Sopsäckar och färgglada regnponchos har inom äldreomsorgen nu ersatts av riktiga skyddsrockar.
Men fackliga företrädare för Vårdförbundet och fackförbundet Kommunal uppger att även om tillgången till skyddsutrustning förbättrats finns det problem på många håll.
− Tyvärr är det så att på många arbetsplatser fungerar det, på många andra fungerar det inte, säger Eva-Marie Larsson, ombudsman på Fackförbundet Kommunal.
Hon berättar att det förekommer att undersköterskor får tillverka egna skydd som visir.
Exempelvis har personalen på äldreboendet Forsgläntan i Gällivare tvingats skydda sig mot Corona med munskydd av dammsugarpåsar, och visir av overheadpapper, avslöjade Expressen på onsdagen. Fem av nio boende (en avdelning) dog av covid-19 dog inom loppet av ungefär två veckor.
Vårdförbundet anser att Världshälsoorganisationens linje ska följas i den omstridda frågan om sjuksköterskor och undersköterskor som vårdar covid-19-patienter närmare än två meter inom omsorgsverksamheten alltid ska få bära munskydd under visiret. En rekommendation som skiljer sig från Folkhälsomyndighetens (mer om det nedan).
− Vår officiella inställning är som WHO säger, att om det är misstänkt eller bekräftad covid19 så är det full skyddsutrustning som gäller, visir och munskydd med mera. Jobbar du i äldreomsorgen så jobbar du alltid nära patient, det vill säga utrustning behövs, uppger presschefen Anna Olsson för Arbetsvärlden.
Därmed delar Vårdförbundet nu Fackförbundet Kommunals syn i frågan. Kommunal tog tidigt strid i frågan om munskydden.
Det har också funnits arbetsplatser där man låst in utrustning.
40 procent från äldreomsorgen
Arbetsmiljöverket har hittills fått in 452 anmälningar från arbetsgivarna om allvarliga arbetsmiljötillbud som rör anställda i på äldreboenden och i hemtjänsten. Det handlar om misstanke om exponering men också konstaterad smitta. Siffran utgör en rejäl andel, omkring 40 procent alla incidentanmälningar kopplade till covid-19 hittills (1 1 28 den 13 maj).
Catarina Eriksson, ordförande för Kommunals avdelning Öst, som bland annat omfattar Sörmland som har haft omfattande smittoutbrott på äldreboenden, uppger att det ibland kan saknas skyddsutrustning eller tillräckliga kvantiteter.
− Det har också funnits arbetsplatser där man låst in utrustning för att personalen inte ska ha för lättvindig tillgång, men det fungerar inte eftersom arbetsgivaren eller chefen inte alltid är på plats.
Många sjuksköterskor vill ha full mundering som på intensiven med andningsmask och hela polletten.
Martin Junker är tjänstledig sjuksköterska från äldreboendet Mälarbacken i Bromma och har just nu uppdrag för Vårdförbundet i centralt i Stockholm.
− Det har lugnat ned sig lite men jag får fortfarande många samtal om munskydd och andningsmask. Många medlemmar är oroliga och tycker att man ska ha annan utrustning än vad som står i Folkhälsomyndighetens riktlinjer när man vårdar äldre med covid-19.
− Många sjuksköterskor vill ha full mundering som på intensiven med andningsmask och hela polletten, säger han.
Och även företrädare från Kommunal beskriver att en stor del av oron handlar om munskydden och huruvida de är tillräckliga, eller om andningsmasker behövs och vilka riskbedömningar som görs.
Lokala riskbedömningar
Enligt Folkhälsomyndighetens senaste rekommendation ska personal inom omsorgen som vårdar misstänkta eller konstaterade smittade använda vätskeavisande munskydd och visir bara om det finns risk för stänk mot ansiktet.
Samtidigt ska lokala riskbedömningar göras. Arbetsmiljöverket, Socialstyrelsen och Inspektionen för vård och omsorg har anslutit sig till den linjen efter ett möte med kommunernas arbetsgivarorganisation SKR (Sveriges kommuner och regioner).
Detta samtidigt som Arbetsmiljöverket i fallet Serafens äldreboende anser att de som vårdar covid-19 patienter där som minst bör ha vätskeavvisande munskydd (2R).
Riktlinjerna har skapat en livlig debatt inte minst i Facebookgruppen #vägrasänkahygienkraven covid-19.
Och enligt de fackliga företrädarna varierar nu situationen i landet, dels i fråga om vilka ansvariga som gör riskbedömningarna, dels ifråga om vilka beslut som tas.
Anna Varg, chefsjurist på Arbetsmiljöverket, uppger i ett mejl till Arbetsvärlden att ” Riskbedömningar som handlar om smittrisker ska genomföras med stöd från det regionala smittskyddet, vårdhygienenheterna och i kommunerna de medicinskt ansvariga sjuksköterskorna, så att såväl patientsäkerheten som skyddet av arbetstagarna säkerställs”.
