Den fråga som Danmark vill ha prövad är om direktivet om minimilöner strider mot EU:s grundfördrag och dess förbud för lagstiftning i frågor som rör medlemsländernas löneförhållanden.
Domstolsärendet kommer att ta tid. Normalt sätt kan det ta år att avgöra mål, men exakt hur lång tid det tar i detta fall vet man inte, enligt uppgifter från Arbetsmarknadsdepartementet.
Senast den 15 november nästa år ska medlemsstaterna ha införlivat reglerna om minimilöner i sin lagstiftning. Frågan är om EU-domstolen hunnit avgöra målet innan dess.
Medan Danmark och Sverige vill ha direktivet ogiltigförklarat, välkomnar den stora majoriteten av medlemsländerna regleringen av minimilönerna. När frågan var avgjord hyllades beslutet som historiskt.
Det kallades också det hittills viktigaste steget i förverkligandet av den sociala pelaren, som vid sidan av den fria marknaden ska skapa en social och trygg gemenskap för EU-medborgarna.
Det är mot detta som Danmark tar strid med stöd av Sverige. Båda länderna anser att direktivet hotar de nordiska arbetsmarknadsmodellerna, som är ledande när det gäller generera höga löner och god välfärd.
På andra sidan skranket i domstolen står ministerrådet och Europaparlamentet som ska försvara sitt direktiv.
Svenskt stöd till Danmark
I Regeringskansliet är man än så länge mycket fåordig i hur det svenska stödet ska utformas. Sverige är ännu inte godkänd som intervenerande part på Danmarks sida av EU-domstolen, men det är enbart en formalitet, uppger man.
Syftet med den svenska interventionen är att stärka och förbättra Danmark ställning i målet, enligt Arbetsmarknadsdepartementet.
Hur Sverige ska argumentera i målet blir offentligt först framåt hösten när handlingarna lämnas in till EU-domstolen.
Även om de svenska argumenten inte är publika ännu ges en viss vägledning om vad striden kommer att handla om i Danmarks stämningsansökan.
I första hand kräver Danmark att domstolen ska ogiltigförklara direktivet. Hela direktivet innebär ett ingrepp i fastställandet av lönenivåer i medlemsstaterna och berör även föreningsrätten, hävdar danskarna och hänvisar till artikel 153.5 i EU:s grundfördrag. Punkt 5 förbjuder gemensam lagstiftning på området.
Inom EU-administrationen görs en annan tolkning av direktivets rättsliga grund. Det visade sig redan för två år sedan när ministerrådets rättstjänst kom med ett utlåtande om de juridiska möjligheterna för en EU-lagstiftning om minimilöner.
Där konstaterade de höga EU-juristerna att artikel 153.5 måste tolkas mycket restriktivt annars skulle EU få stora svårigheter med all lagstiftning som rör arbetsmarknaden.
Syftet med den svenska interventionen är att stärka och förbättra Danmarks ställning i målet.
Tjänsteman på Arbetsmarknadsdepartementet
Juristerna gav också grönt ljus till direktivet, eftersom det inte ålägger medlemsländer att garantera alla arbetstagare minimilöneskydd. Det sätter heller inte nivåerna på några löner, utan fastställer bara en procedur för hur de lägsta lönerna på arbetsmarknaden ska fastställas, framhöll de.
Att en stor del av målet sannolikt lär kretsa kring bedömningen av dessa frågor är ingen vild gissning.
Beslut på fel sätt hindrar vetorätt
Men Danmark menar också att beslutet om direktivet i ministerrådet har skett på fel sätt. Det finns delar i direktivet som gör att de borde ha beslutats i enhällighet, vilket skulle ha gett varje medlemsland veto mot beslutet.
Danmark har även ett yrkande i andra hand ifall deras huvudsakliga invändning faller. I andra hand vill danskarna att domstolen underkänner två delar i direktivets artikel 4, som tar upp främjande av förhandlingar om kollektivavtal.
En del som Danmark vill ta bort handlar om skydd av den som deltar i kollektiva förhandlingar, en annan del om plikten att upprätta en handlingsplan till stöd för kollektiva förhandlingar om avtalstäckningen understiger 80 procent av arbetskraften.
I en analys i nyhetsbrevet EU & Arbetsrätt sägs att framtiden får utvisa om det finns några särskilda skäl till varför Danmark valt just dessa invändningar mot delar av artikel 4 och inte hela artikeln.
Det är väldigt ovanligt att EU-domstolen ogiltigförklarar ett direktiv, konstaterar docent Erik Sinander vid Stockholms universitet. Ett sällsynt exempel är ogiltigförklarandet av datalagringsdirektivet för snart tio år sedan.
I svensk arbetsrätt kan inte parter intervenera i varandras mål, men i EU-rätten är det ett framträdande inslag.
– Anledningen är att vissa aktörer ska få ge sin syn på saken i mål som har relevans för dem och som de är berörda av. Det är lite olika regler som gäller för olika aktörer och olika måltyper, säger han till Arbetsvärlden.
Läs Arbetsvärldens samlade bevakning av minimilönerna här.