Psykolog varnar för att driva vårdpersonalen för hårt

På sociala medier vittnar förtvivlade vårdanställda om långa arbetspass med patienter som är mycket svårt sjuka, och om patienter som tar ett sista farväl via Facetime.

Emma Jerkegren-Olsson, sektionschef på intensivvårdsavdelningen på Södersjukhuset, säger så här till Sveriges radio.

– Vårdpersonalen sliter oerhört och de har gjort det i många veckor. Och vi ställer oss frågan hur ska vi orka i många veckor till, det finns ändå en gräns för oss alla.

Region Stockholms hälso- och sjukvårdsdirektör Björn Eriksson beskriver i en annan intervju situationen som extrem, ”en situation som vi aldrig har varit i”.

– Sjukvårdsbehovet har ökat hela tiden och vi ligger just nu på maxbehov utav sjukvård, både sjukhusvård och vård av covid-19 patienter i andra vårdformer.

En vårdplats på intensivvårdsavdelningen på Södertälje sjukhus. Foto: Rodolfo Alvarez

Nyligen kom också en studie från Kina som visar att särskilt sjuksköterskor i frontlinjen som vårdat covid-19-patienter efteråt löper en hög risk att utveckla problem som depression, oro/ångest och sömnlöshet.

Psykologen Niclas Wisén arbetar som konsult med att bistå intensiven på Södertälje sjukhus i krishanteringen och ge chefer och personal verktyg för att hantera den extrema belastningen.

Vanligtvis jobbar han i Försvarsmakten med att hjälpa personal att förbereda sig inför militära insatser utomlands, han deltog själv i Mali-05 som officer och förbandspsykolog.

Han är nu tjänstledig för att bland annat doktorera vid KI på hur stress och kriser påverkar militärer, och vill nu varna sjukhusen för att kalkylera med risker i personalhanteringen.

Kan få negativa effekter efteråt

– Det vi vet är att om vi driver personalen för hårt riskerar vi få negativa effekter att hantera i ett efterskede.

– Många anställda pratar om indragna semestrar och en stor vårdskuld och hur det blir efter krisen. Det borde vara i politikernas intresse att snegla på hur Försvarsmakten reglerat sitt personalansvar i lagen om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser, där arbetsgivaren har ett uppföljningsansvar i upp till fem år efter avslutad insats, säger han.

Niclas Wisén uppger dock att det kan vara okej att bli utmattad efter ett arbetspass, så länge arbetsgivaren ser till att du får rätt typ av återhämtning.

Sjukhuspersonal i arbete utanför akutmottagningen på Capio S:t Görans Sjukhus i Stockholm.
Foto: Anders Wiklund

Vad kan det vara?

– Det beror på vad man gör när man är ledig. Det behöver inte handla om vila utan kan också vara aktiv återhämtning. Det senare kan man också få inom ramen för arbetsplatsen genom att exempelvis byta arbetsuppgifter under några dagar.

Just de små vardagssakerna kan betyda mycket mer, i mitt tycke, än att du får ett krislägesavtal som ger dig klirr i kassan.

Men det handlar också om att bli sedd av omgivningen och skapa motvikt till stressen, uppger han.

Som en gratis frukostmacka eller lunchbox från en generös restaurangägare, eller en gratis p-plats eller slopad trängselskatt.

– Det är en form av återhämtning, att det man gör uppskattas av andra. Just de små vardagssakerna kan betyda mycket mer, i mitt tycke, än att du får ett krislägesavtal som ger dig klirr i kassan. Professorn i ledarskapsfrågor Gerry Larsson vid Försvarshögskolan brukar tala om ”daily uplifts”.

Förmånsbeskattas för gratis övernattning

I Södertälje erbjöd ett hotell gratis övernattning för Iva-personal med långa pendlingsavstånd, men fick backa på det eftersom sjukhusets ekonomiavdelning meddelade att detta skulle förmånsbeskattas.

Niclas Wisén fortsätter:

– Varför krångla till det? Vårdpersonalen behöver den här basplattan, mat, potatis och sömn. Kan man hjälpa till så varför inte?

Signalen från överläkaren Bengt Cederlund på intensiven vid Södertälje sjukhus är att pandemin kommer att vara under en längre tid framöver.

Niclas Wisén menar att det är viktigt att nu underlätta för de som har det tufft för att dessa ska orka härda ut. Man måste tänka i ett flera månaders perspektiv, säger han.

– Att det är fara för att sommarsemestern ryker blir redan nu en moralisk stress för sjukvårdarna som ”redan naggat sin energibuffert i kanten”.

– Det vi gör i Södertälje är att vi jobbar med organisationen, krisstaben, och undersöker hur vi kan skapa hållbarhet. Det innebär bland annat att cheferna för en mental hälsologg för sin personal.

”Vi lägger örat mot rälsen”

– Det är något vi i Försvarsmakten började med under insatsen i Adenviken (2010) och det bygger på vetenskapliga antaganden. Det går ut på att försöka hitta personer, ”sensorer”, som anses kunna vara lyhörda och öppna för kollegors behov och hur dessa påverkas under kris. Så försöker vi också jobba på Södertäljeintensiven, vi lägger örat mot rälsen.

– Vad är det som bekymrar dem mest, är det bärandet av skyddsutrustningen eller något annat? Det är när man får svar som man kan sätta in åtgärder, säger han.

Det behöver dock inte vara arbetsbelastningen som är problemet – en stor oro består i, enligt Niclas Wisén, att effektiva mediciner för att behandla coronaviruset saknas.

– Det är min uppfattning att det är ett av de största orosmomenten. Osäkerheten kring vad man ska göra, hur man på bästa sätt ska behandla den här sjukdomen.

Södersjukhusets huvudentré i Stockholm
Foto Hasse Holmberg / TT

Resursöverskridande skapar också problem, bland annat brist på material. Om det vittnar bland andra Emma Jerkegren-Olsson, sektionschef på Iva på Södersjukhuset.

– Det är inte bara respiratorer vi behöver flera av, utan även slangar till dom. Det är inte bara sängar, det saknas också sänglinne och tvättmöjligheter. Det här leder till ett väldigt stort arbete, att jaga material. Jaga mediciner, respiratorer, sängar – allt, precis allt, säger hon till Sveriges radio.

Ett stort ansvar för att stärka och uppmuntra personalen läggs på de som leder organisationerna, cheferna i den här situationen. De behöver ha ett engagemang och verktyg för att motverka att personalen mår än sämre, menar Niclas Wisén.

Samtidigt påverkas också vårdpersonalens arbetsmiljö av det stora inflödet av patienter och myndigheternas beslut.

– När det här blossade upp såg vi att det fanns många likheter med det som inom det militära kallas ”den osynliga fienden”. Det är inte bara en fråga om hur man taktiskt ska bemöta osynliga hot utan också hur man ska förhålla sig till risker, säger han.

De som jobbar i krislägesavtalen har en extrem press, tuffa pass och  jobbar med extremt sjuka patienter.

Även Gunilla George, Vårdförbundets ordförande för medlemmarna i Stockholm, noterar att särskilt Iva-anställda jobbar under tuffa villkor.

– De som jobbar i krislägesavtalen har en extrem press, tuffa pass och jobbar med extremt sjuka patienter.

Nu får de via krislägesavtalen mer betalt men det finns också en gräns för hur mycket de orkar, påpekar hon.

– Det vi hör är att de känner sig som fotsoldater, i frontlinjen. Men det finns också en oro kring att de själva ska bli sjuka, och kanske svårt sjuka, på grund av den stora exponeringen av smittan, säger Gunilla George.