Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse.
Godkänn
Så förändrar upprop i sociala medier fackens arbete Närmare 3 000 personer trotsade decemberregnet och demonstrerade mot varslen inom vården, efter uppmaning från sociala medier-uppropet Sjukvårdsupproret Stockholm. Foto: Claudio Bresciani / TT

Så förändrar upprop i sociala medier fackens arbete

Sociala medier Metoo, blixtsnabba namninsamlingar och vittnesmål i realtid från vårdpersonalen på akutsjukhusen. Med sociala mediers genomslag har möjligheten att mobilisera en proteströrelse stöpts om. För fackförbunden innebär teknikskiftet förändrade metoder, nya möjligheter – och i en del fall ett hot mot den egna organisationens arbete.
29 apr 2020

– Antingen kan man sätta sig i en offerroll och tycka det är synd att det inte är som förr. Eller så funderar man som organisation på var man passar in och ser från fall till fall hur ett engagemang skulle kunna tjäna ens syften.

Orden är Anna-Kari Modins. Hon är kommunikationschef på Vårdförbundet, som arbetat med ­en rad upprop i sociala medier under de gångna åren. Under Coronakrisen tog förbundet själva hjälp av sociala medier i att sprida en namninsamling för att aktivera krislägesavtalet i Region Stockholm. Inom loppet av 35 timmar hade drygt 6 500 namnunderskrifter samlats in via sajten Skiftet.

– Regionens politiker vikte sig och avtalet aktiverades. Men det är nog för mycket att påstå att det var till följd av namninsamlingen och spridningen i sociala medier, även om det kanske bidrog.

Anna-Kari Modin. Foto: Ulf Huett.

Men i likhet med andra förbund är det inte Vårdförbundet själva som legat bakom de stora uppropen inom sin bransch de senaste åren.

I stället har man stöttat flera upprop, där man sett gemensamma intressen – så som En annan vård är möjlig från 2016 eller det pågående Sjukvårdsupproret i Stockholm. Det senare inleddes under vintern 2019 och hade som mål att stärka patientsäkerheten, stoppa varslen av vårdpersonal och öka antalet vårdplatser. Uppropet initierades och drevs av både läkare och sjuksköterskor. Det samlade på kort tid in tiotusentals namnunderskrifter, hundratals vittnesmål om situationer där patientsäkerheten var hotad och arrangerade en demonstration med 3 000 deltagare i december.

– De som jobbar i vården tillhör många olika yrkesgrupper och har en stor yrkesgemenskap. Många upprop startar därför utifrån ett engagemang på arbetsplatsen, där det är frågorna i sig som engagerar – oberoende av var man är medlem. Vi följer och stöttar när vi ser att innehållet är något som vi kan stå bakom som organisation, säger hon.

Vittnesmål från Sjukvårdsupproret i Stockholm

Uppropet samlade hundratals vittnesmål och tiotusentals namnunderskrifter från vårdpersonal i region Stockholm. Här följer några av de vittnesmål som gav en obehaglig inblick i den ansträngda vården:

75. Patient flyttas från mitt sjukhus till ett närliggande inom regionen pga platsbrist. När platsbristen sen är löst skickas patienten tillbaka till oss, för att någon vecka senare flyttas igen. Patienten var vaken och i respirator och hade grov dödsångest. /Sjuksköterska, vårdavdelning.

111. Sjuklucka på kvällen då jag arbetat dagpass. Blir tvingad att jobba kvällspasset också trots att jag känner mig så trött att jag känner mig onykter. Denna kväll ger jag fel läkemedel till fel patient. Absolut att det är mitt fel, men tröttheten och stressen vad två stora riskfaktorer till misstaget. Misstaget som än idag hemsöker mig. /Sjuksköterska, vårdavdelning.

233. Helt enkelt en konstant daglig prioritering av patienter på intensivvårdsavdelningen. Det handlar aldrig om vem som behöver oss utan vem av patienterna som mest troligt kan överleva utan oss. /Sjuksköterska, vårdavdelning.

+ Expandera

Handlade om att bygga moralen och stärka självförtroendet

Ett annat exempel går tillbaka till 2011, när sjuksköterskestudenter i Umeå startade uppropet ”Inte under 24 000”. Det syftade till att höja den informella lägstalön de möttes av när de sökte jobb. Upproret fick ett brett mediegenomslag, spred sig över landet och har utvecklats till att nu kräva minst 30 000 kronor.

2013 demonstrerade sjuksköterskestudenter i 24K-rörelsen i Lund med krav på 24000 kr i ingångslön. Liknande demonstrationer hölls på flera platser i Sverige.
Foto: Johan Nilsson / SCANPIX /

Trots att Vårdförbundet inte förhandlar om sifferavtal, utan utgår från individuell lönesättning valde man att stötta uppropet.

