Det finns goda förutsättningar för arbetsförmedlare att lyckas hjälpa fler arbetssökande till nya jobb. Det viktiga är vilken attityd man har och hur aktiv man är som handläggare.
Det uppger Riksrevisionen i en ny granskningsrapport om Arbetsförmedlingens arbetssätt och matchning av omkring 200 000 arbetslösa under åren 2015 till 2017.
Analysen visar att en fjärdedel av förmedlarna har en mer positiv attityd till arbetssätt som främjar sökaktivitet och att de får fler individer i arbete.
– Förmedlare som har hög tilltro att skicka jobbförslag och ofta träffar arbetssökande, använder sig mer av det och når bättre resultat
Anton Ringström, utredare på Riksrevisionen som lett granskningen, liknar förmedlarens uppdraget vid ett hantverk.
–Det handlar helt enkelt om att dels skicka fler platsförslag att söka, dels sådana som är mer relevanta för den arbetssökande.
– Förmedlare som har hög tilltro att skicka jobbförslag och ofta träffar arbetssökande, använder sig mer av det och når bättre resultat, beskriver han.
Vad gör att inte alla jobbar på detta sätt?
– AF har en organisation där man delegerat mycket handlingsutrymme till kontor och handläggare, och det behöver inte vara fel eftersom man jobbar i hela landet och möter människor med olika förutsättningar, men då måste AF vara tydligt med att förmedla kunskaper om vad som fungerar och inte fungerar, säger Anton Ringström.
Platsbanken på AF:s huvudkontor i Solna.
Foto: Anders Wiklund / TT
– Om man tittar på myndighetens internutbildningar så ger de inte så stora kunskaper om vad som fungerar och inte fungerar utan handlar mer om handläggartekniska aspekter.
Fler insatser gav inte fler jobb
Enligt granskningen finns det också stora skillnader när det gäller att fatta beslut om arbetsmarknadsinsatser, kurser och utbildningar. Till och med bland arbetsförmedlare på samma kontor.
Enligt studien beviljar förmedlare som har stor tilltro till eller gillar privata matchningsaktörer fler insatser till arbetssökande än andra förmedlare som är mer återhållsamma med insatser.
Trots det innebär inte detta att fler av de arbetssökande kommer i jobb, rapporterar Riksrevisionen. Den uteblivna effekten kan inte heller kan bortförklaras med faktorer som de arbetssökandens bakgrund.
Anton Ringström ser två olika förklaringar som rimliga:
–Det ena är att man har olika attityder till om insatser fungerar eller inte. Förmedlare som har hyser stor tilltro till dem beslutar ofta om fler insatser. Det andra är att man gör olika bedömningar av huruvida insatsen är lämplig.
”AF:s service måste bli likvärdig”
Resultaten visar att AF behöver bevilja exempelvis utbildningsinsatser på ett mer träffsäkert och enhetligt sätt.
– Arbetssökande över hela landet måste ges likvärdig service, säger Anton Ringström.
Granskningen gjordes innan AF började banta bort personal och kontor under 2019 (7 058 arbetsförmedlare minskade till 5 891). Under året har också ett stor reformarbete påbörjats där en större del av jobbförmedlandet i första hand ska skötas av privata aktörer.
–Vi tycker och tror dock att de här slutsatserna är giltiga både hos statliga och privata utförare, säger Anton Ringström.
–Däremot så är det osäkert vad statliga arbetsförmedlare ska göra och inte göra eftersom regeringen aviserat reformen. I nuläget är det meningslöst för AF ta fram jättedyra internutbildningar om förhållandena ändras inom ett halvår.
Arbetsvärlden har sökt men inte lyckats nå ansvariga på Arbetsförmedlingen för kommentarer.
Riksrevisionen kommer i maj med en granskningsrapport om det matchningsarbete som privata aktörer redan i dag utför.
Så gjorde Riksrevisionen granskningen
Riksrevisionens analysen bygger såväl på registerdata om runt 200 000 arbetssökande från olika myndigheter som på en enkät till arbetsförmedlare för att mäta deras attityder till olika arbetssätt. Flera olika delanalyser, gjordes varav den mest omfattande riktade sig till drygt 2 200 arbetsförmedlare.
Registerdata avser sökande som blev inskrivna hos Arbetsförmedlingen, AF, under perioden den 1 januari 2015 till den 30 april 2017 och inte tillhör någon särskild grupp. Det innebär att deltagare i etableringsprogram, personer med funktionsnedsättning, ungdomar, deltagare i Försäkringskassans insatser, deltidsarbetssökande eller så kallade ombytessökande inte ingår i underlaget.
Källa. Arbetsförmedlingen