Monica Nordqvist är medicinskt ansvarig sjuksköterska, MAS, i Bromma stadsdelsförvaltning.
− Vi är mitt i en kris och har jobbat stenhårt med att lösa alla delar. Det har varit läskigt och skumpigt i början. Vi har haft skyddsutrustning men det har inte funnits några lager. Men nu har det blivit bättre.
Cheferna gör riskbedömningen
Men det är inte hon utan cheferna på äldreboendena som gör riskbedömningen, uppger hon.
− Det är verksamhetschefen som ytterst har arbetsgivaransvaret och gör riskbedömningar i fall till fall. Men vi är måna om att lösa dessa frågor tillsammans.
Hon tycker att samarbetet med de tre kommunala omsorgsboendena fungerar bra. De privata utförarna i stadsdelen har egna medicinskt ansvariga sjuksköterskor och kontakt med äldreförvaltningen.
− Men man ska inte ha munskydd och visir i alla arbetsmoment utan vi följer Folkhälsomyndighetens riktlinjer. Om det är mycket kroppsvätska eller stänk i det nära omvårdnadsarbetet då kan det behövas ett stänkskydd, såsom vätskeavisande munskydd under visiret, men man måste som personal få avgöra själv om det är risk för mycket stänk, säger Monica Nordqvist.
Men vad gör en sjuksköterska eller en undersköterska som är nära en covid-patient och bär visir men inte munskydd, om denna plötsligt hostar?
− När någon hostar är det en reflex att rygga undan, men det också viktigt att personalen hjälper patienten med hostetik och lär dem att hosta i armvecket och använda näsduk. Och när det gäller de som har kognitiv svikt kan man få hjälpa till med att föra upp en servett till mun och näsa. Det jobbas mycket med den nära omvårdnaden som är sjuksköterskans disciplin, säger Monica Nordqvist.
I Bromma har man nu efter en riskanalys gemensamt beslutat att införa visir vid vårdnära omsorg av alla boende på serviceboenden och i hemtjänsten. Men dessförinnan måste ”de basala hygienrutinerna sitta som smäck”, uppger hon.
Många olika instanser ger råd
Utöver de statliga myndigheternas riktlinjer, ger också det lokala Smittskyddet ut råd. Men smittskyddsenheter i kommuner, ibland verksamhetschefer, i bland medicinskt ansvariga sjuksköterskor, ibland sjuksköterskor på plats, får nu själva bedöma aerosolbildningen som uppstår utifrån fall till fall.
− Det är jätterörigt, säger Martin Junker, om dagens situation.
Som vi tolkar lagen ska en legitimerad person, sjuksköterska eller läkare, göra en bedömning omgående på plats. Där har sjuksköterskorna ansvar att vidta de skyddsåtgärder som behövs
”Legitimerad personal ska göra en bedömning”
Utifrån hälso- och sjukvårdslagen har den medicinska personalen dock alltid ett eget ansvar, menar han.
− Som vi tolkar lagen ska en legitimerad person, sjuksköterska eller läkare, göra en bedömning omgående på plats. Där har sjuksköterskorna ansvar att vidta de skyddsåtgärder som behövs, säger han.
− Men det förekommer att man anser att det inte behövs munskydd vid lite hosta. Det har cirkulerat många rykten kring symtom och om huruvida djup hosta smittar eller inte, och om covid-19-patienter smittar genom aerosolbildning eller inte.
Vi som ändå är utbildade och legitimerade sjuksköterskor vet ju att det smittar om patienten hostar.
Han är förvånad.
− Vi som ändå är utbildade och legitimerade sjuksköterskor vet ju att det smittar om patienten hostar och att aerosolpartiklar kan hänga i luften i flera timmar efteråt. Varför har vi inte den bästa utrustningen hela tiden? undrar han och efterlyser tydlighet från Folkhälsomyndighetens sida.
Lägger skyddstopp vid fara för liv och hälsa
− Det handlar ju om våra medlemmars liv och hälsa, säger Eva-Marie Larsson. Hon betonar att skyddsombuden ska få delta i riskbedömningarna som görs. Om det inte finns någon lokalt kan arbetsgivaren vända sig till huvudskyddsombuden regionalt.
− Vi lägger också skyddstopp om vi anser att det är fara för liv och hälsa, som vi gjort på äldreboendet Serafen i Stockholm.
Catarina Eriksson, avdelningsordförande i Kommunal, påpekar att man också måste ta hänsyn till att brukarna kan smitta innan de blivit sjuka och att sjukdomen snabbt kan bryta ut.
− Det är ett stort problem att en del arbetsplatser inte får skyddsutrustning förrän det finns konstaterad smitta.
”Behövs bättre ledarskap på nationell nivå”
Också Eva-Marie Larsson anser att det behövs ökad tydlighet och nationell samordning kring skyddsfrågorna.
− Det borde vara en bättre organisation, jag skulle vilja se bättre ledarskap och organisation.