– Det var en knepig fråga för oss då våra avtal innebär att vi inte kan gå ut och kräva en specifik lönenivå. Men då själva kampanjen inte var riktad mot en särskild avtalsförhandling, utan snarare handlade om att bygga moralen och stärka självförtroendet hos de som ska söka jobb för första gången, så kom vi fram till att vi kunde backa upp uppropet på flera sätt.

Vårdförbundet spred uppropet i sina sociala medie-kanaler, lånade ut lokaler och har hjälpt till att trycka flygblad.

Gränsen för det fackliga engagemanget

Samtidigt visar uppropen var gränsen för det fackliga engagemanget går. Exempelvis har Vårdförbundet inte stått som avsändare till en specifik ingångslön.

– Ibland måste man stötta medlemsinitiativ som stärker en hel grupp och deras ställning, men fackligt arbete handlar i grunden om att skapa bra förutsättningar på arbetsplatsen. Och som fack har vi alltid en pågående relation till arbetsgivaren att ta hänsyn till. Man ska därför vara försiktig med hur mycket man slår på trumman kontra hur man driver det fackliga arbetet på arbetsplatsen, säger Anna-Kari Modin och fortsätter:

– Om man ser till situationen i Stockholm och det sjukvårdsuppror som är där, så är det kritik som fångats upp av våra medlemmar och som vi tagit med oss in i de mötesformer som vi har med motparterna och de samverkansformer som finns. När det inte räcker får man koppla på det här yttre trycket som ett upprop kan innebära.

Vårdförbundet har även skapat egna Facebook-grupper för yrkesfrågor och är öppna för att driva egna upprop och sociala medier-kampanjer.

– Var gränserna går för hur mycket kraft vi lägger ned är en prioriteringsfråga, då det ena tar kraft från det andra.

Under metoo uppstod det inom vården egna upprop så som #nustickerdettill, något som Vårdförbundet stöttade. Vårdförbundet ser uppropen som en viktig möjlighet att sprida ljus över situationer som inte riktigt adresserats tidigare.

– Problematiken är visserligen ganska ovanlig inom vården, till skillnad från andra branscher och yrkesgrupper, vilket jag tror hänger ihop med att sjuksköterskorna består till 90 procent av kvinnor. Men det metoo bidrog med var att visa på vidden av kränkningarna, som ofta riktades från patienter. Aggregeringen av kränkningarna bidrog också till en ökad förståelse för hur de kunde se ut och en påminnelse om att vi måste hålla ögonen på det i vårt fackliga arbete.

Här har skyddsombud och fack missat att detta pågår på våra arbetsplatser varje dag

En del av efterdebatten kring metoo och mer specifikt sexuella trakasserier på arbetsplatserna har handlat om fackens arbete. Det har riktats kritik mot att facken inte gjort tillräckligt. Feministiskt perspektivs chefredaktör Anna-Klara Bratt kallade i en intervju med Journalisten metoo-uppropen för ett fackligt vrål och kritiserade att facken inte fångat upp det som kom upp till ytan i metoo.

”Vi är världens mest organiserade land men här har skyddsombud och fack missat att detta pågår på våra arbetsplatser varje dag”

Anna-Kari Modin delar inte bilden av att det fackliga arbetet varit eftersatt, men håller med om att Metoo bidragit till att sätta ljus på gråzonsproblematiken kring sexuella trakasserier och skildra en helhet som inte riktigt varit känd tidigare.

– Hade vi fått in väldigt många anmälningar som blivit liggande, hade jag hållit med. Men det som kom fram under metoo var främst det stora mörkertalet, där personer som inte hört av sig tog upp situationer de varit med om.

Arkitekturupproret har återkommande riktat kritik mot Sveriges Arkitekters arbete, här i form av en Facebook-omröstning 2018 bland sina följare om det var läge att demonstrera utanför förbundets kontor. Foto: Skärmbild.

Även Sveriges Arkitekter har erfarenheter från metoo i form av nära kontakt med initiativtagarna bakom uppropet inom byggbranschen: #sistaspikenikistan. Förbundet har arbetat med flera upprop och förmedlade exempelvis kontakter 2019 för det internationella klimatuppropet Architects declare,

Men det är ett annat sociala medier-uppror som tagit mest av förbundets resurser i anspråk: Arkitekturupproret. I korthet syftar kampanjen till att öka antalet byggnader som uppförs i arkitekturstilar som uppfanns innan 1920-talet och förhindra det man kallar ”lådarkitektur”.

