Sverige genomför nu den största försvarssatsningen på decennier. Samtidigt vill regeringen skärpa tjänstemannaansvaret i staten. Det är lätt att se frågorna var för sig. Men i grunden handlar båda om samma sak: vilket ansvar vi kan kräva av människor – och vilka förutsättningar de får att ta det.
För ansvar växer inte ur rädsla. Det växer i organisationer där medarbetare känner förtroende, vågar fatta beslut och kan säga ifrån när något inte fungerar. Därför riskerar ett utökat tjänstemannaansvar att slå fel om det införs i arbetsmiljöer där människor redan tvekar att lyfta problem, ifrågasätta beslut eller rapportera missförhållanden.
Risk att lyfta problem
Mot den bakgrunden är resultaten i Försvarsförbundets senaste medlemsundersökning oroande.
Inom Försvarsmakten talas det allt oftare om ”riskaptit” – att medarbetare ska våga ta initiativ, fatta beslut och lära av sina misstag. Det är en nödvändig ambition i en verksamhet som växer snabbt och hanterar allt mer komplexa uppgifter. Men vår undersökning visar samtidigt tecken på motsatsen: en kultur där många upplever att det är riskfyllt att lyfta problem, ifrågasätta beslut eller rapportera missförhållanden.
Samma signaler kommer inte bara från Försvarsmakten, utan även från försvarsnära myndigheter som FMV.
Allting handlar om tillit
Undersökningen visar att lön, arbetsmiljö och ledarskap är medlemmarnas viktigaste frågor. Vid första anblick kan det framstå som skilda problemområden. I grunden handlar de dock om samma sak: tillit.
Många upplever att lönen inte motsvarar ansvar, kompetens och arbetsinsats. Arbetsmiljön präglas på flera håll av hög arbetsbelastning, trångboddhet och stödfunktioner som inte hinner växa i takt med verksamheten. Samtidigt beskriver många brister i kommunikation, återkoppling och ansvarstagande från arbetsgivaren.
Särskilt allvarligt är att omkring tre av tio svarande uppger att de själva eller en kollega har utsatts för kränkande särbehandling, trakasserier eller diskriminering.
Tystnadskultur gör oss svagare
När chefer bidrar till en dålig arbetsmiljö eller en tystnadskultur måste det få konsekvenser. Annars riskerar problemen att följa med när samma personer går vidare till nya chefsroller. Om staten menar allvar med att stärka tilliten måste även ledarskapet granskas och hållas ansvarigt.
En stark säkerhetskultur byggs inte främst genom fler regler och rutiner. Den byggs genom att medarbetare vågar rapportera risker, påtala brister och säga ifrån när något inte fungerar. När människor väljer tystnad framför öppenhet förlorar organisationen sin viktigaste möjlighet att upptäcka och åtgärda problem i tid.
Försvarsmakten konstaterar att personalomsättningen ligger på ungefär samma nivå som inom övriga staten. Men för en verksamhet som ska växa snabbt och samtidigt behålla kritisk kompetens räcker det inte att vara som alla andra. Målet måste vara att vara en bättre arbetsgivare än genomsnittet. Varje medarbetare som lämnar tar med sig erfarenhet och kunskap som kan ta år att ersätta.
Tjänstemannaansvar kan ge motsatt effekt
När våra medlemmar beskriver sina största utmaningar handlar det inte om brist på ansvarstagande. Det handlar om brister i ledarskap, arbetsmiljö och organisationskultur. Den som vill stärka tilliten i staten måste börja där. Annars riskerar ett utökat tjänstemannaansvar att få motsatt effekt och förstärka den tystnadskultur som redan breder ut sig.
Ska vi lyckas stärka vårt försvar får medarbetarnas villkor inte betraktas som en sidofråga. De är en del av försvarsförmågan. Ett starkt försvar byggs ytterst av människor. Och människor tar ansvar när de känner tillit.
