Nordiska banker flyttar verksamhet till Baltikum

Låga löner och välutbildad personal har gjort de baltiska länderna och Polen till en sparbössa för de nordiska bankerna. Nordea har förlagt delar av sin kundtjänst för finska kunder till Estlands huvudstad Tallinn. Där arbetar nu ett 30-tal anställda.

SEB öppnade redan 2006 ett kontor för interna operationer, en backoffice, i Lettlands huvudstad Riga, dit arbete som tidigare utfördes i Rissne utanför Stockholm flyttades. Idag har enheten 430 anställda. I Litauens huvudstad Vilnius startade SEB lite senare en liknande enhet som nu har 420 medarbetare.

Nordea har gått längst genom att öppna två så kallade Operations Centers i polska Lodz. När norska arbetsuppgifter för fem år sedan flyttades dit tjänade den nya personalen en femtedel av vad motsvarande personal gjorde i Norge.

Hans Christian Riise, ordförande i Nordeas koncernfack Nordea Union Board, berättar att facket har gått med på utflyttningen på villkoret att ingen i de nordiska verksamheterna sägs upp.
– Vi tror att det här har behövts för att stärka Nordeas konkurrenskraft, men vi har krävt att alla som berörs ska erbjudas nya arbetsuppgifter i banken, säger han.

Trend som växer

De nya kontoren har vuxit snabbare än någon hade trott. Nu planeras det för 1 100 anställda i Polen.
– Det här är en trend som växer, det är det ingen tvekan om, säger Hans Christian Riise.

Banksektorn utvecklas oerhört snabbt. I Norge hanteras idag inga kontanter på något av Nordeas kontor.
– Vi har flyttat många manuella arbetsuppgifter till Polen, men det är uppgifter som knappast finns om ytterligare fem år.

Ändå vill Nordea att fler jobb nu görs utanför Norden.
– Vi har rätt nyligen fått veta att banken vill öppna ett motsvarande center i Estland som vi redan har i Polen, säger Hans Christian Riise.

Svalt intresse för facket

När de nordiska bankerna började etablera sig i de forna kommunistländerna var facket bekymrat över att intresset för att organisera sig var så lågt. De gamla facken hade varit tätt knutna till kommunistpartiet och knappast till för att tillvarata de anställdas intresse. Facket ansågs omodernt, en relik från en epok som äntligen var över.

För att sprida den nordiska fackliga traditionen till de baltiska länderna och för att skillnaderna inte skulle bli för stora i löner och anställningsvillkor, satsade Nordiska finansunionen, NFU, tid och pengar på att stödja facklig verksamhet i Estland, Lettland och Litauen. Innan länderna gick med i EU drevs det som ett svenskt biståndsprojekt. Sedan tog facken över. Totalt betalade Finansförbundet i Sverige och Norge, samt finländska FMF och Soura 2,2 miljoner svenska kronor.

”Kärnfrågan är hur vi ska klara att ta med oss den nordiska kulturen till Baltikum och Polen.”

Resultatet blev klent. De få fackklubbar som startades gjorde det oberoende av det nordiska stödet. Den enda egentliga effekten var att ett fackförbund för försäkringssektorn bildades.

Obalansen är fortfarande stor. Men det finns ingen oro över att bristen på fack i öst ska smitta företagsklimatet i Norden.
– Kärnfrågan är hur vi ska klara att ta med oss den nordiska kulturen till Baltikum och Polen, säger Hans Christian Riise.

Dialogen med Nordeas koncernledning är god, anser Riise, när det gäller facklig verksamhet i Norden.
– Generellt vill jag säga att här är Nordea ett ansvarsfullt bolag. Då är det en nersida om Nordea uppträder annorlunda i andra länder där de är verksamma.

Det har Nordea gjort. I just Estland, dit företaget vill flytta ytterligare nordiska bankjobb, har företaget dömts i arbetsdomstolen för att ha diskriminerat sin klubbordförande. Och dagen efter utslaget i den partssammansatta kommittén gav Nordea sin diskriminerade medarbetare sparken (se separat artikel).