Arkitekturupproret startades 2014 som en Facebook-grupp av en person bakom ett konto med påhittat namn. Gruppen samlade snabbt sympatisörer via Facebook genom att skämta om nya byggnader och rikta kritik mot arkitekterna bakom dem.

– Även om vi har invändningar mot att man reducerar arkitektur till fasader, så har vi inget emot att de driver sina frågor – tvärtom delar vi bilden av att en del av det som byggs har för låg kvalitet. Vårt problem har varit sättet Arkitekturupproret arbetat på, säger Ariella Nisell, chef arkitektur och kommunikation på Sveriges Arkitekter.

Vi försökte föra en dialog och föreslog ett möte

Den anonyma grundaren kontaktade också Sveriges Arkitekters förbundsdirektör med förslag på samarbeten men även för att kritisera förbundets arbete.

– Vi försökte föra en dialog och föreslog ett möte, men personen bakom kontot vägrade berätta vem hen var.

Arkitekturupproret fortsatte med att blanda kritik mot nybyggen med att publicera påhittade budskap signerade Sveriges Arkitekter, uppmana sina följare att attackera arkitektföretagens Facebook-sidor och publicera bostadsuppgifter om enskilda arkitekter. Samtidigt startade medlemmarna en förening med offentliga talespersoner.

Ariella Nisell. Foto: Jonas Malmström.

Sveriges Arkitekter bjöd därför in företrädare från föreningen till ett panelsamtal i Almedalen sommaren 2016. Men det fysiska mötet förändrade inte tonen på nätet. Så när föreningen Arkitekturupproret föreslog ett möte ställde Sveriges Arkitekter ett motkrav om att Arkitekturupproret skulle ändra tonen i sociala medier, vilket Arkitekturupproret inte gick med på.

– Det som fick bägaren att rinna över från vår sida var att de personliga påhoppen mot våra medlemmar bara fortsatte. Vi kände att vi inte kunde ha kontakt med dem, när de fortsatte att agera under trollkonton utan att berätta vilka de var och samtidigt hänga ut våra medlemmar i sina forum, säger Ariella Nisell.

Sveriges Arkitekter: Lagt massor av tid på att moderera kommentarer

Sedan dess har Sveriges Arkitekter varit i skottgluggen för många av Arkitekturupprorets attacker. Arkitekturupproret uppmanar återkommande sina 40 000 följare att reagera mot förbundets arbete och medlemmar.

Det som fick bägaren att rinna över från vår sida var att de personliga påhoppen mot våra medlemmar

När Sveriges Arkitekter i mars delade ut Kasper Salin-priset till Göteborgsbyggnaden Brf Viva ledde det till en debatt om byggnadens utseende. Arkitekturupproret uppmanade följarna att skriva på Sveriges Arkitekters Facebook-sida. Förbundet mottog mängder av kommentarer, varav en del med hatiskt innehåll.

– Vi har lagt massor av tid på att moderera kommentarer från personer och falska Facebook-konton som inte vill ha en konstruktiv debatt, utan som bara häver ur sig svordomar och påhopp, säger Ariella Nisell och fortsätter:

­– Och det är något vi kommer fortsätta med. Vi har satt upp regler för hur man beter sig i våra sociala medier-kanaler, de kan sammanfattas med att samtalstonen ska vara jämförbar med den man har under ett vanligt fysiskt möte, för om de inte efterlevs riskerar den konstruktiva debatten att dö.

När Göteborgsbyggnaden Brf Viva i mars mottog Kasper Salin-priset som delas ut av Sveriges Arkitekter ledde det till en kavalkad av negativa och hatiska kommentarer mot förbundet. Foto: Ulf Celander.

Kritiken och angreppen mot förbundet har också lett till självrannsakan: Kan förbundet och medlemmarna vara mer närvarande i den offentliga debatten om yrkesfrågorna?

– Medlemmarna vill att vi ska ta ställning på ett tydligare sätt och vi kommer driva frågor om vad arkitektur är hårdare. Men då med hänsyn till hela yrkesutövningen, vilket involverar frågor som tillgänglighet, hållbarhet, ljusinsläpp och gestaltning.

I november 2017 tog skådespelarna bakom uppropet #tystnadtagning över scenen på Södra teatern i Stockholm och läste upp anonyma vittnesmål om sexuella övergrepp i film- och teaterbranschen.
Foto Jonas Ekströmer / TT

När kvinnor världen över hösten 2017 slöt upp bakom skådespelaren Alyssa Milanos tweet med hashtaggen Metoo hade Teaterförbundet redan erfarenhet av problematiken med sexuella trakasserier inom den svenska teater- och filmbranschen. Övergreppen och de sexuella trakasserier som den amerikanske filmproducenten Harvey Weinstein anklagades för av en rad skådespelerskor visade på likheter med en enkät från 2010 som gått ut till förbundets medlemmar.

