Diskrimineringslagen har skärpts från och med årsskiftet, vilket bland annat innebär att arbetsgivare och arbetstagare tillsammans ska arbeta planmässigt med att förebygga diskriminering utifrån samtliga diskrimineringsgrunder, däribland sexuell läggning.
Men en rundringning som Arbetsvärlden har gjort till några av arbetsmarknadens parter visar att Diskrimineringsombudsmannen får viss kritik för bristande kommunikation om de här förändringarna.
Förutom att parterna har varit remissinstanser så har kommunikationen varit knapphändig och information om hur arbetet ska bedrivas saknas.
Saknar vägledning från DO
– Man tycker att de borde ha varit i gång med att få ut informationen. DO har gått ut med metoder på andra områden, men inte kring detta, vilket våra medlemmar saknar, säger Caroline Bleichner, förbundsjurist på Vision.
– Man har sagt att det ska komma fler verktyg vartefter, men det hade varit bra om de hade funnits från början. De har informerat om förändringarna på sin hemsida, men inte gett någon vägledning i hur vi praktiskt ska gå tillväga med arbetet.
Förarbetena presenterade det som att det skulle vara enkelt, men våra medlemmar håller inte riktigt med
Enligt Vision är arbetet att jämföra med processer vid det systematiska arbetsmiljöarbetet.
Det är något som arbetsgivarorganisationen Almega ställer sig kritiska till. De ser en stor en stor osäkerhet hos sina medlemmar kring hur de ska få till arbetet i sitt dagliga HR-arbete.
– Förarbetena presenterade det som att det skulle vara enkelt att göra det i samband med arbetsmiljöarbetet, men våra medlemmar håller inte riktigt med om det, berättar Mia Fransson, arbetsrättsjurist på Almega.
Samtliga organisationer som vi pratat med framhåller att DO på ett pedagogiskt sätt har presenterat vad förändringen innebär via sin hemsida, men har inte gjort några fler insatser eller presenterat hur arbetet ska genomföras.
Redan 2014 var utredningen ute på remiss. Så förutsättningarna för att förbereda sig har varit ganska gynnsamma.
Men Peter Tai Christensen på Unionen anser att DO inte bör styra hur parterna ska utföra sitt jobb i och med att det har funnits gott om tid att förbereda sig:
– Ändringar vid årsskiftet har diskuterats i flera år, och redan 2014 var utredningen om aktiva åtgärders slutbetänkande ute på remiss. Så förutsättningarna för att förbereda sig inför lagändringarna har varit ganska gynnsamma.
Eget utbildningsmaterial
I väntan på material från Diskrimineringsombudsmannen har de olika förbunden tagit fram eget material, oftast utbildningsinsatser men också rena checklistor som kan användas.
Förutom de aktiva åtgärderna ställs också nya krav på årlig lönekartläggning. DO anser att aktörerna själva ska finna lämpliga metoder och verktyg för lönekartläggningen som är anpassad till verksamheten.
Kravet på årliga lönekartläggningar har tagits emot med blandade resultat. På Vision och Fackförbundet ST är man uttalat nöjda, Almega är mer kritiska och ser det som en börda på arbetsgivarna, medan Arbetsgivaralliansen är mer pragmatiska.
Arbetsgivare har lyft fram lönekartläggning
– Vi har lanserat en helt ny del på vår hemsida om diskriminering där vi har avdramatiserat nyheterna. Många av våra medlemmar har ett processtänk och kan på ett enkelt sätt få in detta i sin verksamhetsplan. Vi har lyft fram lönekartläggningen specifikt i våra utbildningsinsatser till medlemmarna, säger Marie Lav, förbundsjurist på Arbetsgivaralliansen.
Det aktiva arbetet ska enligt lagen bedrivas i samverkan mellan parterna, vilket de ser positivt på, även om det saknas riktlinjer för hur arbetet ska bedrivas
– Vi tycker det är bra att det är partsgemensamt, det ställer vi oss positiva till. Det är positivt att det handlar om förebyggande arbete, förhoppningsvis leder det till mer inkluderande arbetsplatser, säger Elin Moberg, utredare och sammankallande för likabehandlingsgruppen på Fackförbundet ST.
Även Mia Fransson på Almega är positiv till samarbetet.
– Det är utmärkt, problemet uppstår när det inte finns ett lokalt fack som fungerar som en partner. Då får enskilda ta det arbetet, vilket oftast innebär skyddsombuden.