Kostnaderna för Sveriges ökade flyktingmottagande uppskattas bli 70 miljarder de närmaste två åren. Regeringen är därför beredd att årligen avsätta upp till 50 procent av biståndet – drygt 20 miljarder – till detta, och förhandlar nu med Allianspartierna. Trots att såväl UD som Sida varnar för att en avräkning av så mycket som hälften av biståndet får allvarliga konsekvenser för biståndspolitikens prioriterade uppgift: att bekämpa fattigdom.
Skrev brev till statsministern
Neddragningen skulle även hårt drabba den fackliga samarbetsorganisationen Union to Unions utvecklingsarbete. För tre veckor sedan skrev de därför tillsammans med ett tiotal organisationer från civilsamhället ett brev till statsministern och krävde besked om vad som nu ska hända med deras budget och insatser för biståndet.
– Vi har ännu inte fått svar, säger Union to Unions chef Kristina Henschen.
På sin blogg skriver hon att Sverige bör vara både ”ett föredöme i ett humant mottagande av flyktingar” och ”ett föregångsland i att leva upp till biståndsmålet om en procent”. Hon är noga med att understryka att bistånd och flyktingmottagande inte ska ställas mot varandra.
– Men att ta pengar från finansieringen av bistånd till flyktingmottagande är osolidariskt. Det är att ta från de allra fattigaste.
”Våra partners räknar med svensk solidaritet och stöd.”
I det nämnda brevet uppmanas regeringen därför att hitta alternativa lösningar, annars kommer det slå hårt mot samarbetspartners som redan idag kämpar i motvind och tar risker.
– Fackliga samarbetspartners trakasseras och mördas. Våra partners räknar med svensk solidaritet och stöd. Ska vi lämna dem ensamma nu? undrar Kristina Henschen från Rwanda.
Där deltar hon i ett panafrikanskt möte med 40 länder om fackliga rättigheter. Ett projekt Union to Union medfinansierat i 25 år.
– Man måste tänka långsiktigt när det gäller de här frågorna.
”En bantad budget under pågående avtalsperiod vore förödande för våra resultat.”
Vilket blir svårt vid en femtioprocentig omflyttning av biståndsbudgeten. Vad Union to Union ska göra om anslaget skärs ned har organisationen ännu inte kunnat förbereda. Först måste de få besked om, och vilka nedskärningar det blir av årsanslaget på 130 miljoner från Sida.
– Vi har 105 projekt i över åttio länder. En bantad budget under pågående avtalsperiod vore förödande för våra resultat, menar Kristina Henschen.
Med ”förödande” menar hon att arbetet för mänskliga rättigheter i arbetslivet undermineras.
– Regeringens plan framöver är ambitiös. Global Deal nämns i budgetpropositionen som en viktig prioritering, och Decent Work-agendan är en del av mål 8 i FN:s 2030-agenda … Men det blir enorma målkonflikter om regeringen försöker driva det arbetet framåt samtidigt som den tar pengar från biståndsbudgeten.
Mycket står därmed på spel för mänskliga rättigheter i arbetslivet menar Kristina Henschen. Alltifrån att arbetare utnyttjas och exploateras i större utsträckning, till att det blir svårare att driva frågor om arbetstid, lön och arbetsmiljö.
– Den svenska fackliga rörelsen gör ett viktigt arbete för att få en bättre balans mellan arbete och kapital i världen. Och där är svenska biståndspengar viktiga.
Risk att andra tar efter
Att Sverige avsätter biståndspengar till flyktingmottagande är inget nytt. För 2013 var siffran 18 procent enligt OECD, medan Tyskland bara använde en procent. För OECD var snittet 4,4 procent. Kristina Henschen oroar sig även för signalen Sverige sänder om 50 procent av biståndet avräknas.
– Sverige har tidigare banat väg och varit ett föredöme inom biståndet. Nu måste frågan ställas om andra länder kommer att följa efter.