Simon Norrthon säger att många just nu avvaktar regeringsbildningen och vilka förslag som kommer att presenteras.
– Om man utgår från att de vill göra det de har sagt att de vill göra finns det en berättigad oro för att Sverigedemokraterna skulle få ett stort inflytande på kulturområdet.
– De har visat ett stort intresse för kulturpolitik och skiljer sig mycket från övriga borgerliga partier.
Mest orolig är han för att Sverigedemokraterna vill ge sig på folkbildningen.
– De vill lägga ner folkhögskolan och vissa statliga institutioners som fokuserar på inkludering och mångfald. Jag tror också att den konstnärliga forskningen är i farozonen.
Skiljer sig från tidigare maktskiften
Han menar att valresultatet den här gången skiljer sig från tidigare maktskiften.
– Vi är vana vid att man växelvis har en borgerlig regering och växelvis en socialdemokratisk regering. Men i grunden har man varit överens om att man behöver en infrastruktur för offentligt finansierad kultur som är tillgänglig i hela landet och att det ska finnas professionella utövare av kultur.
Nu pratar Sverigedemokraterna om konstnärlig frihet på ett nytt sätt, säger Simon Norrthon.
– De menar att man ska befria kulturen från offentlig finansiering för då är den fri. Det är en sorts appropriering av språket för ingen är fri utan resurser.
Han menar att andra partier med svaga kulturpolitiker följer efter.
– Kristdemokraterna vill skära nästan lika mycket i kulturbudgeten, men inte av samma ideologiska skäl.
De som pratar om vikten av konstnärlig frihet i dag är de som vill styra kulturen
Framför allt finns en oro över hur valresultatet kommer att påverka tillgängligheten till kultur i hela landet.
– De kommuner som rört sig mot ett SD-styre har politiserat konsten och lagt sig i vilka böcker som ska finnas på biblioteken, vilken utsmyckning man ska se. De som pratar om vikten av konstnärlig frihet i dag är på allvar de som vill styra kulturen och det offentliga samtalet.
Beroende av offentlig finansiering
Han säger att kulturen är beroende av offentlig finansiering och att många av Scen och Films medlemmar rör sig mellan offentlig och privat sektor.
– Alla region-, läns- och, stadsteatrar har en stor del självfinansiering, men är beroende av ett offentligt anslag i botten.
– Det finns en ganska stor del utövare som arbetar på det helt privata området, privatteatrar, eventbolag och artister som jobbar självständigt. Men de flesta är överens om att det är ett ekosystem där båda när varandra och man rör sig mellan.