarna. Han vill dock inte spå om utgången i de lokala förhandlingarna i år.
Ställde facken för låga krav?
Det centrala avtalet innebär att facken fick ut 93 procent av sitt krav på 4,4 procent. Tidigare har genomsnittet för avtalsutfallet var 76 procent av fackens krav. Frågan är om facken hade ett för lågt krav.
− Nej, kraven var på rätt nivå. Vi tror på en långsiktig modell och ställer krav utifrån den och våra analyser, säger Unionens Martin Wästfelt.
Veli-Pekka Säikkälä tycker det är en konstig jämförelse. Förhandlingar går inte att göra om till statistiska beräkningar.
− Förhandlingsresultatet visar snarare att vi var bättre än arbetsgivarnas företrädare att bedöma vad industrin klarar, säger IF Metalls avtalssekreterare.
Arbetsgivarnas Tomas Undin är inte riktigt bekväm med frågan.
− Du ska inte ställa en sådan fråga till mig.
Petter Hällberg på Medlingsinstitutet tycker inte att den andel som facken fått ut är anmärkningsvärd. Han pekar på avtalsrörelsen 2007 då facken fick ut 87 procent av sitt krav.
Dryga tre procents löneökningar framöver
IF Metalls Veli-Pekka Säikkälä vill också peka på att det var viktigt att få 3,3 procent det andra avtalsåret.
− I fortsättningen ska vi växla upp lönekraven. Efter finanskraschen har kraven legat under och kring 2 procent. I fortsättningen kan vi tänka oss dryga 3 procent som en utgångspunkt för lönehöjningarna.