Sedan 2018 har Tillväxtverket haft fyra regeringsuppdrag om att ta fram enklare vägar till jobb och förbättra kompetensförsörjningen inom näringslivet. Detta genom projekt riktade till bland andra utrikes födda kvinnor och nyanlända akademiker.
Nu är uppdragen slutförda och utvärderade i rapporten Näringslivets kompetensförsörjning och enklare väg till jobb. Totalt blev det 55 projekt till en kostnad av 200 miljoner kronor.
Enligt rapporten har många av projekten både bra relevans och måluppfyllelse.
Eva Johansson, handläggare på Tillväxtverket är nöjd.
– Totalt har 5 530 personer deltagit och 2 200 företag varit involverade.
Ingen uppföljning i sikte
Cirka tre tusen femhundra personer har fått anställning i anslutning till projektdeltagandet. Men om det är bestående jobb kan hon inte uttala sig om.
– Vi tror att en stor del inneburit bestående jobb.
Någon uppföljning av projekten planerar dock Tillväxtverket inte.
– Våra uppdrag är slutförda, så vi har inte förutsättningar att göra det.
Min gissning är att många av projekten bygger på tankar som förmodligen är vettiga
Ett projekt som redovisar många anställningar är Jobbsprånget. Ett program där nyanlända akademiker erbjuds fyra månaders praktik för att tillvarata kompetens och påskynda introduktionen på arbetsmarknaden.
– Av de 1 351 personer som genomfört eller påbörjat praktik har cirka 70 procent också fått jobb efteråt.
Jobbsprång kan användas för alla grupper
Arbetssättet i Jobbsprånget, berättar Eva Johansson, bygger på att man väljer varandra utifrån kompetenser och vilja. Projektet tror hon kan skalas upp och utvidgas till andra målgrupper.
– Det finns ingenting som säger att Jobbsprånget bara fungerar för akademiker. Det skulle lika gärna kunna vara målare.
Skulle det kunna användas för gruppen utrikes födda kvinnor som ni också arbetat med?
– I Jobbsprånget är drygt femtio procent av deltagarna utrikes födda kvinnor. Men de deltar och får jobb i kraft av sin kompetens.
Vi tror att en stor del inneburit bestående jobb
Även om siffror saknas för om projekten skapat varaktiga jobb framhåller Eva Johansson en rad erfarenheter att ta vidare från projekten. Som att arbetsgivare och projektansvariga varit med i urvals- och rekryteringsprocessen.
– Här har det gjorts ett gediget grundarbete, till skillnad från om arbetsförmedlingen placerar ut någon.
Andra viktiga erfarenheter är att:
* samarbeta företagsnära, och att projektägarna är etablerade aktörer,
* använda utbildningar och insatser som redan finns,
* försäkra sig om att det finns ett reellt kompetensbehov hos både arbetsgivare och arbetssökande, och som kan leda till en anställning.
– Att det är på riktigt.
Kommer inte att ta tillvara projektresultat
Sist men inte minst lyfter Eva Johansson fram språket.
– Ibland ställs för höga språkkrav för att komma in på arbetsmarknaden, här måste man kunna kompromissa.
Vad händer nu?
– Näringsdepartementet har fått slutrapporten. Frågan är nu hos dem.
Den grundläggande frågan om vilka effekter projekten haft kan de inte besvara
Kommer de att tillvarata de lyckade projektresultaten?
– Inte på kort sikt tror jag. Men på längre sikt måste myndigheter, kommuner och näringsliv arbeta närmare varandra eftersom efterfrågan på kompetens är stor, säger Eva Johansson.
Slutrapporten riktar skarp kritik mot Arbetsförmedlingen, mot att deras processer och regelverk ”försvårat eller till och med utgjort betydande hinder för projektverksamheten”.
Vad betyder det?
– När något i ett projekt blev för likt det Arbetsförmedlingen upphandlat kunde de inte skicka deltagare till våra projekt, eftersom det bröt mot upphandlingen. Därför har det varit svårt att driva våra projekt vid sidan av Arbetsförmedlingen.
Går inte att utvärdera resultaten
Problemet Eva Johansson pekar på hänger samman med regeringens reformering av Arbetsförmedlingen.
IFAU har precis förklarat att det saknas forskningsstöd för att reformeringen skulle leda till en effektivare arbetsmarknadspolitisk verksamhet. Vad säger då Anders Forslund, professor emeritus vid IFAU: kan Tillväxtverkets projekt bidra till en effektivare arbetsmarknadspolitisk verksamhet?
– IFAU:s stående kritik mot projekt är att de genomförs på ett sätt så att de inte går att utvärdera, därmed finns ingen kunskap om insatserna, säger Anders Forslund.
Problemet är alltså att vi inte vet?
– Ja. Och samma sak med Tillväxtverkets rapport, där finns heller ingen utvärdering. Den grundläggande frågan om vilka effekter projekten haft kan de inte besvara.
Man måste tänka till innan man genomför försök så att de genomförs på ett sådant sätt att de går att utvärdera
Men kan projekten ändå leda till bestående arbeten?
– Det kan man inte säga eftersom de inte genomförts på ett sätt som kan utvärderas.
Går det att skala upp projekten?
– Det är klart man kan skala upp saker, men man kan inte säga något om effekterna.
Vet inte vad som varit bra eller dåligt
För det behövs en bättre uppföljning och kartläggning av projekten, menar Anders Forslund.
– Man måste tänka till innan man genomför försök så att de genomförs på ett sådant sätt att de går att utvärdera.
Har sådana här korta projekt med få deltagare någon egentlig betydelse då för arbetsmarknaden?
– Min gissning är att många av projekten bygger på tankar som förmodligen är vettiga och skulle gå att skala upp. Men vi vet inte vad som varit bra och vad som inte varit bra, och därmed är det svårt att ha en uppfattning om vad som borde skalas upp, säger Anders Forslund.