Sveriges Radio kunde då rapportera om hur en tredjedel av kvinnorna som besvarade enkäten hade utsatts för någon form av sexuella trakasserier. Ett annat missförhållande som uppdagades redan då var den utbredda tystnadskulturen kring benägenheten att anmäla eller vittna mot förövarna.

– Det här var något vi arbetat med ihop med Svensk scenkonst, så när Metoo började spridas beslutade vi oss för att göra en ny undersökning av läget i Sverige, säger Mika Romanus, förbundsdirektör på Teaterförbundet för scen och film.

Hon minns hur de förberedde en ny Sifo-undersökning när hon och förbundsledningen nåddes av ryktet om att ett svenskt metoo-upprop för skådespelare var i antågande.

Den 8 november publicerades uppropet #tystnadtagning på Svenska dagbladet. 703 skådespelare vittnade om sexuella övergrepp och trakasserier inom teater- och filmbranschen. Teaterförbundet kom överens med branschorganisationen Svensk Scenkonst om att fortsätta samarbeta för att hitta branschspecifika lösningar.

Vi var överens om att uppropen var en egen kropp

Att många ända upp styrelsenivå i Teaterförbundet skrivit under och stöttat uppropet var helt okontroversiellt – samtidigt bestämde Teaterförbundet tidigt att man varken skulle eller kunde involvera sig i initiativet, berättar Romanus:

– Vi var överens om att uppropen var en egen kropp. Det var också viktigt för dem inom uppropet att kunna diskutera förutsättningslöst.

Nyheter

Teaterförbundet hörsammade ett önskemål från uppropet om att upprätta en särskild e-post för de som ville höra av sig utöver den ordinarie medlemsrådgivningen. Ett annat resultat av uppropet blev en partsgemensamt tillsatt oberoende kommission som fick i uppdrag att föreslå åtgärder för att komma tillrätta med tystnadskulturen och de sexuella kränkningarna.

Mika Romanus. Foto: Melker Dahlstrand.

#tystnadtagning växte, samtidigt som nya upprop inom fler branscher spreds. För Teaterförbundet följde täta kontakter med initiativtagarna till uppropen, men med en skarp gräns:

– Det fanns många länkar mellan oss och uppropen, så som förtroendevalda som också drev uppropen. Men det var viktigt att hålla isär rollerna, utifrån vad vårt uppdrag som fack är, vad vi kan göra arbetsrättsligt och hur vi kan vara ett stöd för att utveckla branschen.

Teaterförbundet förmedlade kontakter till uppropen och kom även överens med motparten inom filmområdet, Medieföretagen, om ett policydokument för att stävja sexuella kränkningar inom branschen.

Anklagelserna mot filmproducenten Harvey Weinstein blev startskottet på Metoo-rörelsen, där 80 kvinnor förde fram anklagelser om sexuella övergrepp och trakasserier. I mars i år dömdes han i New York till 23 års fängelse för våldtäkt. Foto: John Minchillo/AP.

Nu drygt två år efter Metoo lever erfarenheterna från uppropet fortfarande vidare inom förbundet. Dels genom att man uppmärksammar årsdagen med branschspecifika programpunkter. Dels genom den dagliga verksamheten.

– Vi har länge jobbat med jämställdhetsfrågan, men uppenbarligen har vi inte haft tillräckligt fokus på vad som händer mellan scenen och logen och vilken kultur som råder. Vi vet att en utsatthet kommer ifrån att många medlemmar har korta anställningar, vilket också bidrar till en tystnadskultur där många resonerar att det snart är över och att det inte är värt att ställa till med någonting. Här arbetar vi för att ge stöd till våra medlemmar och tillsammans med arbetsgivarsidan arbeta för inkluderande och trygga arbetsplatser.

Har facken förlorat makten över rollen som offentlig visselblåsare i arbetsplatsfrågor?

– Jag tycker inte att man från fackets sida tappat mark för att flera kan höja sina röster. Vi ser det snarare som en möjlighet. Sedan när det gäller specifikt Metoo, så är det en fråga som är mycket större än bara arbetslivet. Metoo är en samhällsfråga som går långt bortom de områden facken hanterar. Det är viktigt att omvärlden ser att facket bara kan agera på det som rör arbetslivet.

29 apr 2020
Kommentera
Kommentera

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

Nyheter
De viktigaste nyheterna två gånger i veckan