Artificiell intelligens och dess betydelse för samhället och jobben i framtiden är ett viktigt tema under världens största IT-mässa, CeBIT, som pågår den här veckan i Hannover, Tyskland.
Här flockas entreprenörer, IT-utvecklare och debattörer för att ta del av de allra senaste utvecklingarna inom IT och dess appliceringar i arbetet.
Och förmodligen är den allra största och mest omtalade teknologin AI, eller artificiell intelligens. Forskningen om AI har visserligen haft sina upp- och nedgångar genom årtiondena. Nedgångarna, då forskningsprojekt lagts ner och finansiering försvunnit i takt med att intresset svalnat, har i branschen kallats för ”AI-vintrar”. Men det är ingen ren nyck som fått isen att tina.
AI har fått förnyat intresse till följd av en rad genombrott inom teori i kombination med den fortsatt snabba tillväxten av datorkraft som möjliggör den ena häpnadsväckande bedriften efter den andra inom maskininlärning och smarta system.
En utveckling som enligt Ray Kurzweil kommer ta oss alla på sängen. För den är och fortsätter enligt hans mening att vara exponentiell.
”Om man i bondesamhället sade att i framtiden kommer bara två procent av befolkningen arbeta som bönder skulle de få panik.”
Det är inte för inte som Ray Kurzweil, i dag utvecklingschef på Google och världsberömd futurist, har bjudits in som keynote-talare på IT-mässan. Han har skrivit flera bästsäljande böcker om AI, har förutspått flera teknologiska genombrott (så som den globala spridningen av internet), och har inte mindre än 21 hedersdoktorstitlar utöver att ha belönats med USA:s främsta teknologipris, National Medal of Technology and Innovation.
The Wall Street Journal har kallat honom för ”det rastlösa geniet”, och Forbes har gett honom det inte särskilt blygsamma epitetet ”den ultimata tänkarmaskinen”.
Ray Kurzweil, uppfinnare, författare och utvecklingschef på Google. Foto: Simon Markusson
Kanske skulle han också kunna kallas ”den ultimata optimisten”. Får han rätt lever vi snart i en totalt förvandlad värld. Och länge. Ray Kurzweil tror att vi inom 15 år når ”longevity escape velocity”, en term som används för att beskriva en situation där den förväntade livslängden förlängs snabbare än den tid som passerar.
Och i kurva efter kurva, bransch efter bransch, visar Ray Kurzweil lekfullt upp en exponentiell utveckling på scenen. Allt på grund av att branscherna blir till IT-branscher. Inte minst medicinvetenskapen. Med ”big data”, gensekvensering och kognitiva system har medicinvetenskapen redan blivit IT-driven, vilket medför att den också börjar utvecklas exponentiellt. Med hjälp av de nya verktygen så får vi snabbt mer information och nya botemedel som vi tidigare inte kunnat drömma om. Som genmanipulation, stamcellsterapi och odlade reservorgan med vår egen DNA.
– Exponentiella funktioner är förföriska. Det ser ut som om inget händer. Till exempel i det mänskliga genom-projektet. År 1990 sekvenserade vi en tiotusendel av det mänskliga genomet. Året därpå två tiotusendelar. Sju år in i projektet hade en procent av genomet sekvenserats. Så kritiker sade att det aldrig skulle fungera. Det skulle ta 700 år, enligt dem. Men den kritiken berodde på linjärt tänkande. Det är vårt intuitiva sätt att se på framtiden, säger Ray Kurzweil, och fortsätter:
– Min reaktion var i stället: ”Åh, ni har redan gjort klart en procent? Då är vi nästan klara.” För en procent är bara sju dubbleringar från hundra procent. När en exponent börjat ta fart går det väldigt snabbt.
Vi är tränade på att missbedöma utvecklingen
Han menar att människans syn på framtiden är skev för att vi är vana vid att tänka linjärt på utvecklingen, det har nämligen fungerat i tiotusentals år. Det innebär också att många, om inte alla, kommer chockeras av teknikens framsteg inom kort.
