Hela 80 procent av världens närmare 70 miljoner hushållsanställda är kvinnor, och nio av tio av dem har inget som helst skydd av sociala trygghetssystem. Det framgår av en ny rapport från ILO: Social protection for domestic workers. Även många hushållsanställda i Europa saknar socialt skydd; i Italien, det EU-land med flest hushållsanställda, står hela 60 procent av dem utan skydd. Därtill är arbetsvillkoren usla och lönerna låga, vanligtvis inte ens hälften av medellönen i de länder där de arbetar.
I flera EU-länder utförs tjänsterna till stor del av migrantarbetare, vilka enligt rapporten ofta har längre arbetsdagar, lägre lön (i snitt 24 procent lägre än nationellt anställda i yrket) och utsätts i högre grad för våld och sexuella övergrepp på sina arbetsplatser.
Få länder har utökat skyddet
För att bringa ordning på den här arbetsmarknaden och förbättra villkoren antog ILO 2011 en ny konvention till stöd för hushållsanställda (189), någonting som Sverige också stod bakom. Men för att en konvention ska bli nationell lag krävs att respektive land ratificerar konventionen; senast 18 månader efter beslut ska frågan läggas fram för landets lagstiftande församling (riksdagen). 22 länder, varav sju europeiska, har ratificerat konventionen. Men den svenska regeringen har ännu inte lagt fram den för riksdagen, trots att det nu gått fem år sedan konventionen antogs.
Lise Donovan, TCO
Anmärkningsvärt menar Lise Donovan, TCO:s chefsjurist och representant i den Svenska ILO-kommittén.
– Regeringen har hög svansföring i de här frågorna och en feministisk utrikespolitik och skulle kunna vara mer aktiv genom att ratificera 189:an. Men ratificering har inte prioriterats tillräckligt högt.
Sverige borde stå upp för utsatt grupp
Svenska ILO-kommittén har flera gånger påmint regeringen om ärendet, senast i september förra året.
– Vi anser inte att det finns något hinder för att ratificera konventionen. Vissa regler kan behöva anpassas, och då gör man det.
– Det är viktigt att inte glömma det signalvärde det innebär om Sverige ratificerar konventionen. Att Sverige då uppmärksammar och stödjer de kvinnor och flickor som arbetar som hushållsanställda under miserabla förhållanden runt om i världen, och där de som tvingas lämna sitt hemland för att arbeta som hushållsanställda migrantarbetare är värst utsatta.
Lise Donovan säger att det är viktigt att inte heller glömma det politiska signalvärde som en svensk ratificering skulle innebära i förhållande till de ILO-stater som valt att inte ratificera, som mer eller mindre öppet tillåter att hushållsanställda utnyttjas.
Hon får medhåll från biståndsorganisationen Union to Unions chef, Kristina Henschen.
Kristina Henschen. Foto: Union to Union.
– Hushållsanställda är en av de mest utsatta yrkeskårerna i världen. Kvinnor som anställs informellt. Konventionen innebär att man erkänner dem som anställda med samma rätt till ledighet, levnadslön och att gå med i fackföreningar. Det handlar om anständiga arbetsvillkor för alla. Och att Sverige står upp för det.
Arbetet prioriterat men fördröjt
Så varför har då inte regeringen ratificerat ILO:s konvention som ska förbättra villkoren för hushållsanställda? Ärendet är Arbetsmarknadsdepartementets. Departementssekreterare Maria Rasmussen svarar via mejl.
– Arbetet har blivit fördröjt men är en prioriterad fråga och ett arbete pågår.
Arbetet skulle ha varit klart för tre och ett halvt år sedan. Vad är tidsplanen?
– Jag har ingen tidsplan att ge dig men betonar igen att det är en prioriterad fråga och att vi verkligen jobbar på ärendet. Tyvärr har vi dock blivit försenade.
Försenade, för att det är problem, eller på grund av tidsbrist?
– Vi går aldrig in på skälen.
Kristina Henschen, Union to Union, är kritisk till svaret.
– En närliggande process är protokollet till konvention 29 om tvångsarbete, där hushållsarbete är en del. Ingenting händer heller här. Sverige skulle genom dessa ratificeringar visa att vi står upp för de mest utsatta arbetstagarna i världen.
Läs den fullständiga ILO-rapporten här.