– Om du tänker dig en linjär och en exponentiell talserie så ser du skillnaden. De börjar på ett. Den linjära talserien blir 1, 2, 3 upp till 30. Men när du kommit till det 30:e steget i den exponentiella serien så är du uppe i en miljard. Vid steg 40 är du uppe i en biljon, säger Ray Kurzweil.
Han ser tillbaka på sitt eget liv. Som femåring fascinerades han av en mekanisk skrivmaskin. När han var 12 år tillbaka fanns det 16 datorer i hela USA. Han valde att studera på MIT för att det var ett lärosäte som var så pass avancerat att det hade en dator – som i dag skulle framstå som en kulram jämfört med en smartphone.
– Min smartphone är miljarder gånger mer kraftfull än den datorn, säger Ray Kurzweil, och låter lyssnarna ana vad som komma skall.
”Prestanda-pris-ration i IT följer en enkelt förutsägbar exponentiell kurva.”
Han berättar hur utvecklingen inom neurala nät, en slags simuleringar av hjärnan, bidragit till det enorma uppsvinget i intresset för AI. De neurala näten var tidigare begränsade till att bearbeta information i ganska få ”nivåer”, vilket gjorde det omöjligt för dem att göra avancerade distinktioner där hänsyn måste tas till en mångfald faktorer.
– För några år sedan hade vi neurala nätverk på tre nivåer. Då kritiserade man AI-forskningen med att ”AI kan inte ens avgöra skillnaden mellan en katt och en hund.” Men skillnaden är faktiskt ganska subtil och för att se den krävs det ett neuralt nät på nivå 15, säger Ray Kurzweil, och blottar sin syn på just hur kvantifierbara hjärnans processer är.
– Det fanns ett matematiskt problem som gjorde att vi inte kunde använda information i tillräckligt många nivåer utan att informationen desintegrerades. En grupp matematiker löste det problemet och möjliggjorde för ett obegränsat antal informationsnivåer. Plötsligt hade vi neurala nät som kunde arbeta med hundratals informationsnivåer och se skillnaden på tusentals kategorier och göra det bättre än människor.
Det genombrottet, i kombination med datorkraftens fortsatta exponentiella ökning, menar han eldar på intresset för artificiell intelligens. Plötsligt tycks det omöjliga ha blivit fullt möjligt.
Moores lag går mot sitt slut
Moores lag, som sedan 1965 med stor träffsäkerhet förutspått i hur snabb takt antalet transistorer dubbleras i nya datachips, ser ut att nå sitt slut inom de närmaste åren – någonting som fått en del bedömare att mena att den teknologiska utvecklingen nu saktar in. Det är en uppfattning som Ray Kurzweil avfärdar.
– Prestanda-pris-ration i IT följer en enkelt förutsägbar exponentiell kurva. Moores lag var bara det femte paradigmet i den här utvecklingen. Den tredje var vakuumrör, innan det integrerade datachipet fanns så drev man på utvecklingen genom att göra vakuumrören tunnare. Till sist kom de till en nivå där de inte längre kunde göra vakuumrören tunnare, det var 1959. Det var visserligen slutet på krympningen av vakuumrör, men inte på den exponentiella utvecklingen av pris-prestanda-ration, säger Ray Kurzweil, och fortsätter:
– Istället utvecklades tekniken till det tredje paradigmet: transistorer. Och dagens integrerade datachip. Nu saktar den här utvecklingen av datachip ner, men då går vi in i det sjätte paradigmet, som är datorberäkningar i tre dimensioner. Moores lag har saktat ner, men inte utvecklingen.
”Då går vi in i det sjätte paradigmet, som är datorberäkningar i tre dimensioner.”
Artificiell intelligens kommer snart ta över all möjliga arbetsuppgifter från människorna, för att programmen kommer göra det bättre. Men det är ingenting som oroar Ray Kurzweil, som är övertygad om att det kommer leda till mer kvalificerade arbetsuppgifter för människor.
– Om man i bondesamhället sade att i framtiden kommer bara två procent av befolkningen arbeta som bönder skulle de få panik och tro att de inte skulle kunna försörja sig. Och hade man då sagt att de inte skulle oroa sig för att det kommer dyka upp nya jobb skulle de förstås fråga vilka. Men det kan man inte besvara i förväg. ”Vi har inte kommit dit än”, säger Ray Kurzweil.